Partitoppar behöver ta sina politiker i örat

Förra söndagen publicerade Dagens Nyheter Kultur ett upprop från 74 journalister, forskare och författare. Vi som undertecknade berättade att vi utsatts för trakasserier, hat och hot för att vi utför de arbetsuppgifter vi har. Vi skrev också att vi inte är ensamma.

När jag såg reaktionerna på detta upprop som jag och två av mina arbetskamrater på Fojo – Andreas Önnerfors och Annelie Frank  – undertecknat, insåg jag att många inte förstår att vi skriver för andra, inte för oss själva, i första hand. För vi har inte tystnat. Vi vet ju av naturliga skäl inte hur många som har tystnat, men vi vet att det är många och vi vet att väldigt många anpassar sig för att inte trigga hat och hot.

Jag såg hur influencern Henrik Jönsson menade att man måste vara hårdhudad i offentligheten och jag läste hur Sakine Madon i Fokus hakade upp sig på en formulering som kommer från en enkät där ordet ”förolämpning” finns med. Flera ledarsidor hävdade att undertecknarna var vänster och att dessa själva hade uttryckt sig hårt i debatter;  därför behövde man inte bry sig. Särskilt uppseendeväckande tyckte flera kommentatorer det är att influencern Joakim Lamotte inte fanns med som undertecknare och med det är diskussionen slut. Om Lamotte inte är med, eftersom en politiker är misstänkt för att ha misshandlat honom, så kan vi inte diskutera saken.

Denna kommentar om Joakim Lamotte, kom bland annat från flera politiska tjänstemän.

Sakine Madon spekulerade om akademiledamoten Åsa Wikforss medverkan, på ett  helt obegripligt sätt. Åsa Wikforss har sedan en lång tid stått främst i offentligheten mot olika typer av påverkan.  

Så viftas problemet med att fler och fler inte längre orkar med offentligheten bort.

Det är svårt att se hur vi ska komma vidare om en stor del av offentligheten inte vill ta i problemet. Både Henrik Jönsson och Sakine Madon lever med sekretess. Ändå förringar de uppropet. Kanske har de vant sig vid hatet och tycker att andra kan bli hårdhudade som dem. Men grejen är: Det är inte det samhälle vi som skrivit under vill ha. Vi vill inte ha ett samhälle där alla måste vara tuffa som Sakine Madon och Henrik Jönsson.

I förra veckan var jag i Malmö och Göteborg. På Publicistklubben i Malmö diskuterade vi både Kalla faktas avslöjande om Sverigedemokraternas trollfabrik och de hot som Sydsvenskan-journalisten Inas Hamdan utsätts för. Det var en välbesökt debatt med bra frågor. Ingen här ifrågasatte vidden av problemet. Dagen innan hade drevet mot Inas Hamdan stegrats när en profilerad aktivist publicerade något slags ”gräv” om henne. Obs, det så kallade grävet innehöll inget som fick någon skugga att falla på henne (tvärtom!) men bara idén att gräva om den unga kvinnliga journalisten med palestinsk bakgrund – och inte på den man med svensk bakgrund hon arbetat tillsammans med – visar med all tydlighet att rasism kommer i många former..

I fredags satt jag återigen i debatt om hat och hot, nu på Bokmässan. Denna gång som representant för en kommitté som mellan tummen och pekfingret företräder 1 miljoner människor. Kommittén för demokratins röstbärare är en sammanslutning för organisationer som i sin tur företräder journalister, forskare och konstnärer. Jag tycker att det är väldigt viktigt med samarbeten särskilt här. För när en akademiker eller konstnär blir attackerad med hot – eller reellt våld – så har de oftast först framträtt i medierna. Vi journalister måste hantera de risker som finns i offentligheten även för dem som vi ger en plattform.

Men tillbaka till uppropet: Det riktade sig till politikerna. Vissa politiker trakasserar journalister och forskare. Vi vill att andra politiker sätter stopp för det. Jag tänker det bästa är om partiledare säger till politiker i sitt eget och sina allianspartiers lag att sluta starta drev och uppmuntra till hat och hot. I artikeln berättar vi att akademiker alltför ofta sprider hat och hot mot andra akademiker. Det är förstås oacceptabelt och de som är akademiker i uppropet markerar hårt mot detta.

Om det framkommer att journalister trakasserar andra journalister eller politiker så kommer jag som ansvarig för frågor om hat och hot på Fojo markera otroligt hårt. Det har jag på sistone tyvärr tvingats göra i enskilda fall – och hör jag om något liknande igen kommer jag att agera hårt. Nu vill vi se politikerna markera!