Del 2.<\/p>\n\n\n\n
I ett samarbete med frilansjournalisten Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman<\/a> \u00e5terpublicerar Fojo Verify hennes texter f\u00f6r att ge en f\u00f6rdjupande f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det politiska v\u00e5ldet i den digitala meme-kulturens tidevarv. Del 2 unders\u00f6ker \u201cmonstermaskinen\u201d, hur n\u00e4tet driver och manipulerar det emotionella engagemanget. <\/pre>\n\n\n\nI n\u00e4tets hj\u00e4rta surrar en maskin som lever av v\u00e5ra k\u00e4nslor. Den f\u00f6rvandlar ilska till klick, lidande till inneh\u00e5ll och v\u00e5ld till kommunikation. I Monstermaskinen, del 2 av \u201cEtt rollspel vid v\u00e4rldens \u00e4nde\u201d, kartl\u00e4gger vi det digitala ekosystem d\u00e4r ambivalens blivit vardag och ironi en rustning. <\/p>\n\n\n\n
\nDet h\u00e4r \u00e4r del 2 av min serie\u202f\u201cEtt rollspel vid v\u00e4rldens \u00e4nde: fr\u00e5n \u201cnihilistisk v\u00e5ldsextremism\u201d till en strategi f\u00f6r en v\u00e4rld i kris\u201d.\u202f <\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n
N\u00e4r jag b\u00f6rjade skriva trodde jag att jag skulle kunna f\u00e5 plats b\u00e5de det digitala och det samh\u00e4lleliga i samma text, men varje g\u00e5ng jag f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta punkt v\u00e4xte nya tr\u00e5dar fram. Resultatet blev att jag delade upp analysen, och att hela serien d\u00e4rf\u00f6r kommer att bli fyra delar ist\u00e4llet f\u00f6r tre (watch this space, och skratta \u00e5t mig sen n\u00e4r jag blir tvungen att \u00f6ka antalet ytterligare). Det h\u00e4r avsnittet avhandlar den digitala infrastrukturen: hur n\u00e4tets spr\u00e5k, algoritmer och affektiva logik formar v\u00e5rt s\u00e4tt att t\u00e4nka och k\u00e4nna. I n\u00e4sta inl\u00e4gg, som nu blir del 3, kommer jag att \u00e5terv\u00e4nda till samh\u00e4llet. <\/p>\n\n\n\n
Inledning: Monstret som spegel<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
I den\u202ff\u00f6rsta delen<\/a>\u202fav den h\u00e4r serien dekonstruerade vi begreppet \u201cnihilistisk v\u00e5ldsextremism\u201d\u202f<\/em>och ersatte det med en mer tr\u00e4ffs\u00e4ker diagnos: tre idealtyper av akt\u00f6rer \u2013 Ideologen, Misantropen och Den Banala Funktion\u00e4ren \u2013 som drivs av olika kombinationer av ideologi, existentiell \u00e5ngest och strukturella incitament. Men individuella patologier uppst\u00e5r inte i tomma intet. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 dem m\u00e5ste vi sluta obducera sk\u00e5despelarna, och ist\u00e4llet rikta str\u00e5lkastarna mot sj\u00e4lva scenen.\u202f <\/p>\n\n\n\n
De senaste \u00e5ren har vi f\u00e5tt en allt tydligare bild av den digitala terr\u00e4ng d\u00e4r dessa patologier skapas och frodas. Rapporten\u202fN\u00e4r inga liv r\u00e4knas<\/a>\u202ffr\u00e5n Expo Insikt (#2-2025), som fokuserar p\u00e5 764 och liknande akt\u00f6rer, beskriver en kultur d\u00e4r sadism, nihilism och estetiserat v\u00e5ld fungerar som social valuta. Det bekr\u00e4ftar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt vad vi redan anat: att v\u00e5ldet inte bara \u00e4r ett medel eller uttryck i en ideologisk kamp. <\/p>\n\n\n\n
Den v\u00e5ldsamma extremisten \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte, hur ovanlig han \u00e4n \u00e4r, en avvikelse eller ett undantag. Vi b\u00f6r snarare se honom som ett\u202fmonstrum<\/em>\u202fi ordets ursprungliga betydelse: ett j\u00e4rtecken, eller en varning. N\u00e4r Tyler Robinson graverade \u201cif you read this you are gay LMAO\u201d p\u00e5 sina patronhylsor tillsammans med\u202fBella Ciao<\/em>, n\u00e4r Luigi Mangione l\u00e4mnade efter sig en ideologisk sm\u00f6rg\u00e5st\u00e5rta av tech-libertarianism och Kaczynski-recensioner, n\u00e4r 764-n\u00e4tverkets unga sadister samlar po\u00e4ng f\u00f6r slumpm\u00e4ssigt v\u00e5ld \u2013 d\u00e5 ser vi inte n\u00e5got fr\u00e4mmande v\u00e4sen. Vi ser v\u00e5rt eget samh\u00e4lles skrattspegelbild: f\u00f6rvr\u00e4ngd, men igenk\u00e4nnbar. <\/p>\n\n\n\n
Vi lever i samma v\u00e4rld som producerar dessa akt\u00f6rer, andas samma digitala luft. Att f\u00f6rst\u00e5 det misantropiska v\u00e5ldet kr\u00e4ver d\u00e4rf\u00f6r att vi ser bortom individen. Vi m\u00e5ste analysera de system som omger och formar oss alla men som f\u00f6r vissa blir d\u00f6dliga: den digitala kulturens omstrukturering av mening, de algoritmiska mekanismer som bel\u00f6nar extremism, och det postpolitiska tillst\u00e5nd som g\u00f6r politik till ett rollspel frikopplat fr\u00e5n materiella utfall. Tillsammans skapar de ett ekosystem d\u00e4r hj\u00e4rnr\u00f6ta \u00e4r den logiska slutpunkten, och v\u00e5ld den yttersta konsekvensen. <\/p>\n\n\n\n
Glitchzonen<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
Om du l\u00e4ser den h\u00e4r texten p\u00e5 en sk\u00e4rm har du troligtvis redan bes\u00f6kt glitchzonen (och d\u00e5 menar jag inte enbart i egenskap av bloggl\u00e4sare).\u202fGlitchzonen<\/em>\u202f\u00e4r namnet p\u00e5 min metafor f\u00f6r den samtida digitala upplevelsen, ett utrymme mellan det m\u00e4nskliga och det tekniska d\u00e4r algoritmer, k\u00e4nslor och ideologier kolliderar och blandas. Som Tarkovskijs\u202fStalker<\/em>-zon \u00e4r det en plats d\u00e4r reglerna \u00e4r oklara, verkligheten instabil och den som g\u00e5r in riskerar att sj\u00e4lv f\u00f6r\u00e4ndras.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Glitchzonen definieras av det tillst\u00e5nd som forskarna Whitney Phillips och Ryan Milner kallar\u202fthe ambivalent internet<\/em>, n\u00e4tets grundl\u00e4ge av tvetydighet d\u00e4r skitpostande och manifest, gemenskap och s\u00f6ndring, flyter samman tills det blir om\u00f6jligt att skilja lek fr\u00e5n allvar. Det \u00e4r b\u00e5de en teknisk och existentiell plats: glitchen avsl\u00f6jar sprickorna i det digitala, \u00f6gonblicket d\u00e5 systemets dolda mekanismer misslyckas och blottl\u00e4ggs. Zonen \u00e4r det mentala rum d\u00e4r denna spricka blir permanent. Den f\u00f6r\u00e4ndrar inte bara hur vi kommunicerar, utan hur vi uppfattar mening till att b\u00f6rja med. Det h\u00e4r \u00e4r vad jag tidigare kallade hj\u00e4rnr\u00f6ta \u2013 det kognitiva och kulturella tillst\u00e5nd som uppst\u00e5r n\u00e4r hj\u00e4rnan marinerats f\u00f6r l\u00e4nge i \u00e4ndl\u00f6sa str\u00f6mmar av kontextl\u00f6st, ambivalent inneh\u00e5ll.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Ambivalensen \u00e4r inte bara en bieffekt av den digitala teknologin, utan en kultur d\u00e4r en fundamental f\u00f6rskjutning har \u00e4gt rum. I Glitchzonen \u00e4r symboler inte prim\u00e4rt en h\u00e4nvisning till en bredare meningsstruktur, utan memetiska signaler avsedda att skapa en k\u00e4nsloreaktion. Mening, som kr\u00e4ver kontext och eftertanke, ers\u00e4tts systematiskt av affekt, som kr\u00e4ver omedelbarhet och intensitet. <\/p>\n\n\n\n
Grodan Pepe<\/a>, en seriefigur ur en stoner comic fr\u00e5n tidigt 2000-tal, \u00e4r ett av de tydligaste exemplen p\u00e5 hur n\u00e4tets affektiva logik omformar mening. Pepe genomgick en metamorfos fr\u00e5n ett internsk\u00e4mt p\u00e5 image boards som 4chan, till en hatisk alt-right-symbol som omfamnades av Donald Trump, och vidare till att bli en protestsymbol f\u00f6r unga under Hong Kong-demonstrationerna 2019-2020. Pepe blev inte nazist f\u00f6r att tecknaren Matt Furie gjorde honom till det, utan f\u00f6r att n\u00e4tets infrastruktur f\u00f6rvandlade honom till en meme. Samma logik g\u00e4ller\u202fBella Ciao<\/em>: antifascistisk protests\u00e5ng, Netflix-soundtrack, ironisk referens inristad p\u00e5 patronhylsor. I Glitchzonen \u00e4r allt detta sant samtidigt, eller snarare: inget \u00e4r sant, bara viralt eller irrelevant. <\/p>\n\n\n\n
Denna erodering av tydliga sammanhang kallas inom medieforskningen\u202fcontext collapse<\/em>. P\u00e5 n\u00e4tet tvingas du tala samtidigt till din chef, din farmor, dina kompisar och fr\u00e4mlingar som letar efter n\u00e5got att bli kr\u00e4nkta \u00f6ver eller som de kan anv\u00e4nda som slagtr\u00e4 mot dig. Det ursprungliga sammanhanget \u2013 var du sa det, till vem, i vilken ton \u2013 f\u00f6rsvinner, och kvar blir bara uttrycket sj\u00e4lvt, t\u00f6mt p\u00e5 nyans. H\u00e4r finns ambivalensens incitament: N\u00e4r din ironiska tweet \u00e5terges som sanning i en nyhetsartikel, n\u00e4r din interna jargong tolkas som ett politiskt st\u00e4llningstagande, l\u00e4r du dig att navigera genom undanflykter. Allt kan vara ett sk\u00e4mt om det beh\u00f6vs. Ingenting beh\u00f6ver vara det. <\/p>\n\n\n\n
Som jag beskriver i\u202fDN-texten<\/a>\u202fs\u00e5 har vissa grupper gjort Glitchzonen till sin hemmaplan, eftersom den ger dem ett s\u00e4tt att b\u00e5de \u00e4ta kakan och ha den kvar. F\u00f6r groypers, chan-kulturer och hybridn\u00e4tverk \u00e4r ambivalensen inte ett problem utan ofta ett vapen. T\u00e4ckmanteln i \u201cjag skojade bara\u201d ger fri lejd f\u00f6r allt fr\u00e5n rasism till rekrytering \u2013 f\u00f6r om du skriver \u201cgas the kikes\u201d f\u00f6ljt av \u201chaha jk\u201d, kan n\u00e5gon egentligen s\u00e4ga vad du faktiskt menade? Resultatet blir att gr\u00e4nsen mellan ironisk posering och genuin \u00f6vertygelse vittrar bort. Man b\u00f6rjar sk\u00e4mta om att vara ett monster och efter tillr\u00e4ckligt l\u00e5ng tid slutar det vara ett sk\u00e4mt. Masken blir ansiktet. Vi kan kalla det ironif\u00f6rgiftning: en erodering av semantisk stabilitet, d\u00e4r gr\u00e4nserna st\u00e4ndigt f\u00f6rflyttas till mer och mer extrema uttryck f\u00f6r att kunna uppn\u00e5 samma k\u00e4nslom\u00e4ssiga reaktion.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Resultatet \u00e4r inte bara ideologisk f\u00f6rvirring, utan skapandet av vad Stiftelsen Expo kallar \u201csyntetisk h\u00f6gerextremism\u201d \u2013 ett hopkok av de mest virala och v\u00e5ldsamma fragmenten fr\u00e5n existerande subkulturer, l\u00f6sgjorda fr\u00e5n sitt ursprungliga sammanhang och kombinerade f\u00f6r maximal emotionell slagkraft. I den milj\u00f6n kan grymhet upplevas som humor och sadism som gemenskap. Rapporten beskriver hur v\u00e5ldsd\u00e5d och \u00f6vergrepp po\u00e4ngs\u00e4tts, delas, estetiseras \u2013 inte som ideologisk propaganda, utan som underh\u00e5llning. Det \u00e4r Glitchzonens logik i sin renaste form: en kultur d\u00e4r reaktionen blivit viktigare \u00e4n betydelsen, d\u00e4r v\u00e5ra begrepp f\u00f6r vad som \u00e4r r\u00e4tt och fel n\u00f6tts ner tills bara k\u00e4nslan finns kvar.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Det leder oss till den uppenbara fr\u00e5gan: \u00e4r dessa akt\u00f6rer ideologer, eller poserar de bara med ideologiskt material f\u00f6r att provocera? Svaret \u00e4r lika f\u00f6rvirrande som det \u00e4r centralt:\u202fja.\u202f<\/strong>Det \u00e4r b\u00e5de och, och ingetdera. I Glitchzonen upph\u00e4vs mots\u00e4ttningen mellan \u00f6vertygelse och performance. Ironin till\u00e5ter att n\u00e5got \u00e4r b\u00e5de p\u00e5 allvar och p\u00e5 sk\u00e4mt samtidigt, och den som deltar kan d\u00e4rmed r\u00f6ra sig fritt mellan rollerna utan att n\u00e5gonsin beh\u00f6va ta ansvar f\u00f6r n\u00e5gon av dem. Men denna tvetydighet \u00e4r en lyx som bara existerar f\u00f6r betraktaren, och upph\u00f6r i samma \u00f6gonblick som handlingen blir verklig. De rollspelar inte bara rasister \u2013 de sprider rasistiskt hat. De leker inte v\u00e5ldsamma lekar \u2013 de ut\u00f6var v\u00e5ld. I slut\u00e4ndan \u00e4r deras inre \u00f6vertygelse d\u00e4rf\u00f6r irrelevant; den ironi som ger dem skydd i diskursen fungerar aldrig i verkligheten. F\u00f6r offret \u00e4r v\u00e5ldet alltid p\u00e5 allvar. <\/p>\n\n\n\n
Algoritmernas tyranni<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
Glitchzonen uppstod inte av en slump, utan byggdes och underh\u00e5lls av akt\u00f6rer med ekonomiska intressen. Varje sociala media-plattform drivs av samma grundl\u00e4ggande imperativ: att maximera engagemang. Ju l\u00e4ngre du stannar, ju mer du klickar eller svarar i kommentarerna, ju oftare du \u00e5terv\u00e4nder, desto mer uppm\u00e4rksamhet kan de s\u00e4lja till annons\u00f6rer. Det \u00e4r ett konstaterande som inte kr\u00e4ver n\u00e5gra avancerade konspirationsteorier, eftersom det \u00e4r bolagens uttalade aff\u00e4rsmodell. Problemet \u00e4r\u202fvad\u202f<\/em>som skapar engagemang: forskningen tycks visa att inneh\u00e5ll som provocerar starka k\u00e4nslor \u2013 ilska, r\u00e4dsla, indignation \u2013 sprids snabbare och h\u00e5ller v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet l\u00e4ngre. Algoritmerna l\u00e4r sig detta och anpassar sig d\u00e4refter, och resultatet blir ett globalt maskineri f\u00f6r emotionell eskalering. <\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r ett maskineri som involverar oss alla, varje g\u00e5ng vi formulerar om en tweet f\u00f6r att f\u00e5 fler delningar, spetsar till en artikelrubrik f\u00f6r klick eller startar br\u00e5k med n\u00e5gon online f\u00f6r gillamarkeringar och bekr\u00e4ftelse. Det \u00e4r inl\u00e4rda vanor, inte medveten ondska. Systemen bel\u00f6nar vissa beteenden, vi anpassar oss, och beteendena och deras konsekvenser formar oss p\u00e5 sikt. S\u00e5 blir varje anv\u00e4ndare en\u202fBanal Funktion\u00e4r<\/em>\u202fi Arendtsk mening: rationella akt\u00f6rer i ett irrationellt system. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r vissa stannar det d\u00e4r, men f\u00f6r andra blir den algoritmiska logiken en kaninh\u00e5l ner i m\u00f6rkret. YouTube\u202fanklagades\u202f<\/a>l\u00e4nge f\u00f6r att bidra till anv\u00e4ndares radikalisering, och konton skapade p\u00e5 Tiktok f\u00f6r att simulera unga killar b\u00f6rjade n\u00e4stan omedelbart serveras\u202fmisogynt\u202f<\/a>inneh\u00e5ll av algoritmen oavsett vilka intressen de uppgett. Maskinen vill visa oss det som h\u00e5ller v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet b\u00e4st, och det \u00e4r ofta vad som g\u00f6r oss mest uppr\u00f6rda. <\/p>\n\n\n\n
Samma mekanismer g\u00e4ller \u00e4ven i extremismens periferi. Inl\u00e4gg som v\u00e4cker starka reaktioner \u2013 sk\u00e4rmdumpat v\u00e5ld, drev, chockerande memes \u2013 f\u00e5r st\u00f6rre spridning. Reaktionen har ett egenv\u00e4rde, och den som publicerar n\u00e5got \u00e4nnu gr\u00f6vre f\u00e5r prestige medan den som tvekar f\u00f6rsvinner ur fl\u00f6det. G\u00e4rningsmannen \u201cChai\u201d i Ume\u00e5-fallet, som tvingade en 13-\u00e5ring till sj\u00e4lvskada, spelade ett spel f\u00f6r att kl\u00e4ttra i hierarkin och samla valuta i ett system vars enda m\u00e5l \u00e4r att maximera och dokumentera ondska. Den h\u00e4r delen av 764-milj\u00f6ns DNA kommer fr\u00e5n \u201cthe Com\u201d, en kriminell onlinev\u00e4rld med sadism och individualism som den prim\u00e4ra drivkraften. Det \u00e4r uppm\u00e4rksamhetsekonomins logik f\u00f6rvandlad till en grymhetst\u00e4vling med po\u00e4ngsystem, ranglistor och trof\u00e9er, d\u00e4r den som beg\u00e5r flest \u00f6vertr\u00e4delser vinner status.\u202f <\/p>\n\n\n\n
H\u00e4r blir skillnaden mellan den misantropiska g\u00e4rningsmannen och en vanlig influencer en fr\u00e5ga om skala och plats, snarare \u00e4n fundamental logik. Influencern spelar sin roll p\u00e5 huvudscenen, i det algoritmiska str\u00e5lkastarljuset p\u00e5 Instagram och TikTok. Deras f\u00f6rvridna skrattspegelbild g\u00f6r samma sak i skuggorna p\u00e5 Discord och Telegram, d\u00e4r valutan \u00e4r grymhet ist\u00e4llet f\u00f6r sk\u00f6nhet eller parasocial anknytning. B\u00e5da lever i samma ekosystem, styrs av samma logik: att omvandla k\u00e4nslor till synlighet och synlighet till mening. Skillnaden ligger bara i vilket sk\u00e5despel det \u00e4r de s\u00e4ljer \u2013 v\u00e4lbefinnande och autenticitet, eller hat och underg\u00e5ng.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Brenton Tarrant var den perfekta syntesen av denna logik. Genom att estetisera sina mord som ett livestreamat datorspel och uppmana andra att \u201cskitposta\u201d hans memefyllda manifest, visade han p\u00e5 ett paradigmskifte i hur politisk terrorism uppn\u00e5r effekt. Hans verkliga arv \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte hans id\u00e9er, utan hans metod. Han blottade en fundamental sanning om v\u00e5r tid: att den digitala erans mest effektiva spridningsmekanism inte l\u00e4ngre \u00e4r ideologisk \u00f6vertygelse, utan algoritmisk viralitet.\u202f <\/p>\n\n\n\n
Detta leder oss till en djupare och mer oroande fr\u00e5gest\u00e4llning: Om den mest effektiva v\u00e4gen till politiskt inflytande inte l\u00e4ngre \u00e4r argument eller organisering, utan viralanpassat v\u00e5ld \u2013 vad s\u00e4ger det om v\u00e5rt politiska allm\u00e4ntillst\u00e5nd? Varf\u00f6r har sj\u00e4lva politiken blivit ett spel av estetik och performance, frikopplat fr\u00e5n materiella utfall?\u202f <\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r fr\u00e5gan f\u00f6r n\u00e4sta del. F\u00f6r om algoritmerna skapar Glitchzonen, \u00e4r det det postpolitiska tillst\u00e5ndet som g\u00f6r den beboelig. <\/p>\n\n\n\n
\u00a9 Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman, 2025 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Del 2. I ett samarbete med frilansjournalisten Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman \u00e5terpublicerar Fojo Verify hennes texter f\u00f6r att ge en f\u00f6rdjupande f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det politiska v\u00e5ldet i den digitala meme-kulturens tidevarv. Del 2 unders\u00f6ker \u201cmonstermaskinen\u201d, hur n\u00e4tet driver och manipulerar det emotionella engagemanget. I n\u00e4tets hj\u00e4rta surrar en maskin som lever av v\u00e5ra k\u00e4nslor. Den f\u00f6rvandlar […]<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":4013,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[],"class_list":["post-4011","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fordjupning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4011","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4011"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4011\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4017,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4011\/revisions\/4017"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4013"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4011"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4011"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4011"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}