Rättslig osäkerhet hotar medier och journalister i västra Balkan

Ytrymmet för medier och journalister minskar för journalisterna i västra Balkan, samtidigt som deras rättsliga säkerhet begränsas. I Bosnien och Hercegovina (BiH) är exempel på denna negativa trend återinförandet av förtalsbrott, förslag om lagar för utländska agenter och ändringar i mediereglering som inför licensiering.

– De här lagarna är utformade för att skydda ’gynnade’ medier. Politiska partier i BiH har genom åren utvecklat ett beroendeförhållande med lojala mediehus och journalister, vilket självklart innebär betydande budget- och marknadsföringsmedel som strömmar in i dessa mediehus, säger Leila Bičakčić, chef för Centrum för undersökande journalistik (CIN) i BiH.

Enligt Bičakčić är de juridiska lösningarna avsedda att tysta kritik och eliminera konkurrens.

– Ändringar i strafflagen i Republika Srpska, som återinförde förtalsbrott, hade den avsedda effekten efter införandet – att skapa rädsla och självcensur. Journalister är rädda för att bli föremål för brottsutredningar och undviker därför att ta sådana risker. De väljer mindre kontroversiella ämnen, förklarar Bičakčić.

Samtidigt syftar det föreslagna lagen om utländska agenter till att ”tysta” kritiska medier och företrädare för civilsamhället som inte är lojala mot de styrande partierna.

– Slutligen finns det föreslagna Medielagen i Republika Srpska, som bland annat föreslår att journalister ska ’certifieras’ av ministeriet. Alla tre lagarna har som gemensamt mål att eliminera kritiska röster, betonade hon.

Bičakčić förväntar sig att denna praxis kommer att fortsätta spridas i regionen.

– Så länge det inte finns några sanktioner för sådana lagförslag – och då menar jag konkreta åtgärder från Europeiska unionen och dess institutioner, med tanke på att dessa föreslås i kandidatländer – kommer denna praxis att fortsätta, sa hon.

Bičakčić anser att användningen av ”rätten att bli bortglömd” som grund för att begära radering av innehåll är en farlig trend. Av denna anledning fokuserade hennes organisations projekt, som genomfördes inom det Fojos program, på att bemöta detta fenomen.

– Om åtgärder inte vidtas i tid riskerar vi att skapa en situation där medier blir skyldiga att radera innehåll bara för att någon begärt det av personliga skäl. Om krav baserade på ’rätten att bli bortglömd’ accepteras utan en adekvat bedömning av vad denna rättighet innebär och hur den tillämpas på medier, kan vi hamna i en juridisk process där historia raderas, varnade CIN:s chef.

Hon noterade att de som rapporteras om i medier, ofta på grund av deras inblandning i olagliga aktiviteter, naturligtvis inte vill att sådant innehåll ska förbli tillgängligt.

– Det är dock viktigt att påpeka att bara för att någon har blivit rättsligt rehabiliterad betyder det inte att deras ’misstag’ automatiskt raderas ur historien. Detta måste beaktas när man beslutar om varje begäran om att radera innehåll, sa hon.

Mediesamhället, enligt hennes uppfattning, måste initiera en debatt om detta ämne och utveckla rekommendationer för sina medlemmar.

– Det finns internationella dokument samt domar från Europadomstolen för mänskliga rättigheter i liknande fall. Det är avgörande att öppna en debatt på nationell och/eller regional nivå så att mediehus kan fastställa gemensamma rekommendationer för att svara på begäranden om att radera innehåll. Annars kommer någon annan att besluta åt medierna, vilket aldrig är en bra lösning, avslutade Bičakčić.