Internationellt
Utbildning och stöd stärker journalister i östra Europa
Hat och våld mot journalister utgör ett allvarligt hot mot yttrandefriheten världen över. Fojo arbetar aktivt för att motverka detta genom att stärka journalisters motståndskraft och förbättra deras arbetsmiljö. På Balkan hjälper Fojo lokala aktörer att utveckla strategier för att bekämpa hat och hot och skydda journalisters säkerhet.
Fojo har stöttat medieutvecklingen i östra Europa och Ryssland i över tre decennier. Projektledaren Veronika Menjoun har varit med under hela perioden så hennes och Fojos nätverk bland områdets medier är brett. Idag sträcker sig Fojos arbete från de Baltiska staterna i norr, till Ukraina, gamla Sovjetländer, till Serbien och Montenegro i söder. Just nu ser hon att behovet av stöd för att orka fortsätta arbeta som journalist i regionen är stort.
– Internationellt arbetar vi inte med hat och hot som en separat fråga, men vi är väl medvetna om dess allvarliga konsekvenser för journalisters arbete. Vi fokuserar istället på deras välmående och arbetsvillkor och på att stötta redaktioner i att utveckla olika former av stöd, inklusive psykologisk hjälp. Hat och hot påverkar en människas mående på djupet, förklarar hon.
Bakgrund
Under tiden då Sverige var ordförande i OSCE inleddes ett samarbete med ett antal länder i området kring frågan om journalisters arbetsvillkor. Tidigare hade fokus framförallt varit att stärka journalisters professionalitet. I projektet utbildades mediechefer och organisationer som arbetar för att stödja media (exempelvis fackföreningar) i hur de kan skapa bättre arbetsförhållanden på redaktioner i bredare bemärkelse. Utöver Bosnien, Montenegro, Kosovo och Serbien ingick också Moldavien, Georgien, Armenien, Kyrgyzstan och Uzbekistan.
– Vi ser hur tufft klimatet är för journalister i dessa länder. Det finns såklart regionala skillnader, men i stort handlar det om riktade och medvetna påhopp och kampanjer från antidemokratiska sammanslutningar mot journalister. Syftet är att tysta genom att skrämma och på så sätt tvinga till självcensur, säger Veronika Menjoun.
Stort behov Efterfrågan på psykologiskt stöd och ökad motståndskraft är stor. Genom en ständigt närvarande dialog med tidigare samarbetspartners i området och efterforskningar kring vad som hindrar journalister från att kunna utföra sitt arbete uppdagades behovet.
– Vi såg att de behövde hjälp med förebyggande arbete när det gäller hot mot journalister, fysisk och digital säkerhet och hantering av stressiga situationer. Journalister i de länder vi arbetar i idag bevakar protestaktioner och demonstrationer som kan vara våldsamma. Inte sällan jobbar de i krigszoner. De utsätts för påhopp, förnedring och angrepp i sociala medier eller från politiska krafter. För att kunna hantera dessa situationer krävs tydliga reglerverk på redaktioner och en hög grad av medvetenhet hos ledningen. Många organisationer jobbar reaktivt och sätter igång stödaktioner i efterhand, medan vi anser att fler behöver jobba med förebyggande insatser.
Att arbeta proaktivt med rutiner, instruktioner och checklistor på plats kan göra stor skillnad för journalisters fysiska och psykiska välmående men det behövs också ett brett arbete med samhällets olika instanser
–Journalisterna behöver veta vem de ska vända sig till när de känner sig hotade eller traumatiserade, och cheferna måste ta frågorna på allvar. Samtidigt måste till exempel polis och lagstiftare också förstå allvaret med hot och hat, så att en polisanmälan får önskad effekt och lagstiftningen som krävs finns på plats. Det finns ett behov av bredare samarbete mellan olika aktörer i samhället, säger hon.
Vägen framåt
Veronika Menjoun menar att en större uppslutning kring frågan är oumbärlig och att vägen framåt är att skapa större medvetenhet genom konsolidering och solidariskt stöd från andra grupper. En politisk vilja att prioritera journalistikens avgörande roll i en demokrati krävs också.
– Eftersom detta är ett globalt problem och ett utbrett problem i många samhällen, är det inte så realistiskt att tro att mediekåren själva ska kunna lösa det. Vi undersöker möjligheterna till hur vi i framtiden kan arbeta bredare och angripa frågan på flera fronter, förklarar hon.
Ur ett demokratiskt perspektiv leder de försämrade arbetsvillkoren för journalister till självcensur och mental ohälsa, som inte sällan resulterar i att man väljer att lämna det journalistiska yrket, eller börja bevaka “mindre farliga” områden. Men genom att skapa förutsättningar för diskussioner och dialog genom möten mellan aktörer kan frågorna lyftas och förändringsprocessen påbörjas.
– Vi kan skapa tillfällena och bidra med internationella kunskaper och expertis men i slutänden är det ändå upp till varje samhälle att leda diskussionen om journalistikens roll i samhället och hur man kan skydda journalister så att de kan utföra sitt arbete, eftersom den frågan är kopplad till nationella lagstiftningar. På sikt och i samband med att Västra Balkans länder närmar sig EU, kan även internationell lagstiftning vara till stöd. Vår roll är att stärka våra partners, underlätta och möjliggöra möten, kunskapsutbyte och sammanslutningar, som på sikt ska bidra till förändringar. Allt tar tid, men varje litet steg gör skillnad, säger Veronika Menjoun.
