Kersti Forsberg avslutar sin tid som verksamhetschef på Fojo

– Mina uppdrag när jag började på Fojo var att sammanföra den svenska och internationella verksamheten och att göra Fojo mer synligt i det svenska medielandskapet, säger Kersti Forsberg när vi möts för att prata om hennes tid som chef på Fojo. Det är bara några dagar kvar tills hon gör sin sista arbetsdag i verksamheten.

– Jag minns tydligt känslan jag hade när jag sökte det här jobbet. Det var bara “jag måste ha det” – ett jobb där både journalistik och internationella samarbeten ingick! För mig var det ett drömjobb.

Fojos uppdrag spänner över fortbildning av den svenska journalistkåren och medieutveckling i länder i Afrika, Asien och Europa. När Kersti Forsberg började på Fojo kom hon direkt från svensk dagspress. Hon hade suttit i några styrelser och fått smaka på att jobba med journalistiken på övergripande nivå. Det engagerade henne och även om hon inte hade tidigare erfarenhet av att arbeta internationellt eller med bistånd fanns ett stort intresse för det globala perspektivet, från studietiden och åren innan hon skaffade familj.

Under åren på Fojo är det den internationella delen av verksamheten som har vuxit allra mest, även om den svenska delen också har breddats väldigt mycket.
– För mig har det varit en ren ynnest att få arbeta i en internationell organisation som jobbar med att stärka journalistiken, att ha fått verka i länder som jag inte har varit i tidigare. Jag har fått komma nära journalister i helt andra kontexter än den vi har i Sverige. Jag går ut ur den här organisationen väldigt mycket rikare med den erfarenheten. Apropå att göra skillnad på riktigt och apropå att bygga upp den här verksamheten och verkligen vara till nytta för journalister.

Något av det första hon gjorde som chef på Fojo var att tillsammans med resten av personalen mejsla fram Fojos uppdrag.
– Idag tycker alla som jobbar på Fojo att det är självklart att vi jobbar för att stärka journalistiken och att den ska vara hållbar och bidra till ett mer demokratiskt samhälle, men det var inte självklart när jag började. Nu jobbar vi alla mot samma mål och ser oss som delar av en och samma verksamhet. Mina kollegor som arbetar med Faktajouren jobbar både i Sverige och i andra länder, vi bidrar till universitetsutbyten mellan flera länder i Östafrika, det är Fojo som leder firandet av Pressfrihetens dag i Sverige, och jag har själv fått ynnesten att leda både Wendelajuryn och flera jurygrupper i Årets dagstidning. Det är fantastiskt att tänka på vilken resa organisationen gjort de här 7,5 åren.

Kersti Forsberg har ofta fått höra att det är svårt att förstå vad Fojo egentligen gör och visst kan det vara en utmaning att förklara det i korta ordalag ibland. Men en sak som är gemensam för hela verksamheten är själva journalistiken och dess villkor, möjligheten att få göra sitt jobb som journalist och medieledare så bra som möjligt, oavsett var i världen du bor.

– Jag minns att jag ett halvår efter att jag börjat på Fojo sa till någon hur fantastiskt det är att få sitta på arbetstid och diskutera journalistikens villkor och uppdrag på djupet, det fanns det aldrig tid för under mina år på redaktionsgolvet. Det tycker jag fortfarande är fantastiskt, att alla som jobbar på Fojo är så engagerade och vill så otroligt mycket. Men det gör också att vi stundtals håller på att jobba ihjäl oss. Det blir inte mindre utmanande heller för att vi är från ganska många länder, med ganska många kulturer. Under #metoo och pandemin till exempel…det har varit tufft också att vara chef här ibland.

Under åren i det privata näringslivet, som chefredaktör och tidningschef, handlade det om att leverera resultat och pengar. Det var högt tempo. De färdigheter hon lärde sig där har hon haft nytta av på Fojo, som har varit en agil organisation. Fler än en gång har Kersti Forsberg fått höra att hon är den typ av chef som ”alltid hittar en lösning”.

– Fojo har till sin natur varit väldigt lik en privat verksamhet och samtidigt varit en del av en statlig organisation. Jag har ofta känt att jag har fått köra slalom för att navigera inom den här stora kolossen som är ett universitet. Nu kände jag att det inte gick längre och då är jag inte rätt person på den här posten. Därför valde jag att lämna Fojo innan mitt förordnande som chef gick ut. Det känns på många sätt väldigt tråkigt men jag är samtidigt oerhört stolt över vad både jag och organisationen har åstadkommit under den här tiden.