Hat och hot mot journalister är ett hot mot demokratin

Ingen ska utsättas för hat och hot. När journalister drabbas finns dock ytterligare en aspekt än den om den enskildes mående och yrkespersonens arbetsmiljö. Hatet och hotet mot journalister riskerar att minska journalistikens förmåga att uppfylla sin roll i demokratin.

Den tredje maj varje år uppmärksammas pressfriheten över hela världen. Fojo anordnade i år, liksom även förra året, tillsammans med nio andra organisationer som också värnar den fria pressen, ett event på Stadsgårdsterminalen i Stockholm.

Eventet inleddes med ett brandtal av Utgivarnas ordförande Anne Lagercrantz (tillika vice VD på SVT) där hon lyfte hur skör pressfriheten är. Vi fick också lyssna på kulturminister Parisa Liljestrand som hälsade från hela regeringen att de anser att pressfriheten är en viktig del i demokratin.

Kulturministern kom också med en nyhet för oss på Fojo. Mediemyndigheten ska framöver samordna arbetet kring hat och hot mot journalister. Fojo har sedan 2017 haft ett regeringsuppdrag att arbeta med frågorna. Nu kommer i stället en myndighet att ansvara för finansieringen, vilket är något som välkomnas av Fojo.

Kulturministern berättade också att en ny jour ska instiftas på Brottsoffermyndigheten dit journalister – särskilt frilansar – ska kunna ringa och få stöd om de utsätts för hot och hat. Detta är självklart något Fojo också välkomnar. Inför en panel som skulle tala om konfliktrapportering fick vi se en film om journalisten Nils Horner som dödades för 10 år i Afghanistan. Se den här.

Diskussionen med moderator Erik Larsson från RFS Sverige, Therese Pettersson, Uppsala Conflict Data Program och Bitte Hammargren, f.d. utrikeskorrespondent, samt journalisten Siri Hill, handlade om hur säkerheten har försämrats för journalister över hela världen och att vi därför får färre rapporter och framför allt färre rapporter med människor på platsen. Särskilt tydligt är det med Gaza dit journalister inte släpps in och vi därför inte kan få några förstahandsrapporter. De som rapporterar till de svenska journalister är lokala journalister – som samtidigt måste ta hand om sina familjer som befinner sig mitt i kriget.

Därefter modererade Fojos Annika Hamrud en panel med cyberexperten Kim Elman, vetenskapsjournalisten Amina Manzoor och tecknaren Magnus Bard. Svenska journalister drabbas också av hat och hot och det är viktigt att vi inte fastnar i en bild av att det bara är i krig som pressfriheten är hotad. Amina Manzoor beskrev hur hon behövde vara på twitter under pandemin för att kunna ta del av de senaste forskningsresultaten, men att hon där utsattes för extremt mycket hat. Annika Hamrud berättade om sportjournalister som utsätts för hat och hot på sportevenemang, som de måste bevista. Kim Elman berättade om hur hoten mot journalister blir allt mer tekniskt avancerade. Teckningar är ofta de delar i pressen som leder till starkast reaktioner. Muhammedkarikatyrerna och morden på satirtecknarna på Charlie Hebdo är två exempel. Magnus Bard visade teckningar han gjort som lett till ifrågasättande.

Under eventet presenterande Reportrar utan gränser pressfrihetsindex över världen som visade att Sverige fortfarande ligger högt. Men för att vi inte ska nöja sig med detta påpekades att tabellen enbart handlar om att jämföra sig med andra. Sverige är bättre än många andra, men det betyder inte att det har blivit bättre. Rapporten kommenterades av DN:s Michael Winiarski och SVT:s Linus Svensson som båda talade om sina nya verifieringsdeskar, dvs fact-checking. Linus Svensson prisades ju av Fojo i höstas då han som del av SVT:s Rysslandsdesk tilldelades Gyllene Bjällran.

Samma dag som eventet hölls hade ett flertal av organisatörerna skrivit en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter

Annika Hamrud
Projektledare för hat och hot