Fler ansluter till SynthID – men hur säker är stämpeln?
Nu börjar AI-företagen OpenAI, Kakao och Elevenlabs märka upp innehåll skapat av deras verktyg med Googles vattenstämpel SynthID. Samtidigt trendar redan sökningen “SynthID remover”. Vad innebär detta för oss verifierare? Om detta handlar veckans verktygsnytt.
AI-detektorer, hur bra de än blir, kommer aldrig kunna ge ett hundraprocentigt svar. Vore det då inte bättre om de som skapar AI-innehåll, eller åtminstone tillhandahåller verktyg för detta, själva märker upp sina kreationer? Sådana vattenstämplar har de senaste åren stått högt upp på faktagranskares önskelistor – och nu tas åtminstone ett steg i den riktningen.
Den 19 maj annonserade Google att en rad techbolag, däribland OpenAI, Kakao och ElevenLabs, framöver kommer att märka upp innehåll från sina AI-generatorer med deras SynthID-teknik. Vad innebär det, för den som främst förknippar synthen med Tyskland och vattenkammade frisyrer?
Jo, SynthID har faktiskt ingenting med bandet Kraftwerk att göra. I stället är det en teknik för att märka upp syntetiskt innehåll. Det innebär att AI-verktyget som skapar en bild, film eller ljudfil signerar den med ett mönster, osynligt för det mänskliga ögat eller örat. Frågar du sedan en AI-bot, hittills då främst Googles egna men på sikt även de anslutna techbolagens, “är detta AI-genererat?” och laddar upp en fil, ska den kunna avgöra om stämpeln finns där eller ej. För bilder ska det även räcka att exempelvis göra en klassisk bildgoogling för att få svar.
Inte heller denna teknik är hundraprocentig, ännu i alla fall. Och redan nu, bara några dagar efter annonserandet, så kommer “SynthID remover” upp som första förslag när jag skriver in “SynthID” i sökmotorn – Googles egna dessutom. Men för den som vill avslöja AI-genererat innehåll, är det en startpunkt så god som någon; börja med att kolla efter SynthID-stämpeln, för om en sådan finns, är det i nuläget ett av de säkraste svaren. Finns den inte, kan man fortsätta nedåt i verifieringshierarkin, med andra verktyg och metoder.
I mars 2026 skrev Åsa Larsson på Källkritikbyrån en utförlig guide i hur man avslöjar AI-genererat innehåll. Den står sig väl än, måste man kanske säga, i dessa tider av tekniskt sprintlopp.