Med många år bakom sig som utrikeskorrespondent tillhör Rolf Fredriksson veteranerna inom den svenska mediebranschen. För honom har engagemanget som branschkollega i Ny Kollega inte bara varit ett sätt att stötta en ny generation svenska journalister utan även en källa till journalistiska uppslag.
Som Branschkollega i Ny Kollega har Rolf Fredrikssons roll varit att bolla tips, råd och frågor kring journalistik med en programdeltagare. Engagemanget öppnade dörren till nya idéer för journalistiska uppslag och blev samtidigt ett sätt för Rolf att bidra till fler perspektiv inom svensk mediebransch.
– Efter att ha arbetat som utrikesreporter vet jag förstås också att det finns många duktiga journalister runtom i världen, inte minst lokala journalister jag haft kontakt med som ”fixare”, och vet att många har utbildningar och bakgrund som skulle funka i Sveriges medievärld. I detta fall, att jag som nybliven journalistpensionär tidigare ställt upp som Branschkollega har att göra med att det känns bra att eventuellt kunna ge ett litet bidrag till några personer att komma några fler steg in på yrkesbanan. Att därmed bidra till mångfald ur detta perspektiv. Samtalen var givande på flera sätt för mig och jag hade en god erfarenhet.
Varför tycker du att det är viktigt med mångfald i den svenska mediebranschen?
-Mångfald och olikhet i alla dess former, olika bakgrunder i form av geografi var man bor och kommer från i Sverige eller från andra länder i världen, bakgrund som utbildning, föräldrars yrken, politiska åsikter, hobbyintressen, sexuell läggning, hudfärg … ja listan kan bli lång , och som journalist tycker jag det har det varit självklart att hela tiden söka olika perspektiv och också att olika bakgrunder på en redaktion är berikande, ibland utmanande men stimulerande.
Hur har det utifrån ditt perspektiv sett ut med mångfald på svenska redaktioner?
-Som sagt, mångfald kan ses som vitt begrepp. Efter att ha arbetat många år på redaktioner lokalt och regionalt i Småland och Norrbotten/Västerbotten kan jag fortfarande reagera på att så mycket är ”Stockholms-centrerat” och att det finns okunskap om delar av Sverige och saknas perspektiv från andra delar av landet. Att det på riksredaktioner har funnits Stockholmscentrerad övervikt, med vit övre medelklass som behöver breddas med fler perspektiv, språk- och kulturkunskaper osv tydligt för mig. Hur det ska gå till kan vara olika på olika redaktioner och kan diskuteras, men behövs, säger Rolf och fortsätter.
-Från 1970-talet var frågan om kvinnor på redaktionen och kvinnors andel i rapporteringen i centrum. I Norrbotten fanns också som en del diskussion om hur samer och tornedalsfinnar kom fram i egna program och i de ”svenska lokalnyheterna”. Sen har jag på SVT varit på redaktioner med olika projekt som ”More colour” och samtidigt mer negativt laddade diskussioner om ”inkvotering”.
Idag är Rolf Fredriksson visserligen pensionär men fortsätter flitigt arbeta som bland annat frilansreporter och föredragshållare om EU. För honom är tipset för att som enskild journalist kunna bidra till mångfalden inom svensk media, rätt enkla.
-Det är väl ständigt detsamma – fråga fler, ta fler kontakter, söka upp fler, inte låta slentrian styra.
