Digitalt innehåll är föränderligt – så hur ser du till att det du tittar på just nu, bevaras för framtiden? Journalisten Jonathan Lundberg ger sina bästa tips för hur du gräver i, och bidrar till, internets minne.
Våren 2025 granskade jag en svensk entreprenör som på sociala medier – i två Facebookgrupper som han grundat, med omkring tvåhundratusen medlemmar – och på sin hemsida marknadsförde “alternativa cancerbehandlingar”.
Hans tes var att den traditionella sjukvården vill hålla dig sjuk, för att tjäna pengar på dig. I stället, menade han, kan cancerpatienter bota sig själva. För att åstadkomma detta, rekommenderade han en lång rad av huskurer: bland annat ett dagligt intag av det antioxidantrika kosttillskottet salvestrol.
Det har förvisso gjorts studier som visat att salvestrol dödat cancerceller i labbmiljö. Men det gör, sa en cancerforskare som jag pratade med, även juice, soja och mjölk. Det räcker alltså inte, för att kunna säga att ett ämne botar cancer.
Vad forskning däremot säkert visat, är att antioxidanttillskott tvärtom kan påskynda tillväxten och spridningen av cancertumörer. Vad jag också kunde se, var att denna entreprenör bildsatt sina rekommendationer med ett särskilt märke av salvestrol – som vid närmare efterforskning såldes av hans sambo.
Detta väckte förstås frågor, som jag gärna ville ställa till denna man. Så jag mejlade honom, och han gick med på en intervju. Men när dagen närmade sig, meddelade han förhinder – och erbjöd att jag i stället kunde få prata med hans jurist. När jag sa att jag hellre inväntade en tid som passade honom, slutade han att svara.
Kort därpå började hemsidan att ändra form. Den flik som varit döpt till “Alternativa cancerbehandlingar” döptes om till “Självläkande protokoll”. Och den som handlat om salvestrol, där sambons produkt marknadsförts, togs bort i sin helhet.
Tur då att jag redan arkiverat allt.
Arkivera själv och bidra till internets minne
Det vanligaste verktyget för webbarkivering är The Wayback Machine. Det är en gratistjänst utvecklad av den ideella organisationen Internet Archive, som sedan nittiotalet tagit rollen som internets minne. I dag finns över en biljon – eller tusen miljarder – kopior av hemsidor, som de sett ut vid olika tidpunkter, lagrade i arkivet.
Denna lagring sker dels automatiskt – för större hemsidor har Wayback Machine crawlers, eller spindlar, som söker igenom nätet och indexerar nytt innehåll, lite som Googles sökmotor. Men för mindre hemsidor, eller inlägg på sociala medier, är de beroende av användarnas hjälp.
Att bidra är enkelt. Det mest direkta sättet är att gå in på https://web.archive.org/ och i rutan nere till höger, med rubriken Save page now, klistra in sin länk. Vad som då sker, är att man skickas till en sida som ser ut ungefär så här:
Oftast går inställningarna bara att lämna som de är. Men då kommer den sparade hemsidan att vara lite som en skärmdump; klickar du på en länk som leder ut från den, kanske den inte är arkiverad. Då skickas du i stället till liveversionen, eller i värsta fall ett meddelande om att den inte längre finns.
Vill du undvika risken för detta, kan du bocka i “Save outlinks”. Då arkiveras även utlänkarna, vilket innebär att processen kommer ta längre tid, men i vissa fall – som när jag ville att hela entreprenörens hemsida skulle vara sparad och klickbar – är värd det.
Vad som nu sker, är att du får en tidlös länk som leder till Archive.org – och som speglar den arkiverade hemsidan exakt som den såg ut vid denna tidpunkt, med undantag för vissa plattformar (som Facebook) och rörliga videos (mer om det senare).
Nu spelar det alltså ingen roll vad som händer med ursprungssajten – om den redigeras, tas bort, länkstrukturen förändras. Länken du fått, kommer så länge Internet Archive finns att leda just hit.
Arkivera direkt i webbläsaren
Ett annat, i min mening smidigare sätt att göra detta på, är att ladda ner webbläsartillägget Wayback Machine Extension. Då får du en knapp i ditt verktygsfält, som du kan klicka på och direkt – från sidan du befinner dig på – välja “Save page now”.
Därifrån kan du dessutom nå tidigare sajtkopior, utan att behöva gå tillbaka till Archive.org.
Hur du söker i arkivet
Så låt oss prata närmare om det: hur vi når det som andra arkiverat. För allt det du sparar via Archive.org blir till allmängods. Det innebär att om du hittar en länk som leder till ett stycke innehåll – såsom en sajt eller ett sociala medier-inlägg – som verkar borttagen, redigerad eller på annat sätt onåbar i den form du förväntat dig, kan du alltid testa att klistra in den i Wayback Machine.
I det här fallet hittar sökmotorn bara en enda minnesbild av sajten – den som jag just sparade.
Men en annan kraftfull funktion, är att man faktiskt kan söka utan den exakta länken. Om jag exempelvis skriver in aftonbladet.se i sökrutan, fylls kalendern av en oerhörd mängd automatiskt indexerade kopior av Aftonbladets startsida.
Men om jag sedan klickar på URLs uppe till höger, skiftar vyn till en lista med alla länkadresser som inleds aftonbladet.se som Wayback Machine någon gång har arkiverat. Dessa går sedan att sortera och filtrera på olika vis.
Så använder du verktyget i praktiken
Ett exempel på när detta kommit till användning i praktiken, var när dåvarande justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) 2021 presenterade ett förslag om språkkrav för medborgarskap.
Då fanns det de som drog sig till minnes att Johansson skrivit om ett liknande förslag på sin blogg förut, när regeringen Reinfeldt lagt fram det – och då kallat det för främlingsfientligt.
Men när de letade efter inlägget, gick det inte att hitta.
Kort sagt så verkade Johansson ha tagit bort det. Hur skulle det då gå att hitta, utan den exakta länken till det? Ett sätt, är att söka efter bloggens stam – det vill säga det som säkert skulle föranleda den del av webbadressen som vore specifikt för blogginlägget.
Tar vi startsidan till Johanssons blogg, https://morganjohansson.blogspot.com/, klistrar in den i Wayback Machine och väljer URLs, får vi en något mer beskedlig lista än för Aftonbladet: 1 037 arkiverade sidor. Men tusen länkar är fortfarande tusen länkar.
Minns man ungefär när inlägget publicerades, kan man sortera listan efter “From”. Går det att gissa något ord som borde finnas i länkadressen, kan man testa sökfunktionen uppe till höger.
Kort sagt kan det från fall till fall finnas många olika vägar fram till den länk man letar efter – men det mest smärtsamma, och ibland nödvändiga, är att helt enkelt gå igenom listan träff för träff.
Gjorde man så i det här fallet, behövde man som tur var inte leta särskilt länge. Mot slutet av sida två, omkring träff nummer nittio, låg blogginlägget i fråga:
Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet
Spårbytet, och försöket att sopa undan spåren efter det, blev en riksnyhet.
Alternativ till Archive.org
Det mesta går att arkivera, och hitta, via Wayback Machine. Men för vissa medietyper, och sociala medier-inlägg från vissa plattformar, fungerar det sämre. Då behövs alternativ – och sådana finns det dessbättre en uppsjö av.
Dessvärre däremot, är det få som tickar alla Internet Archives boxar: att de både är gratis, enkla att använda, och att det går att söka fritt i sådant som andra sparat.
Men här är några värda att kika närmare på:
ArchiveWeb.page: Ett gratisverktyg från Webrecorder som spelar in en sida medan du använder den. Allt sparas lokalt och kan exporteras som WARC eller WACZ; särskilt bra för dynamiska sidor, men du måste själv scrolla och öppna det som ska följa med.
yt-dlp: Ett öppet kommandoradsverktyg för att ladda ner video, ljud, undertexter och metadata från ett stort antal sajter. Det är ett av de bästa alternativen när källan är en video, men behöver hållas uppdaterat när plattformarna ändras.
SingleFile: Ett webbläsartillägg som sparar en hel sida i en enda HTML-fil, färdig att öppna och söka i utan nätuppkoppling. Smidigt för artiklar och vanliga webbsidor, men rörligt och interaktivt innehåll följer inte alltid med.
Perma.cc: Utvecklas och förvaltas av Harvard Law School Library tillsammans med ett nätverk av bibliotek. Tjänsten är byggd för beständiga källhänvisningar, sparar både en WARC-fil, en skärmdump och låter dig ladda ner arkivet – men kostar för den som inte omfattas av ett anslutet lärosäte eller en domstol.
Hunchly Classic: En betaltjänst för löpande research som automatiskt sparar URL, tidstämpel och en MHTML-kopia av sidorna du besöker. Materialet lagras lokalt och förses med kontrollsummor och digitala signaturer, vilket ger en tydligare spårkedja än en mapp med lösa skärmdumpar.
Bonustips
Archivarix Tube Search, som jag skrivit en separat guide om, gör det enkelt att leta bland arkiverade versioner av youtubeklipp och kanaler.
Och en varning
En tjänst som varit populär, men som jag numera starkt avråder ifrån, är Archive.is/Archive.ph/Archive.today (de tre länkarna leder till samma sajt). I början av 2026 avslöjades att tjänsten hade lagt in kod i sin robotkontroll som i smyg skickade upprepade anrop till en kritikers blogg – och därmed gjorde användarna till ofrivilliga deltagare i en överbelastningsattack.
Därefter har det även upptäckts att arkiverade sidor manipulerats i efterhand, vilket lett till att Wikipedias moderorganisation Wikimedia svartlistat tjänsten globalt. Samtidigt finns det, dessvärre, fortfarande intressant innehåll som enbart går att återfinna där. Även detta arkiv kan alltså vara värt att känna till och använda sparsamt, med medvetenhet om riskerna.
Jonathan Lundberg