Rysslandsdesken på SVT har förärats Medieinstitutet Fojos nyinstiftade journalistpris Gyllene bjällran för grävande journalistik för att ”på ett systematiskt sätt ha utnyttjat den senaste fact-checkingtekniken i syfte att ge tittarna en så sann bild som möjligt av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Samtidigt har redaktionen på ett transparent sätt visat tittarna hur de arbetat.” Grattis till SVT:s Rysslandsdesk – Linus Svensson, Maria Lapenkova och Henrik Silver, vinnare av det första Gyllene bjällran-priset 2023!
Av 17 nominerade bidrag valde juryn ut SVT:s Rysslandsdesk. Granskningarna ”Falska videoklipp vill skada västs stöd till Ukraina” (SVT, 27/8 2023) och flera andra i kombination med ”Guide: Så verifierar SVT krigets bilder” (SVT, 18/6 2023) för att de visar både hur metoderna används och vad de kan bidra till avseenden en ny verifierande journalistik i det digitala mediernas tidevarv. Detta gäller inte minst informationskriget och striden om de strategiska narrativen i den polariserade världspolitikens skugga.
Andreas Önnerfors är projektledare för Faktajouren. Han har tillsammans med den tidigare projektledaren tillika experten inom faktagranskning, Annelie Frank, och journalisten Annika Hamrud tagit fram priset för Medieinstitutet Fojos räkning.
– Man kan helt enkelt säga att med factchecking får medierna ett effektivt verktyg för att skilja det som är trovärdigt från det som är trams. Det är oerhört viktigt för medierapporteringen idag och i Rysslandsdeskens arbete ser vi ett exempel på journalister som på ett suveränt sätt låtit fact-checking hjälpa till att navigera informationsflödet. Vi har instiftat det här priset för att uppmärksamma det otroligt viktiga arbete granskande journalister som de gör, säger Andreas Önnerfors.
– Flera andra av de 17 nominerade bidragen lever upp till prisets kriterier och de visar att svensk journalistik börjar ta sig an utmaningen med verifikation. Ett särskilt hedersomnämnande ges även till Källkritikbyrån, som ända sedan de började med Viralgranskaren i snart ett decennium outtröttligt har arbetat med och drivit fact-checking framåt i Sverige, tillägger Andreas Önnerfors
Åsa Larssons granskning ”Ogrundade påståenden om strålning i Framgångspodden” (26/4 2023) innehåller både till metod och innehåll en riktningsvisande standard och belönas med ett hedersomnämnande.
Läs våra intervjuer med de tre pristagarna från SVT:s Rysslandsdesk nedan!
Länk til pressmeddelandet, som även innehåller en definition av fact-checking, finns längst ned på sidan.
”Att hitta sanningen är den största utmaningen”
Henrik Silver är senior korrespondent på SVT:s Rysslandsdesk och en av vinnarna av årets Gyllene bjällran, ett pris de förärades för sin grymma grävande journalistik. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har redaktionen på tre journalister arbetat hårt med att leverera en relevant och transparent bevakning av kriget. Vi tog ett snack med Henrik för att ta tempen på Ukrainabevakningen och grävande journalistik i Sverige.
– Det har varit en strid ström av propaganda, desinformation och missinformation under hela kriget. Att hitta sanningen och få den verifierad i form av tex videobilder är en av de största utmaningarna. En annan är att få kontakt med ryska soldater vid frontlinjerna. Det är förbjudet för dem att prata med utländska medier och de är samtidigt väldigt misstänksamma mot västerländska journalister. Vi hade en rysk drönaroperatör som vi kunde intervjua, men han stupade i Bachmut under sommaren. Nu söker vi andra soldater, men hittills utan resultat. (Henrik Silver). En tredje utmaning ligger i att följa hur information sprids och vem som är avsändare. Vi granskade publiceringar på sociala medier, men även etablerade medier, som påstod att Ukrainas president Zelenskyj äger en lyxvilla vid Röda havet. Den granskningen ledde oss till Schweiz, Egypten, Marocko, Ghana samt Nigeria och medförde bland annat att en av Nigerias största online-tidningar avpublicerade sin artikel om Zelenskyj.
Hur ligger svensk media till när det kommer till att tackla utmaningar som propaganda, desinformation och missinformation?
– Svensk media håller hög kvalitet tack vare att det finns många journalister som arbetat i Ryssland/Ukraina under lång tid och dessutom pratar flytande ryska. Men videoverifiering och annan faktagranskning är tidskrävande och få redaktioner har råd att lägga resurser på granskning av bilder från kriget och andra uppgifter så som allmänna handlingar.
Motiveringen tar ju både upp hur ni arbetar systematiskt med fact-checking och hur ni redovisar ert arbete gentemot era målgrupper. Har du några tips på hur man som journalist kan ta sig an dessa utmaningar?
– Gå på kurs och titta på instruktionsfilmer som görs av bland annat Bellingcat. Det ger en väldigt bra grund att stå på. I det dagliga arbetet är det ytterst viktigt att vara transparent så att publiken kan följa hur verifieringen har gjorts. Ett bra tips är att spara länkar till alla källor och snabbt spara ner filmer och bilder som ska granskas, nästa dag kan de vara bortplockade från nätet.
”Fact-checking har blivit en egen genre”
Rysslands invasion av Ukraina har inte bara blivit en källa till outsinliga nyheter utan även en stor utmaning för många journalister i att sålla i vad som är sant och falskt. Bland krigsförbrytelser och mänskligt lidande är det viktigt för journalisten att hålla huvudet kallt och rapporteringen balanserad. Vi passade på att fråga Maria Lapenkova, reporter på SVT:s Rysslandsdesk och vinnare av årets Gylle Bjällran, kring hennes tankar om de journalistiska utmaningarna.
– I det stora informationsflödet krävs det att både kunna välja ut vilken information som är viktig att belysa och vilka källor som kan användas. En annan stor utmaning är att få människor i Ryssland att prata. En stor del av den ryska befolkningen lever med uppfattningen som de matats med de senaste tjugo åren – att väst är fienden. Tyvärr leder det till att majoriteten ryssar som vi försöker ta kontakt med ställer sig frågande till varför ett fiendeland vill veta hur ryssarna har det och nekar till intervjuer.
Hur ligger svensk media till när det kommer till att tackla dessa utmaningar?
Rysslandsdesken skapades med syftet att hantera och verifiera det stora informationsflödet, vilket är just det vi gör. För varje dag blir vi vassare och hanterar vår uppgift med större framgång. Men vi behöver bli fler! Vad gäller att komma åt de ryska rösterna så får vi idag till stor del förlita oss på oberoende ryska källor som lyckas nå dessa människor men förhoppningen är att Ryssland släpper in korrespondenter. Närvaron av svenska journalister i Ukraina idag är ovärderlig.
Fact checking är centralt i ditt arbete, vad har du för konkreta tips till svenska journalister?
– Transparensen har alltid varit central inom journalistiken men nu skulle jag säga att den till och med blivit en egen genre. När man jobbar med fact-checking är det lika viktigt att kunna visa vad vi kunnat verifiera som att visa vad som inte gått att verifiera. På så sätt får publiken information om vad som går att lita på och vilken information som måste tolkas utifrån en given kontext. Exempelvis berättade vi nyheten om att Ryssland ska ha satt en bataljon, bestående av tidigare ukrainska krigsfångar, i strid. Informationen kommer från ryska statskontrollerade medier och lyfts av bla ISW. Våra försök att verifiera de intervjuade, som skulle föreställa ukrainska soldater som nu strider för Ryssland, ledde inte till några resultat men nyheten är viktig att berätta. Inte minst för att visa på att den ryska propagandan vill få sin befolkning att tro att ukrainarna egentligen vill strida för Ryssland. Och i det här jobbet poängterar vi att vi försökt identifiera personerna men utan resultat, vilket gör att vi inte kan med säkerhet säga att det faktiskt är ukrainska soldater som visas.
”Kriget pågår även på sociala medier”
Linus Svensson arbetar som videoreporter på SVT:s Rysslandsdesk. Tillsammans med journalistkollegorna Maria Lapenkova och Henrik Silver har han nyligen förärats årets Gyllene bjällran för sin bevakning av kriget i Ukraina. Med över ett år av krig står det klart för Linus att fact checking är viktigare än någonsin men också att svensk media står inför många utmaningar.
– Att jag inte kan ryska eller ukrainska är en klar nackdel. Vi kan komma långt med de metoder vi har, och Google Translate fungerar förvånansvärt bra men för mer avancerade verifieringsjobb är det viktigt att kunna gräva djupt i den ryskspråkiga webben. Lyckligtvis kan jag ta hjälp av kollegor, säger Linus Svensson och fortsätter.
– En annan stor utmaning är att bildgranskningar tar lång tid, och kräver särskilda kunskaper. Vi jobbar med nyheter och har deadlines att anpassa oss efter. Det är inte alltid möjligt att avsätta resurser för större verifieringsjobb som kan spänna över flera dagar eller veckor. Man måste därför dra gränser och tänka vad som faktiskt är möjligt att göra med de tillgängliga resurserna innan man tar sig an en bildgranskning.
Hur ligger svensk media till när det kommer till att tackla dessa utmaningar?
– En rapport från Institutet för mediestudier om svenska mediers rapportering under krigets sex första veckor kom fram till att det var ovanligt att svenska medier verifierade den egna rapporteringen. Man tenderade att överlåta uppgiften åt nyhetsbyråer och internationella medier. En av förklaringarna som lyfts är att majoriteten av krigsrapporteringen skedde från Sverige. Men även på distans går det att verifiera bilder och uppgifter med hjälp av OSINT-metoder. Internationella medier har anammat dessa metoder i större utsträckning än svenska medier, och många har startat upp verifieringsredaktioner. De ligger steget före oss. Rysslandsdesken har förmånen att kunna jobba till stor del med just verifiering, men har även andra arbetsuppgifter. Nu kommer ledningen dock skjuta till mer resurser för att stärka vårt verifieringsarbete – vilket så klart gör oss väldigt glada. Kriget pågår även på sociala medier, där båda sidor vill visa upp en för dem så fördelaktig bild av kriget som möjligt. Samtidigt är de videoklipp och bilder som sprids ofta några av de enda bevisen vi har att tillgå. Därför måste vi som journalister kunna hantera dem och säkerställa deras äkthet.
Motiveringen tar ju både upp hur ni arbetar systematiskt med fact checking och hur ni redovisar ert arbete gentemot era målgrupper, har du några tips på hur man som journalist kan ta sig an dessa utmaningar?
– Jag tror att svenska medier behöver höja grundkunskaper kring verifiering bland allmänreportrar, men det är också tydligt att specialiserade reportrar behövs. Verifiering är en spetskompetens och kräver mycket arbete. Mitt tips är att börja följa X-konton (tidigare Twitter) som är inriktade på OSINT och verifiering. Vi tänker ofta att vi som journalister måste göra allt själva, men det finns många duktiga volontärer som verifierar bilder på fritiden. Man kan ta hjälp av dem och bygga på deras arbete (men dubbelkolla först sanningshalten – och ge cred!) eller bara följa dem för att förstå arbetsprocessen. Följ också traditionella medier med särskilda verifieringsredaktioner som BBC Verify, New York Times Visual Investigations och WaPos Visual Forensics och studera deras arbetssätt. Man kan också utbilda sig själv i verifieringsmetoder som grundläggande geolokalisering och omvända bildsökningar – då har man kommit en bra bit på vägen. Det finns många bra guider, jag kan rekommendera OSINT-analytikern Benjamin Stricks Youtube-kanal. Eller gå någon av Fojos eller FGJ:s kurser. När det gäller presentationsbiten handlar det om att vara kreativ och presentera materialet som en story. När vi jobbar med bildgranskningar är materialet ofta väldigt visuellt, så en skicklig videoreporter kan berätta med bilderna och använda dem som storyns drivkraft. Transparensen är också viktig – det räcker inte att konstatera att en bild är falsk. Förklara och redovisa bevisen som lett dig till den slutsatsen.
Pressmeddelandet med mer information går att läsa här.
