Hej Andreas! Din nya bok Konspirationsteorier. Meningsskapande berättelser i historia och nutid har precis kommit ut. Hur känns det?
– Det känns fantastiskt, och lite overkligt. Arbetet med boken har pågått i över två år, så det är lite tomt nu när den äntligen är klar. Men jag är väldigt nöjd med resultatet.
Vad motiverade dig att skriva en bok om konspirationsteorier?
– Jag har forskat länge om radikalisering och hur konspirationsteorier bidrar till radikalisering, särskilt internationellt. Det har skrivits en hel del om detta på engelska, men i Sverige har forskningsområdet varit ganska smalt. Jag ville bidra med ett standardverk på svenska för att belysa ämnet ur ett nordiskt perspektiv.
I bokens titel skriver du ”meningsskapande berättelser”. Är det ett annat ord för konspirationsteorier?
– Ja, till viss del. Människor söker förklaringar, särskilt vid stora, dramatiska händelser. När något kollektivt och traumatiskt inträffar, som Estonias förlisning eller mordet på Olof Palme, vill vi förstå varför det hände. Det är här konspirationsteorier kommer in – de hjälper oss att skapa en förklaring, även om den ofta är felaktig eller manipulerad.
I boken spårar du konspirationsteorier tillbaka till franska revolutionen. Vad är sambandet?
– Franska revolutionen var en omvälvande politisk händelse som ritade om Europas karta. Efteråt uppstod teorier om att hemliga sällskap, som Illuminati, låg bakom revolutionen. Dessa tidiga teorier har format många av de mönster vi ser i moderna konspirationsteorier, där en ”dold agenda” ofta misstänks ligga bakom politiska och sociala omvälvningar. De blir en slags politisk myt.
Kan vi säga att konspirationsteorier uppstår ur rädsla?
– Absolut. Rädsla för det okända och förlorad kontroll är centrala drivkrafter. I osäkra tider, som efter katastrofer eller kriser, söker människor förklaringar som erbjuder någon form av trygghet, även om det innebär att skylla på en utpekad ”fiende”.
Hur kan journalister hantera och rapportera om konspirationsteorier utan att förstärka dem?
– Det är en svår balansgång. En journalist bör alltid överväga nyhetsvärdet innan man publicerar en artikel om personer eller grupper som tror på konspirationsteorier. Ett viktigt råd är att inte framställa dessa personer som avvikande – det kan förstärka känslan av vi-och-dem. Bildsättningen är också avgörande; att undvika karikatyrliknande eller sensationella bilder kan göra mycket för att undvika att bidra till polarisering.
Vilken roll spelar media i att forma allmänhetens syn på konspirationsteorier?
– Media har en enorm makt i att forma hur vi ser på dessa teorier. Det är viktigt att journalister förstår att de kan förstärka en vi-och-dem mentalitet om de inte är försiktiga. Samtidigt bör de vara noga med att inte slentrianmässigt använda begreppet konspirationsteori, särskilt i kontexter där det inte hör hemma eftersom det kan bidra till att sprida falska uppfattningar om samhällsviktiga frågor.
Hur kan media bättre bemöta konspirationsteorier och skapa ett mer konstruktivt samtal?
– Istället för att fokusera på de mest extrema uttrycken, skulle media kunna undersöka de underliggande samhällsproblemen som driver människor till att tro på dessa teorier. Media borde ställa frågor om varför vissa forskningsområden är underfinansierade eller varför politiska beslut fattas på ett visst sätt istället för att debattera ytliga frågor, som ”politisk korrekthet” på universiteten, som nyligen skett.
Hur ser du på medias ansvar i att främja ett öppet och faktabaserat offentligt samtal?
– Det är avgörande. Media måste våga gå bortom de enkla lösningarna och hjälpa till att hålla samtalet faktabaserat. Det handlar inte bara om att slå ner på felaktigheter, utan också om att förstå de verkliga problem som driver människor till att söka sig till konspirationsteorier.
Vem hoppas du ska läsa din bok?
– Jag hoppas att den når ut till en bred allmänhet, men särskilt journalister eftersom boken har skrivits parallellt med de hundratals samtal som jag har haft med journalister under flera år. De spelar en nyckelroll i det offentliga samtalet och har, som jag ser det, en stor möjlighet att påverka hur vi förstår och bemöter konspirationsteorier.
Slutligen, hur kan journalister hjälpa till att förhindra spridningen av konspirationsteorier?
– Genom att främja ett mer kritiskt och reflekterande offentligt samtal. Genom att ställa rätt frågor och lyfta upp de samhällsfrustrationer som driver människor till konspirationsteorier så att vi kan förhindra att dessa får fäste. Det handlar om att lyfta fram de verkliga problemen och skapa en förståelse för varför vissa teorier uppstår, utan att förstärka de falska berättelserna.
Mer information om boken och hur du får tag på den hittar du hos Nordic Academic Press.
Hör Andreas Önnerfors samtala med Mina Dennert om berättelser och sammansvärjningar i historia och nutid, med utgångspunkt i boken, under Bokmässan i Göteborg. Samtalet äger rum söndagen den 29 september på yttrandefrihetsscenen.
