Jag testade att vibe-koda mitt eget verktyg – och nu använder jag det själv

För två veckor sedan var jag programmeringsanalfabet – nu har jag utvecklat ett OSINT-verktyg som jag saknat, under tiden som jag arbetat med annat. Veckans verktygsnytt handlar om möjligheterna att via “vibe-kodning” bygga det man själv behöver.

Du har säkert hört talas om Claude Code, Codex, Lovable. Verktyg som kodar någonting åt dig, om du bara berättar vad du vill ha. För två veckor sedan hade jag fortfarande inte testat det. Nu sitter jag här, med ett hemmasnickrat program som jag kommer ha verklig nytta av. Hur gick det till?

Min sektion i de senaste två nyhetsbreven har handlat om metadata – information om digitala filer, som lagras inuti dem. Som exempel nämnde jag den platsdata kameror och mobiler ofta sparar, som berättar var en bild eller film togs. Problemet med att få fram denna data är tvåfalt:

  1. Tar vi fram den på den egna datorn, presenteras den ofta på ett svåröverskådligt vis
  2. Och om vi laddar upp filerna till en extern tjänst, kan vi då lita på deras löften om säker datahantering?

Detta problem tänkte jag kunde vara en lämplig utmaning, när jag nu ville testa på “vibe-kodande” för första gången. Således köpte jag en prenumeration för Claude Code, och berättade för chattbotten om mina ambitioner: ett verktyg som kan plocka ut all metadata, ur alla filtyper, och presentera den på ett sätt som alla förstår.

Ut ploppade en första prototyp: MetaScope.

Vad som sker är att AI:n får tillgång till en tom mapp på din dator. Sedan jobbar den enbart i denna mapp, om du inte beviljar den andra åtkomster. I denna mapp börjar den bygga programmet som du efterfrågat – och till en början är det sannolikt en ganska enkel konstruktion.

När jag dubbelklickade på MetaScope, som nu låg som en symbol i denna mapp, öppnades programmet som en ny flik i min webbläsare. Jag laddade upp en bild, och den visade de koordinater som fanns inbäddade i metadatan, utplacerade på en kartvy från Google Maps.

Men det var långt ifrån ett komplett verktyg.

Sedan dess har jag, under arbetsdagarnas gång, guidat Claude (och senare ChatGPT:s motsvarighet Codex, som jag tyckt fungerat ytterligare lite bättre) i den riktning jag önskat. Skulle du kunna placera ut filhistoriken på en tidslinje? Går det där att flagga om olika tidsangivelser motsäger varandra? Kan verktyget samtidigt stämma av C2PA-datan, och varna ifall där finns en AI-märkning?

Att ge varje instruktion går fort. Sedan arbetar botten i en kvart, tjugo minuter innan jag behöver ge nästa. Under tiden kan jag jobba med annat.

Resultatet är faktiskt imponerande. Här är snabbvyn för en bild jag tagit själv:

Och nedanför denna vy ligger all rådata samlad:

Här är motsvarande snabbvy, för en bild jag skapade med hjälp av ChatGPT:

Än så länge är det här förstås ett hobbyprojekt. Det finns säkert luckor och brister, som väntar på att upptäckas och åtgärdas. Men faktum är att det redan är användbart – jag gillar det bättre än de verktyg för metadataanalys som jag tidigare använt, och jag kan vara säker på att allt sker lokalt (utom t.ex. koordinater som skickas till Google Maps för att få fram kartvyn – det kan man stänga av med “offline-läget” uppe till höger).

Kanske hade jag bara tur, att just detta var ett projekt som AI-bottarna var särskilt väl lämpade för – men det känns ändå löftesrikt: går vi mot en framtid där vi inte behöver förlita oss på att andra utvecklar de verktyg vi behöver, utan istället kan fylla våra egna arsenaler?

Under tiden jag skrivit på den här texten, har förstås Codex arbetat vidare på MetaScope – och om ni också bestämmer er för att prova på ett verktygsbygge, skulle jag gärna höra hur det går.

Jonathan Lundberg

Mer läsning