Hur forskar en filosof om konspirationsteorier?

Melina Tsapos, filosofidoktorand vid Lunds universitet
Hem/Inlägg/Hur forskar en filosof om konspirationsteorier?

Faktajouren intervjuar filosofidoktoranden Melina Tsapos från Lunds universitet för att få klarhet i hur en filosof forskar om konspirationsteorier.

Forskningen om konspirationsteorier har ökat exponentiellt under den senaste tioårsperioden. Framför allt socialpsykologer dominerar fältet, men också andra ämnen ägnar sig åt att studera fenomenet. Bra vetenskapliga definitioner har inte hunnit i kapp denna utveckling, vilket också har försvårat den mediala rapporteringen, så som under pandemin. Vad menar vi egentligen med ”konspirationsteori”? Filosofdoktoranden Melina Tsapos från Lunds universitet tar denna brist i definitioner som en av sina utgångspunkter för forskningen om hur konspirationstroende Sveriges befolkning egentligen är. Faktajouren frågade henne om hur en filosof forskar om konspirationsteorier.
1) Hej Melina, du är filosof och studerar konspirationsteorier, hur går det ihop?

MT: – En av de viktigaste uppgifterna en filosof har är att kritiskt undersöka fundamentala frågor som andra kanske tar för givet. Det innebär ofta att man måste reda ut olika begrepp som vi använder. Hur ska ett fenomen definieras? Utifrån någon slags definition vi kan slå upp i en ordbok eller snarare efter hur flest människor använder begreppet i dagligt bruk? Att reda ut detta kan klargöra många debatter. Just begreppet konspirationsteorier har blivit allt mer vanligt att höra om i medier och i samtal. När Donald Trump var president anklagade man ofta både honom och hans efterföljare för att sprida konspirationsteorier. Även här hemma i Sverige beskyller man ofta högerkonservativa för att vara konspirationsteoretiker; och i synnerhet under corona-pandemin tycks användningen av begreppet ha ökat. Personer som till exempel inte vaccinerade sig mot Covid-19 sades vara konspirationsteoretiker, och likaså de som kritiserade eller motsade sig regeringens beslut.

I min forskning tillämpar jag därför de färdigheter som en filosofi har till att just studera och förstå konspirationsteorier, och vilka det är vi menar när vi talar om konspirationsteoretiker. Det första man behöver göra är att reda ut de olika innebörder termen tycks ha givet sammanhanget. Om vi utgår ifrån vad jag kallar den enkla definitionen av konspirationsteorier, den definition som finns i ordböcker, så är en konspirationsteori en teori som förklarar en händelse med en sammansvärjning av en (oftast ondsint) grupp individer som vill hålla sina avsikter hemliga. Problemet uppstår när man inser att enligt denna definition så är så gott som alla som är någorlunda politiskt eller historiskt pålästa konspirationsteoretiker. De allra flesta av oss tror på någon konspirationsteori. Ta till exempel förklaringar om hur tvillingtornen i Amerika föll den 11 september 2001. Enligt den officiella förklaringen så var det en liten grupp terrorister som kallades Al-Qaeda som planerat dessa ondsinta gärningar, som de såg till att hålla hemliga. En annan förklaring som många människor tror på är att det var CIA som låg bakom attentaten, för att skapa en föranledning till krig i Irak och komma åt oljan, som de givetvis höll hemlig. Oavsett vilken version vi tror på så resulterar det, enligt den enkla definitionen, i att vi alla är konspirationsteoretiker.

Men det verkliga bekymret för mig som filosof är när empirisk forskning görs med syfte att ta reda på vem som är konspirationsteoretiker – samtidigt som definitionen är oklar. Intresset för detta har ökat kraftigt bara de senaste fem åren. Vad är det då som främst psykologer, men även sociologer och samhällsvetare, egentligen menar när dom säger att en konspirationsteoretiker är någon som är faktaresistent, dvs. någon som inte uppdaterar sina övertygelser när de stöter på ny evidens eller fakta, och godtrogen, någon som tror på allt de läser på internet? Om vi å andra sidan inte utgår ifrån den enkla definitionen av konspirationsteoretiker utan i stället lägger till diverse kriterier till begreppet, blir resultatet ännu märkligare. Detta eftersom vi i de allra flesta fall har andra begrepp som redan täcker den typ av fenomen; i detta fall handlar det om kognitiv bias, ett känt koncept inom psykologi. Man kan föreställa sig att det lika lätt kunde vara religiösa personer som passar beskrivningen. Dessutom är det svårt att se hur man kan vara både faktaresistent och godtrogen på en och samma gång. Vi har inte egentligen sagt något särskiljande om just konspirationsteoretiker. Och detta verkar vara så för de flesta olika kriterier som många forskare deducerar av sina studier om vem som är en konspirationsteoretiker.

Det är därför viktigt att just en filosof granskar vad det är vi egentligen menar, för att på så sätt undvika missförstånd, eller att vi pratar om varandra. Och kanske viktigast av allt, att det förhoppningsvis leder till bättre empiriska studier som kan hjälpa oss att få en tydlig bild av vad en konspirationsteori är och vilka som är konspirationsteoretiker.

2) Ditt fält inom filosofi heter epistemologi, vad studerar man där?

MT: – Ordet epistemologi har sina rötter i grekiskan, där episteme (kunskap) och logos (lära) betyder läran om kunskap. Det är alltså den systematiska filosofiska undersökningen av kunskap. Det är läran om vad vi vet, hur vi vet det vi vet och var gränsen går för vad vi kan veta. Men dessa frågor om kunskap är inte bara en relevant frågeställning för filosofer, utan det är högst relevant varje gång vi påstår något för andra eller själv vill ta reda på något. När någon är ovetande om hur mycket klockan är, söker denne kunskap om det. Till exempel

genom att fråga någon i närheten. Om någon frågar oss om vi vet hur mycket klockan är, tar vi kanske en titt på vår klocka och besvarar frågan. Kan vi i ett sådant fall verkligen säga att vi vet vad klockan är? Helt ovetandes oss kan klockan ha stannat för tjugo minuter sedan. Alltså, vi måste fråga oss om det räcker att anta att man vet något bara för att man har sett det med egna ögon. Epistemologi frågar också om kunskapens natur, till exempel om kunskap förutsätter att man måste vet det man vet helt säkert? I filosofi tar man dessa frågor till det extrema och frågar om man kan vara helt säker på någonting alls – och kan man inte det vad räknas i så fall som ett rimligt tvivel? Om kravet är att man ska vara helt säker för att man ska säga att man har kunskap, är kunskap då överhuvudtaget möjlig? Dessa frågor har traditionellt delat filosofer i två läger, nämligen å ena sidan rationalisterna: de som menar att den enda kunskapen som man kan vara helt säker på är sådant man själv tänker sig fram genom logik och resonemang. Och empirister å andra sidan menar att vi kan undersöka kunskap och hur vi erhåller den ur ett vetenskapligt perspektiv med vetenskapliga metoder – genom att till exempel studera hjärnan. Individen behöver inte själv veta om att den vet eller hur den vet det den vet.

Disciplinen epistemologi har en väldigt naturlig koppling till studiet av konspirationsteorier. En tes är att vi har mer säker kunskap om den är koherent, samstämmig. Kognitiv dissonans uppstå när en persons uppfattningar är svåra att förena med varandra. Hur kan en person tro att rökning orsakar cancer, veta att man inte vill få cancer, och samtidigt fortsätta att röka cigaretter trots avrådan från läkare? Personen måste på något sätt komma till rätta med det obehag som dissonansen orsakar. Ett sätt är till exempel att hålla fast vid sin uppfattning som kan vara i form av en konspirationsteori: man tror kanske att läkarens råd inte är att lita på eftersom läkare konspirerar med läkemedelsföretag för att göra människor beroende av mediciner. Man omger sig med andra personer som tänker likadant och bekräftar ens uppfattning. Genom att analysera vad kunskap är kan vi ge djupare förklaringar till hur två individer som får samma information och fakta kan uppdatera sina trosuppfattningar i två vitt skilda riktningar och komma fram till olika slutsatser. Det kan hjälpa oss att förstå polarisering, hur fenomen som filterbubblor uppstår, och hur vi ska förstå konspirationsteorier!

 3) Närmare bestämt är du intresserad av kognitionsforskning och skriver att du vill förstå ”kognitiva arkitekturer”? Vad är det och hur påverkas vi människor av dem?

MT: – Med kognitiva arkitekturer menas teorier om hur den mänskliga kognitionen (sinnet, eller det som kallas ”mind” på engelska) är organiserad. Man kan föreställa sig det som mjukvaran om hjärnan är hårdvaran. Man vill helt enkelt kartlägga olika kognitiva modeller som finns av olika typer av beteenden. Det finns olika strukturer som är ämnade att förklara olika saker; SOAR och ACT-R [två teoretiska modeller för beståndsdelar i kunskapsbildning, Faktajourens anm.] är två väletablerade sådana. En modell som jag är särskilt intresserad av kallas ”motiverad kognition”. Det är lätt att anta att människors resonerande och hur de tänker har som primärt syfte att skapa sig en bild så lik verkligheten som möjligt. Men under närmare granskning så kollapsar detta antagande. Det verkar snarare vara så att människors kognition styrs främst av individuella mål och behov, som en önskan att leva i en så koherent och konsekvent värld som möjligt, vilket i sin tur gör att människor uppfattar mönster som kanske egentligen inte finns eller som inte är lika tydligt befästa som individen själv upplever att de är. Detta gör man för att ge mening till en annars meningslös och kaotisk värld. Allt detta innebär således att våra erfarenheter och behov påverkar resonerande och vår förmåga att tolka, sortera, organisera och associera kunskap och information. Jag tror att modellen i sin tur kan förklara när och varför människor tänker konspiratoriskt, och på så sätt kan vi också förklara situationer där tron på en konspirationsteori må vara rationell.

4) I din forskning arbetar du med empiriska källor om konspirationsteorier – vilka är det? Vad har du kommit fram till hittills?

MT: – Det stämmer att jag även vill undersöka med empirisk metod hur konspirationsteorier manifesterar i vårt resonerande och hur kognitiva mönster påverkar denna typ av trosföreställningar. Hitintills har jag tyvärr inga färdiga resultat. Men en studie som jag jobbat med har ämnat besvara frågan om vilken påverkan (om någon) den socioekonomiska bakgrunden har på vilken typ av konspirationsteorier människor är villiga att tro på. Det handlar om konspirationsteorier om regeringar kontra företag. Det som varit centralt för denna undersökning har varit att just undersöka hur det ser ut här hemma i Sverige, och att få en så stor mångfald i befolkningsurvalet som möjligt. I studien har vi inte inkluderat några så kallade kända konspirationsteorier för att vi vill komma åt konspirationstänkandet i sig. Om man skulle använda sig av just kända konspirationsteorier (vilket majoriteten av studier gör) riskerar man att individen tror på dessa av andra orsaker än ens benägenhet att tro på konspirationsteorier. Det kan handla om att identifiera sig med en viss grupp som absolut inte vill associeras med en annan grupp som tror på något. Eller det omvända fallet där någon som vill markera att de inte tillhör en viss grupp, kanske den akademiska eliten, och därför till exempel tror att NASA konspirerade om månlandningen. Så, för att utesluta detta har vi inte namngivit vare sig länder eller kända personer, utan det är fiktiva vinjetter som deltagarna har utvärderat. Det är tyvärr för tidigt för att jag ska kunna dela med av resultaten. Men håll utkik om du är nyfiken på hur konspiratoriska svenskarna är!