Forskarintervju med politiska psykologen Julia Aspernäs.
Tron på falsk information bottnar ofta i vår psykologiska världsbild och politiska identitet och är inte bara en fråga om bristande fakta. Enligt forskaren Julia Aspernäs spelar vår syn på själva sanningen en avgörande roll för hur mottagliga vi är för missinformation. I denna intervju utforskar vi hur journalister kan förstå de kognitiva mekanismerna bakom konspirationsteorier och ideologisk låsning.
2025 utkom Julia Aspernäs doktorsavhandling Who falls for misinformation? Epistemic beliefs and political identity as predictors of conspiracy ideation, bullshit receptivity, and fallacies (”Vem faller för missinformation?
Epistemologiska övertygelser och politisk identitet som prediktorer av mottaglighet för konspirationsteorier, bullshit, och fallasier”) vid Linköpings universitet. Psykologer har på senare tid undersökt hur exempelvis tron på konspirationsteorier kan relateras till kognitiv stil respektive olika personlighetstyper.
Neurovetaren Leor Zmigrod undersöker i prisbelönta boken The Ideological Brain att ideologier inte bara är politiska övertygelser utan psykologiska tillstånd som präglas av kognitiv rigiditet, social identitet och emotionell bindning. Julia Aspernäs avhandling är ett svenskt bidrag till detta forskningsfält. Vilka slutsatser kan vi dra av forskningen? På vilket sätt hänger politiska preferenser ihop med mottaglighet för falsk information?
Du har i din avhandling genomfört olika studier och därvid funnit att graden av ”subjektiv sanningsrelativism” är en viktig aspekt för att förstå varför människor faller för falsk information. Berätta lite mer om de studier du genomfört och hur ”subjektiv sanningsrelativism” kan definieras – vad betyder det?
– Ja, det är spännande att vi verkar ha identifierat en ny och viktig faktor i mottaglighet för missinformation. Subjektivistisk sanningsrelativism handlar om tron att vad som är sant beror på individens perspektiv snarare än till exempel evidens och överensstämmelse med verkligheten. Deltagare med en subjektivistisk syn på sanning var återkommande mer benägna att acceptera konspirationsteorier, bullshit och logiska felslut. Det visar att vår syn på grundläggande saker som sanning spelar en roll i tendensen att falla för missinformation.
I centrum för din avhandling står också kopplingen mellan politiska preferenser och mottagligheten för falsk information. Vad visade dina studier och vilka förklaringar har du till det? Kan det hänga ihop med (vad neurovetaren Leor Zmigrod hävdar) att vissa politiska ideologier egentligen speglar ganska hårt programmerade kognitiva stilar, alltså hur vi uppfattar och tolkar verkligheten?
– Bra fråga. Våra resultat visar ungefär det som andra funnit förut: på gruppnivå är högerpersoner något mer mottagliga för missinformation än vänsterpersoner. Samtidigt är det små effekter och verkar gälla tron på konspirationsteorier men inte andra former av missinformation, som logiska felslut. Det kan delvis bero på just det att konservativa ideologier lockar personer med drag som också gör dem mer mottagliga för missinformation, men detta gäller ju endast delar av högern och självklart inte alla individer. Man har dessutom sett liknande tendenser bland ”extremister” på både höger- och vänsterkanten. Sammantaget är det nog varken enkelt eller fruktbart att peka ut vilken ideologi som är ”sämst”.
Vilka slutsatser kan vi dra av din forskning? Hur skall vi motverka tron på falsk information om den är så hårt kopplad till identifikation med ideologiska övertygelser?
– På gott och ont verkar tendensen att acceptera falsk information när den överensstämmer med ens ideologiska övertygelser vara jämnt fördelad över det politiska spektrumet så det är nog mest effektivt att fokusera på allmänna principer för motståndskraft som gynnar oss alla. En del av arbetet bör bestå av att korrigera falsk information, men vi behöver också odla normer om vikten av evidens och kritiskt tänkande. Det bör handla mindre om att “vinna” över personer och mer om att stärka gemensamma kriterier för vad som räknas som kunskap och att kunna debattera respektfullt även med oliktänkande.
Hur tycker du journalister skulle kunna ta in din forskning? Finns det en modell med vilken man kan förklara din forskning och vad den skulle kunna betyda för att förbättra bevakningen av politiska debatter och motsättningar?
Julia Aspernäs: Man kan försöka skilja mellan innehåll och varför man tror på det. Journalister är bra på att granska innehåll men bör även förstå människors olika sätt att avgöra vad som är sant – inte bara vad de tycker. Vår forskning tyder också på att bevakning blir mer träffsäker om man förstår hur vissa budskap samspelar med individers världsbild och ibland gör dem nästintill resistenta mot korrigeringar.