Lilla Aktuellt får hederspris för sitt arbete med digital faktagranskning
Lilla Aktuellt har tilldelats hederspriset av Gyllene Bjällran för deras nyskapande pedagogiska arbete med verifiering och faktagranskning. Priset går till formatet Hur vet jag att det stämmer? för att ”de på ett genomtänkt och tillgängligt sätt lyckas engagera en ung publik i källkritikens och sanningssökandets kärna”.
– Det känns jätteroligt och hedrande. Det här är något vi har arbetat med under lång tid även om det här formatet är förhållandevis nytt, säger Josefine Keyser Hattevig, projektledare på Lilla Aktuellt.
Ett arbete som vuxit fram över tid
Lilla Aktuellt, en samproduktion mellan SVT och UR, gör dagliga nyheter för barn och förklarar vad som händer i Sverige och världen – men också i målgruppens egen vardag. Formatet Hur vet jag att det stämmer? har vuxit fram ur redaktionens tidigare arbete med källkritik.
– Innan det här formatet hade vi något som kallades mediesnacket, där vi varje vecka tog upp frågor kopplade till MIK, alltså medie- och informationskunnighet. Det här är ett naturligt steg vidare i det arbetet, berättar Josephine Keyser-Hattevig.
Formatet lanserades för ungefär ett år sedan, i samband med att SVT Nyheter satsade mer på verifiering och transparens i sitt journalistiska arbete.
– När SVT startade verifieringsdesken kom idén att vi på Lilla Aktuellt också kunde visa barnen hur man tar reda på om något stämmer. Det blev startskottet för formatet, säger hon.
Publiken är med och styr innehållet
Redaktionen utgår ofta från frågor som kommer direkt från publiken.
– Från början kunde man mejla in, men vi ville sänka tröskeln. Nu kan barnen skicka in sina frågor direkt via SVT Barn-appen. Dessutom fångar vi upp frågor i våra nyhetschattar varje vecka, berättar hon.
Utöver publikinspel ser redaktionen också vad som trendar i sociala medier.
– Det är en kombination. Vi plockar upp virala saker, men mycket kommer från våra tittare själva, säger Keyser-Hattevig
Så arbetar de med verifiering
Arbetet med verifiering varierar beroende på vad som ska granskas.
– Det kan handla om allt från bildsökningar till att undersöka rykten. Ibland åker vi ut till skolor och gör verifieringar tillsammans med elever, säger Nina Kartal, reporter med fokus på verfiiering.
Hon nämner bland annat ett rykte om en robot som påstods vara farlig, och ett annat om kameror i populära gosedjur.
– Vi sågade faktiskt upp en Labubu i slöjdsalen för att ta reda på om det stämde!
Syftet är att inte bara avslöja vad som är sant eller falskt – utan att visa processen bakom.
– Vi vill ge barn verktyg för att själva kunna tänka källkritiskt och förstå hur man kan ta reda på om något är sant. När vi granskar nöjessnackisar eller Tiktokrykten gör vi det enligt samma principer som för andra verifieringar – det vill säga med öppna källor och på ett för publiken transparent sätt. Alltihop för att öka källkritiken och källtilliten, säger hon.
Redaktionen försöker göra källkritiken till ett spännande detektivarbete. De hittar verktyg efter behov, beroende på vad de undersöker.
– Det kan handla om allt från AI-verktyg till att handgripligen undersöka det som är föremål för rykten. Nyligen har vi tittat inuti bindor som sagts innehålla mögel. Att köpa en binda och klippa isär den är också en öppen källa, säger Nina Kartal.
En grund i verifiering är också att logga alla fynd och vara systematisk så man inte missar någon detalj när man lägger pusslet. De gör sällan klassiska OSINT-jobb med satellitbilder eller flygdata för barnpubliken.
– Jag skrollar tills Tiktok-flödet typ tar slut för att spåra ursprungskällan, ibland knatar jag runt i Google Earth, och så gör jag gammalt hederligt fotarbete som att begära ut handlingar och prata med människor.
Balansgång mellan att informera och förstärka
Att prata om rykten kan vara en balansgång, men redaktionen ser det som nödvändigt.
– Man kan tänka att man riskerar att sprida ett rykte vidare, men vårt uppdrag är att ge barnen verktyg för att hantera information som redan cirkulerar. Det är så viktigt att vi hjälper barn med detta, eftersom de är mer känsliga för desinformation och misinformation och är mer benägna att falla offer för ryktesspridning, understryker projektledaren Josephine Keyser-Hattevig.
Behovet av faktagranskning kommer bara att öka, tror Josephine Keyser-Hattevig.
– Det här är en fråga som blir allt viktigare. Vår målgrupp är barn, men egentligen borde alla, även vuxna, få hjälp att förstå hur man avgör vad som är sant på nätet.
– Vi kommer absolut att fortsätta utveckla det här arbetet. Det är en självklar del av framtidens journalistik.
