”Sveriges rykte har blivit kapat av grupper som är emot de värderingar landet står för.” Det skriver Paul Rapacioli i sin bok Good Sweden, Bad Sweden.
Bilden av Sverige som sprids internationellt har förändrats mycket de senaste åren. Tidigare handlade rapporteringar om ett välfungerande, välstädat samhälle som är världsledande inom flera områden och ligger i topp på rankningar av alla möjliga slag – Good Sweden. Nu handlar rapporteringen i stället om ett laglöst land i kris med no-go-zoner och världens våldtäktshuvudstad (Malmö) – Bad Sweden.
Själva fenomenet med nyheter av det sistnämnda slaget är relativt välkänt i Sverige. Men efter att ha läst Paul Rapacioli sjunker vidden av Bad Sweden-narrativet in djupare.
Författaren berättar om nyhetssajter i USA, Ryssland och Storbritannien som regelbundet och ofta publicerar nyheter om Bad Sweden. Det är sajter med totalt tiotals miljoner besökare varje månad. Paul Rapacioli skriver att de här sajterna sprider bilden av Bad Sweden av flera anledningar. En av dem är att berättelserna om Bad Sweden passar väl in i deras egen agenda – att skapa splittring och få invånarna att tvivla på det som traditionellt har ansetts pålitligt – myndigheter, makthavare, medier. Det är svårt att argumentera emot att finns en politisk agenda då en av de största sajterna när det gäller bilden av Bad Sweden, Breitbart i USA, delägs av Robert Mercer som stöttade Donald Trump med miljontals dollar under dennes valkampanj.
Med historien om Good Sweden är det tvärtom – denna passar inte alls in i de här sajternas syften. Att ett land kan vara världsledande på så många områden och vara i topp när det gäller rankningar för jämställdhet, lycka, hälsa, välfärd och samtidigt vara ett av de länder som tar hand om flest flyktingar i förhållande till sin folkmängd är inte en historia dessa sajter, eller personerna bakom dem, vill berätta.
Det finns också en annan faktor som gör att berättelsen om Bad Sweden lockar – den ger klick. Och klick är lika med pengar. Paul Rapacioli redogör för vedertagna psykologiska principer som att vi människor tenderar att rikta mer fokus på negativa nyheter än positiva. ”När vi läser något negativt börjar våra hjärnor omedelbart att analysera och bedöma orsakerna till den dåliga händelsen och oroa sig för konsekvenserna.” Det finns också forskning som visar att vi blir extra intresserade av historier när någon god gör något ont. Det är något kittlande i förvandlingen, något i detta vi vill veta mer om. De här mekanismerna hjälper alltså till att nyheter som vänder upp-och-ned på den traditionella bilden av Sverige ofta får så stor spridning på sociala medier – känslorna styr när vi trycker på knappen för att dela. Eventuella repliker och ifrågasättande av dessa artiklar når inte alls lika många – de vädjar till vårt förnuft – och är tämligen verkningslösa.
Narrativet om Bad Sweden handlar nästan uteslutande om flyktingar och muslimer, även om artiklar om sådant som könsbyten och samkönade äktenskap också verkar locka den aktuella läsekretsen.
Paul Rapacioli menar också att ytterligare en faktor som gör att den onyanserade historien om Bad Sweden har fått ett sådant genomslag internationellt är att historien om Good Sweden var – och är – precis lika onyanserad. ”Good Swedens välpolerade, enkelspåriga, perfekta yta gör landet extremt sårbart för negativa nyheter. Större länder som Tyskland, Storbritannien och USA har ett rykte som är mer komplext med olika lager av ”gott” och ”ont”. Då gör enstaka negativa publiceringar varken från eller till i ett kortare perspektiv,” skriver Paul Rapacioli. Nya historier om negativa händelser i det här länderna blir inte lika överraskande och kittlande.
Grunden till de här artiklarna om ett Sverige i förfall hämtas ofta i svenska medier och bygger på en verklig händelse. Denna muteras sedan genom att hårdvinklas, befrias från väsentliga fakta och omständigheter, lägga till något annat och sedan i stort sett alltid kopplas till migrationsfrågan på något vis. Den här kopplingen görs oavsett om det handlar om jämställdhet, äldreomsorgen eller skolan och oavsett om de ”problem” som lyfts har funnit i Sverige länge.
Sverige är ingalunda ett land utan problem, men de flesta som lever och verkar i Sverige blir förmodligen mer förvånade än läsare i andra länder när vi tar del av det som de här sajterna publicerar. Och Paul Rapacioli påpekar gång på gång att Sverige påverkas negativt av det nya narrativet. För långt ifrån alla har en egen bild av Sverige och kan sätta in Bad Sweden i ett mer nyanserat sammanhang. Om de här personerna ständigt matas med ett Sverige präglat av bilbränder och våldtäkter ligger det nära till hands att de till slut ”vet” att det är så. Det faktum att artiklar om Bad Sweden ofta delas flitigt i sociala medier gör att dessa artiklar hamnar högt upp i sökmotorers rankningar. Det är mer än troligt att någon från ett annat land utan egna referenser när det gäller Sverige tvekar när det till exempel gäller att göra investeringar i Sverige, att internationella samarbeten försvåras för företag och organisationer. Och vem blir sugen på att semestra i världens våldtäktshuvudstad?
I den välskrivna och då och då humoristiska boken där författaren allt som oftast styrker sina påstående med källor och referenser föreslås också hur historien om Bad Sweden ska bemötas. Han menar att alla faktakollsprojekt som har börjat dyka upp visserligen är lovvärda, men för att reparera skadan som den nya bilden av Sverige ger behövs det mer än peka på någon som har ett gjort ett sakfel. Och det här måste vi hjälpas åt med. Bästa receptet är inte att ständigt publicera positiva historier.
Det är i stället den nyanserade bilden av ett komplext land med många olika sidor som behöver spridas, menar författaren. Och det är de känslofyllda berättelserna som måste hittas, för det är de som får spridning. Paul Rapacioli råder också svenska journalister att försöka förutse vilka av deras nyheter som kan komma att plockas upp för att stärka bilden av Bad Sweden – inte för att undvika att publicera dem utan för att vara förberedd med bemötande, uppföljningar och så vidare. ”Dåliga saker kommer fortsätta att hända i Sverige. Traditionella medier kommer att rapportera om de här sakerna på det sättet de ser dem. Andra medier kommer att fortsätta använda dessa händelser som ett tillfälle att slå ner på Sveriges rykte, men om det då redan pågår en nyanserad debatt och diskussion på internationella nyhetssajter och i sociala medier kommer slaget inte träffa så hårt.”
Paul Rapacioli är grundare av nyhetssajten The Local, med svenska och europeiska nyheter på engelska och en räckvidd på 5 miljoner läsare varje månad.
