Hat och hot är ingen floskel 

I förra veckan sände TV4:s ”Kalla fakta” programmet som avslöjade något som många redan visste – att SD har personer anställda som är anonyma, och som sprider information på nätet på ett sätt som beskrivs som en ”trollfabrik”.  

Det är här en publicering som berör flera sammanhängande frågor i informationsutrymmet. Det handlar om desinformationens natur och dess mekanismer. Det handlar om hat och hot mot journalister, politiker och alla som vill vara med i offentligheten. Det handlar också om hur en myndighet bör, eller inte bör, reagera. Den här berättelsen har allt, och vi kommer leva med en diskussion om detta under mycket lång tid.  

Min kollega Andreas Önnerfors har sedan ”Kalla Faktas” avslöjande figurerat i många medier för att det nu finns ett stort behov att förklara hur desinformation fungerar. Det är ju egentligen inte huvudfrågan i reportaget, men fokus har i viss utsträckning hamnat där pga de informationsfilmer som ”Kalla fakta” har valt att blanda det grävande materialet med.  

”Kalla fakta” har ju anmälts till Granskningsnämnden av Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF. Detta har lett till starka reaktioner. DN:s chefredaktör vill exempelvis att MPF:s generaldirektör avgår.

Faktajouren finansieras delvis av MPF. Andreas och jag pratar om det – och annat – i vår podcast Bjällran som du kan lyssna på här. Säsong 2, avsnitt 2. 

Det som inte har lyfts lika mycket i debatten efter programmet är hur mycket trollandet påverkar de individer som utsätts. En person har gjort det och det är den tidigare debattören och numera kandidaten till Europaparlamentet Alice Teodorescu Måwe (kd).

Jimmie Åkesson har ju som känt gått till hård attack mot TV4 för dess avslöjande. Hans sätt att krishantera beskrivs här av konsulten i krishantering Paul Ronge. Youtube-kanalen Riks (som ”Kalla fakta” tydligt visar fortfarande tillhör SD) fortsätter också på samma vis även mot Alice Teodorescu Måwe. I ett klipp som visades 20 000 gånger inom fem dagar efter att det publicerats menar Riks reporter att det är en floskel att tala om ”hat och hot”. 

Det tycker inte jag. Hat och hot är ett mycket stort problem i samhället. Att vifta bort hat och hot som en floskel visar att man inte respekterar andra människors upplevelser. Jag är övertygad om att Alice Teodorescu Måwe påverkades hårt av denna kampanj mot henne. Att hon hade lyft fakta om när Jimmie Åkesson gick med i partiet var ju knappast ett påhitt. Sverigedemokraterna har själva tagit fram en vitbok om detta. Den andra delen har just färdigställts.

För transparensens skull igen: Fojos arbete mot hat och hot mot journalister finansieras av den svenska regeringen. Detta eftersom regeringen anser att hat och hot mot journalister är ett demokratiproblem. Även EU-kommissionen anser att området är prioriterat och har därför gett i uppdrag till alla medlemsländer att arbeta mot hat och hot mot journalister.  

Det handlar inte bara om fluffig mänsklig empati: det handlar om hur den här typen av beteende aktivt stöter bort människor från den offentliga sfären. Det är ett stort problem om journalister ska förväntas tåla att utsättas för hat, även när det inte handlar om hot. 

För många av våra kollegor är det ett dagligt arbetsmiljöproblem. Varje dag går alltför många svenska journalister till jobbet med en klump i magen eftersom de är oroliga för vad de ska få höra och läsa under dagen. Många av dem som drabbas av näthat är kvinnor. Om de dessutom har ett utländskt klingande namn drabbas de hårdare. Men ingen kan känna sig säker.  

Hatet förpestar vårt samhällsklimat och det splittrar oss när vi behöver varandra som mest, i tider av oro. Politiker är också drabbade på ett sätt som drabbar demokratin. På många mindre orter är det nu svårt att hitta personer som vill ställa upp på valsedlarna. På samma sätt väljer andra bort journalistiken som yrke.  

För journalister som är drabbade är det viktigt att ha en tydlig chef. Men det räcker inte, chefen kan inte ta hand om allas känslor. Därför är arbetskamrater och kollegers stöd enormt viktigt. 

Hat och hot utdelas i form av ord, skämt eller satir – men de är ingen floskel. Hat och hot skadar individer, deras familjer, den offentliga debatten och i slutändan vår demokrati.