Del 1. <\/p>\n\n\n\n
I ett samarbete med frilansjournalisten Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman<\/strong> \u00e5terpublicerar Fojo Verify hennes texter f\u00f6r att ge en f\u00f6rdjupande f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det politiska v\u00e5ldet i den digitala meme-kulturens tidevarv. Del 1 unders\u00f6ker nihilismen och misantropi.<\/pre>\n\n\n\nBegreppet \u201cnihilistisk v\u00e5ldsextremism\u201d l\u00e5ter tr\u00e4ffande men missar \u00e4nd\u00e5 m\u00e5let. Extremisterna saknar inte v\u00e4rderingar \u2013 de tror p\u00e5 destruktiva motv\u00e4rden. I del 1 av ”Ett rollspel vid v\u00e4rldens \u00e4nde” g\u00e5r vi fr\u00e5n Columbine till Nietzsche f\u00f6r en mer tr\u00e4ffs\u00e4ker diagnos. <\/p>\n\n\n\n
Fr\u00f6et till den h\u00e4r texten s\u00e5ddes, som s\u00e5 ofta, i en gruppchatt. I k\u00f6lvattnet av mordet p\u00e5 MAGA-propagandisten Charlie Kirk b\u00f6rjade begreppet ”nihilistisk v\u00e5ldsextremism” (NVE<\/a>) att cirkulera, och medan v\u00e4rlden i stort br\u00e5kade om helt andra saker fastnade vi outh\u00e4rdliga n\u00f6rdar i att dissekera begreppet. \u00c4r det anv\u00e4ndbart? Leder det fel? \u00c4r det en strategi f\u00f6r att osynligg\u00f6ra h\u00f6gerextrema tankefigurers inverkan p\u00e5 v\u00e5ldsam extremism? Hur f\u00f6rh\u00e5ller det sig till h\u00f6gerns syn p\u00e5 progressivism som en jungiansk kaosdrake? <\/p>\n\n\n\n
Samma vecka satt jag och filade p\u00e5 min text till DN Kultur<\/a> (\u201cHur ska vi f\u00f6rst\u00e5 terror I hj\u00e4rnr\u00f6tans tid?\u201d, som ni borde b\u00f6rja med, om ni inte redan l\u00e4st den), om hur v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else av politiskt v\u00e5ld bygger p\u00e5 en f\u00f6rlegad modell, en sorts paint-by-numbers efter ideologi som inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis fungerar i en samtid pr\u00e4glad av postpolitiska attityder och internet-hj\u00e4rnr\u00f6ta. Den texten l\u00e4mnade massor av oskrivna tankar och analyser i marginalerna, som skrek efter att infogas i en struktur. S\u00e5 mitt t\u00e4nkta svar till gruppchatten b\u00f6rjade d\u00e4r, och v\u00e4xte gradvis tills feature creep resulterade i en s\u00e5 l\u00e5ng text att jag kommer att dela upp den i tre delar enligt f\u00f6ljande. <\/p>\n\n\n\n
Ett rollspel vid v\u00e4rldens \u00e4nde: fr\u00e5n ”nihilistisk v\u00e5ldsextremism” till en strategi f\u00f6r en v\u00e4rld i kris <\/p>\n\n\n\n
Del 1: (Akt\u00f6ren) :<\/strong> Vem \u00e4r denna nya extremist som tycks sakna ideologi? <\/p>\n\n\n\n
Del 2: (Samh\u00e4llet)<\/strong>: Vilken sorts samh\u00e4lle skapar denna meningssv\u00e4lt och detta performativa v\u00e5ld? <\/p>\n\n\n\n
Del 3: (Strategin)<\/strong>: Hur bryter vi den onda cirkeln? <\/p>\n\n\n\n
Obs! Den h\u00e4r serien g\u00f6r inte anspr\u00e5k p\u00e5 att vara ett akademiskt verk inom vare sig kriminologi, psykologi, sociologi, eller n\u00e5got annat omr\u00e5de. Det \u00e4r snarare ett f\u00f6rs\u00f6k att syntetisera ett antal tankar jag plockat upp fr\u00e5n en rad olika f\u00e4lt, fr\u00e5n filosofi och radikaliseringsforskning till medie- och kulturkritik, f\u00f6r att bygga ett sammanh\u00e4ngande ramverk. M\u00e5let \u00e4r att bidra till en viktig p\u00e5g\u00e5ende diskussion, med ett nytt spr\u00e5k och nya verktyg, f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 ett fenomen som just nu tycks f\u00f6rbrylla oss alla. <\/p>\n\n\n\n
Inledning: Problemet med en ny, menl\u00f6s etikett<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
Det \u00e4r f\u00f6rmodligen ingen kontroversiell tanke att vi har ett stort behov av ny f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r m\u00e5nga delar av hur v\u00e5ra liv b\u00e5de formas och tar sig uttryck online. Det upplevda behovet av begrepp som ”nihilistic violent extremism” \u00e4r ett tecken p\u00e5 att samh\u00e4llsdebatten sent omsider identifierat en oroande trend: en form av extremism som tycks vara frikopplad fr\u00e5n sammanh\u00e4ngande ideologiska resonemang och m\u00e5l. Sverige har inte varit f\u00f6rskonat fr\u00e5n denna utveckling. De 764<\/a>-relaterade attackerna som drabbat landet (s.k. \u201cNo Lives Matter) f\u00f6ljer ofta samma m\u00f6nster: unga personer fr\u00e5n stabila bakgrunder som rekryterats till extrema n\u00e4tverkskultur som premierar sadistiskt v\u00e5ld som sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l snarare \u00e4n som politiskt verktyg. <\/p>\n\n\n\n
De akt\u00f6rer jag beskrev i Dagens Nyheter<\/a>, med sin kaotiska blandning av memes och budskap, kan vid en f\u00f6rsta anblick framst\u00e5 som helt frikopplade fr\u00e5n politik. Deras handlingar blir dock tydligare om vi ser dem som ett symptom p\u00e5 ett postpolitiskt tillst\u00e5nd: att de existerar i ett samh\u00e4llsklimat d\u00e4r de stora, grundl\u00e4ggande ideologiska konflikterna upplevs som avgjorda och d\u00e4r politik allt mer reducerats till en symbolfr\u00e5ga om teknisk administration snarare \u00e4n en kamp om samh\u00e4llets syfte. <\/p>\n\n\n\n
Sett utifr\u00e5n \u00e4r det l\u00e4tt att enbart identifiera den v\u00e5ldsamma reaktionen som ett renodlat destruktivt utspel f\u00f6r utspelets skull, och \u00e4ven om det ligger viss sanning i det finns en risk att den nya etiketten f\u00f6rdunklar mer \u00e4n den avsl\u00f6jar. I v\u00e4rsta fall fastnar vi i ett konstaterande om att ha hittat en ny sorts extremism unga kan dras till \u2013 som att ha uppt\u00e4ckt en ny art av obehagliga djuphavsfiskar i Marianergraven \u2013 f\u00f6r att delar av deras agerande inte passar in i mallen f\u00f6r hur vi vanligen f\u00f6rst\u00e5r politisk extremism. En b\u00e4ttre analys m\u00e5ste identifiera att bevekelsegrunderna inte alls \u00e4r befriade fr\u00e5n v\u00e4rderingar och politik. De \u00e4r snarare ett akut symptom p\u00e5 det allm\u00e4nna samh\u00e4llets retr\u00e4tt fr\u00e5n vad som upplevs som en hoppl\u00f6s materiell verklighet, till en mytisk, om\u00e4nsklig form av politik. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och motverka trenden av den h\u00e4r sortens v\u00e5ld m\u00e5ste vi g\u00f6ra oss av med f\u00f6rest\u00e4llningen om att det \u00e4r ett problem som g\u00e5r att l\u00f6sa genom att klistra en ny etikett p\u00e5 f\u00f6r\u00f6vare, men i \u00f6vrigt hantera dem p\u00e5 samma s\u00e4tt. Vad vi beh\u00f6ver \u00e4r en m\u00e5ngfacetterad diagnos av b\u00e5de akt\u00f6rer, samh\u00e4lle, v\u00e5rt digitala liv och hur vi bygger en h\u00e5llbar v\u00e4g fram\u00e5t. <\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven om beskrivningen \u00e4r felaktig avsl\u00f6jar dess tillkortakommanden en djupare sanning: att v\u00e5rt spr\u00e5k f\u00f6r att beskriva extremism inte r\u00e4cker till d\u00e5 vi har en bristf\u00e4llig diagnos av de underliggande samh\u00e4llsproblem som orsakat det. Den h\u00e4r ess\u00e4n utg\u00e5r fr\u00e5n kritiken av ”NVE” f\u00f6r att bygga ett mer robust ramverk, fr\u00e5n svagheterna i sj\u00e4lva begreppet och en mer tr\u00e4ffs\u00e4ker diagnos av b\u00e5de akt\u00f6rerna och det samh\u00e4lle som producerat dem, till den strategiska respons som m\u00e5ste bli svaret p\u00e5 sagda sjukdomsdiagnos. <\/p>\n\n\n\n
Dekonstruktion av begreppet<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
Valet av ”nihilism” som beskrivande begrepp \u00e4r b\u00e5de analytiskt haltande och ostrategiskt. G\u00e4ngse f\u00f6rst\u00e5else av vad det inneb\u00e4r \u00e4r en passiv fr\u00e5nvaro av v\u00e4rderingar \u2013 en sorts negativ \u00f6vertygelse. Faran med att anv\u00e4nda det f\u00f6r att beskriva den h\u00e4r sortens f\u00f6r\u00f6vare \u00e4r att det oavsiktligt utm\u00e5lar dem som obrydda, Joker-liknande figurer, vars intellekt till\u00e5ter dem att bryta igenom samh\u00e4lleliga normer och r\u00f6ra sig i gr\u00e4nslandet ”bortom gott och ont”. Det \u00e4r en karakt\u00e4risering som b\u00e4r med sig ekot av narrativen om skolskjutningen p\u00e5 Columbine 1999, d\u00e4r skyttarna i mediernas efterhandskonstruktioner mytologiserades som filosofiskt djupa, mystiska ensamvargar i trenchcoats snarare \u00e4n de r\u00e4tt banalt v\u00e5ldsamma ton\u00e5rskillar de faktiskt var. <\/p>\n\n\n\n
I sj\u00e4lva verket handlar det om raka motsatsen till ett passivt tomrum. De h\u00e4r extremisterna saknar inte v\u00e4rderingar, utan f\u00f6rh\u00e5ller sig snarare till en koherent och djupt destruktiv upps\u00e4ttning av omv\u00e4nda v\u00e4rderingar. Deras ber\u00e4ttelse om v\u00e4rlden \u2013 hur den ser ut och hur den borde vara strukturerad ist\u00e4llet \u2013 m\u00e5 vara kaosartade memetiska fragment som f\u00e5ngats i flykten f\u00f6r att ge uttryck f\u00f6r deras k\u00e4nslom\u00e4ssiga tillst\u00e5nd. Men det k\u00e4nslom\u00e4ssiga tillst\u00e5ndet har m\u00f6nster och substans \u00e4ven om de inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r medvetna om det sj\u00e4lva. <\/p>\n\n\n\n
Nietzsches nihilism beskriver inte fr\u00e4mst ett individuellt f\u00f6rnekande av objektiva v\u00e4rdens existens, utan en specifik del av v\u00e4sterl\u00e4ndsk historisk process d\u00e4r ”die h\u00f6chsten Werte entwerten sich selbst” \u2013 d\u00e4r de dogmatiska ideal, traditioner och v\u00e4rderingar som pr\u00e4glar v\u00e5ra samh\u00e4llen utvecklas f\u00f6r att underminera sitt eget existensber\u00e4ttigande. De efterl\u00e4mnar ett tomrum som tvingar oss att konfrontera livets meningsl\u00f6shet, och skapar m\u00f6jligheter f\u00f6r oss att fylla tomrummet med nya, livsbejakande v\u00e4rden. <\/p>\n\n\n\n
De akt\u00f6rer vi diskuterar g\u00e5r m\u00f6jligen att se som att de fastnat i den mest toxiska delen av denna process, i n\u00e5gon sorts f\u00f6rstadie till den faktiska nihilismen. De upplever att n\u00e5got g\u00e5tt f\u00f6rlorat i samh\u00e4llet \u2013 empati, r\u00e4ttvisa, f\u00f6rnuft \u2013 men ist\u00e4llet f\u00f6r att bli en del av arbetet att bygga n\u00e5got b\u00e4ttre v\u00e4ljer de vad Nietzsche skulle kalla ett moraliskt slavuppror och hemfaller till att dra lans f\u00f6r motsatsen till samma v\u00e4rderingar: grymhet, hierarkier och kaos. <\/p>\n\n\n\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r avromantiserande termer som ”misanthropic extremism<\/strong>” eller ”predatory extremism<\/strong>” mer korrekta. De identifierar deras v\u00e4rldsbild som ett aktivt, anti-m\u00e4nskligt trossystem, inte bara ett passivt tomrum. N\u00e4r dessa akt\u00f6rer beskriver sig sj\u00e4lva som nihilister \u00e4r det en form av sj\u00e4lvmytologisering, och v\u00e5r uppgift \u00e4r att inte acceptera denna sj\u00e4lvdiagnos utan klinisk unders\u00f6kning. Om en patient beskriver att hen lider av ett brustet hj\u00e4rta \u00e4r det l\u00e4karens jobb att diagnosticera hj\u00e4rtinfarkt. P\u00e5 samma s\u00e4tt beh\u00f6ver vi ers\u00e4tta f\u00f6r\u00f6varnas romantiska sj\u00e4lvbild med en mer tr\u00e4ffs\u00e4ker, oglamor\u00f6s diagnos. <\/p>\n\n\n\n
Det som g\u00f6r dessa akt\u00f6rer till ett hot \u00e4r inte att de inte tror p\u00e5 n\u00e5got, utan att de agerar utifr\u00e5n en fullst\u00e4ndig \u00f6vertygelse om felaktigheter. Att insistera p\u00e5 att hitta r\u00e4tt ord f\u00f6r att beskriva det \u00e4r f\u00f6rsta steget mot att s\u00e4tta en korrekt diagnos. <\/p>\n\n\n\n
Akt\u00f6rernas drivkrafter: En diagnostisk typologi<\/strong> <\/h6>\n\n\n\n
F\u00f6r att utforma effektiva motstrategier mot det misantropiska v\u00e5ldet beh\u00f6ver vi f\u00f6rst\u00e5 vilka faktorer det \u00e4r som g\u00f6r att en individ blir en v\u00e5ldsbejakande extremist. Radikaliseringsforskare beskriver ofta processen som ett samspel mellan push- och pull-faktorer: samh\u00e4llet knuffar bort en individ genom att misslyckas med att erbjuda trygghet, mening och gemenskap, och extremismen attraherar dem med l\u00f6ften att fylla tomrummet. <\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r ett elegant s\u00e4tt att beskriva de processer som leder till radikalisering, men traditionella modeller, som Moghaddams trappstegsmodell, utg\u00e5r ofta fr\u00e5n en upplevd materiell eller politisk or\u00e4ttvisa som prim\u00e4r drivkraft. De \u00e4r s\u00e4mre rustade f\u00f6r att f\u00f6rklara den paradox vi ser idag: en extremism som rekryterar fr\u00e5n trygga medelklassmilj\u00f6er. <\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven om en fullst\u00e4ndig genomg\u00e5ng av decennier av radikaliseringsforskning ligger utanf\u00f6r ess\u00e4ns syfte (och, \u00e4rligt talat, min kompetens), \u00e4r det v\u00e4rt att n\u00e4mna att nyare modeller, som Kurglanskis ”significance quest theory”, tycks f\u00e5nga denna existentiella dimension betydligt b\u00e4ttre. Tesen \u00e4r att en fundamental m\u00e4nsklig drivkraft \u00e4r att f\u00e5 spela roll, att vara n\u00e5gon, och n\u00e4r en individ upplever en f\u00f6rlust av denna betydelse triggar det ett desperat s\u00f6kande efter att \u00e5teruppr\u00e4tta den. <\/p>\n\n\n\n
Men f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r just v\u00e5r tid tycks producera denna k\u00e4nsla av f\u00f6rlust, m\u00e5ste vi komplettera den psykologiska modellen med en sociologisk och politisk diagnos. Vad vi ser \u00e4r ett utfall av att de dominerande push-faktorerna inte l\u00e4ngre \u00e4r prim\u00e4rt materiella, utan existentiella och sociala. F\u00f6r m\u00e5nga av de radikaliserade akt\u00f6rerna i ett tryggt men atomiserat konsumtionssamh\u00e4lle \u00e4r de prim\u00e4ra push-faktorerna en genomgripande k\u00e4nsla av meningsl\u00f6shet, medel- och \u00f6verklassens status\u00e5ngest \u2013 en r\u00e4dsla f\u00f6r att b\u00e5de f\u00f6rlora sin materiella st\u00e4llning och att bli socialt irrelevant i ett hyperindividualistiskt samh\u00e4lle \u2013 och djup social alienation. En trygg socioekonomisk bakgrund kan skydda fr\u00e5n materiell n\u00f6d, men erbjuder inget f\u00f6rsvar mot detta postmateriella sv\u00e4lttillst\u00e5nd. <\/p>\n\n\n\n
Utvecklingen speglas i folkh\u00e4lsostatistik som, i rapport efter rapport fr\u00e5n b\u00e5de svenska<\/a> akt\u00f6rer och s\u00e5dana inom OECD<\/a>, visar p\u00e5 en kraftig \u00f6kning av \u00e5ngest och depression bland unga i materiellt trygga samh\u00e4llen. Denna m\u00e4tbara f\u00f6rs\u00e4mring \u00e4r precis vad forskare och filosofer, fr\u00e5n Robert Putnams unders\u00f6kningar av social atomisering till Jonathan Haidts analys av den uppkopplade generationen, har varnat f\u00f6r. Den grundl\u00e4ggande krisen \u00e4r inte en brist p\u00e5 br\u00f6d, utan en ”meningssv\u00e4lt”. <\/p>\n\n\n\n
Extremism \u00e4r perfekt anpassad f\u00f6r att utnyttja den sortens tomhet. Dess dragningskraft \u00e4r inte ett l\u00f6fte om trygghet \u2013 ofta tv\u00e4rtom \u2013 utan ett om syfte, identitet och gemenskap. Det g\u00f6r mer specifika typologier oumb\u00e4rliga, d\u00e5 de kan l\u00e5ta oss studera drivkrafter fr\u00e5n nya perspektiv, och i b\u00e4sta fall hj\u00e4lpa oss att f\u00f6rst\u00e5 vilka postmateriella faktorer som g\u00f6r dem s\u00e5rbara. <\/p>\n\n\n\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att anta att alla akt\u00f6rer som \u00e4r en del av samma extremistmilj\u00f6 tillh\u00f6r en viss kategori och b\u00f6r bek\u00e4mpas med samma medel, kan vi ist\u00e4llet identifiera tre idealtyper som beh\u00f6ver hanteras p\u00e5 helt olika s\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n
Ideologen<\/strong> \u00e4r den klassiska extremisten: en akt\u00f6r som har ideologi \u2013 vare sig det \u00e4r nazism, religi\u00f6s fundamentalism eller en revolution\u00e4r doktrin \u2013 som fr\u00e4msta drivkraft. F\u00f6r dem \u00e4r pullfaktorn ett ideologiskt narrativ som kan agera motgift f\u00f6r den meningsl\u00f6shet de k\u00e4nner i det moderna samh\u00e4llet, och v\u00e5ldet blir ett verktyg f\u00f6r att uppn\u00e5 tydliga, om \u00e4n fasansfulla, m\u00e5l. Anders Breivik, med sitt 1500-sidiga manifest, exemplifierar den h\u00e4r typen: en systematisk f\u00f6rst\u00e5else av h\u00f6gerextrem ideologi kombinerat med en strukturerad plan f\u00f6r hur politisk f\u00f6r\u00e4ndring ska genomdrivas med terror. <\/p>\n\n\n\n
Misantropen<\/strong> \u00e4r en akt\u00f6r vars prim\u00e4ra pushfaktorer \u00e4r existentiell \u00e5ngest och social atomisering, vilket leder till en utpr\u00e4glad k\u00e4nsla av meningsl\u00f6shet, f\u00f6rakt f\u00f6r samh\u00e4llet och l\u00e4ngtan efter v\u00e5ldsam h\u00e4mnd och uppr\u00e4ttelse. Ideologin, om den ens finns d\u00e4r, \u00e4r sekund\u00e4r: ett s\u00e4tt att rationalisera och r\u00e4ttf\u00e4rdiga destruktiva impulser, f\u00f6r sig sj\u00e4lv eller andra, genom att kl\u00e4 det i en politisk skrud. Elliot Rodger, incelm\u00f6rdaren, \u00e4r ett exempel p\u00e5 n\u00e5gon som f\u00f6rkroppsligar den h\u00e4r arketypen. Materialet han l\u00e4mnade efter sig visar ett tydligt m\u00f6nster av personlig ilska och ensamhet, som f\u00f6rst senare fick ett lager av politisk fernissa f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga hans attack mot kvinnor och samh\u00e4llet i stort. <\/p>\n\n\n\n
Den banala funktion\u00e4ren<\/strong>, inspirerad av Hannah Arendts analys av Adolf Eichmann, representerar en akt\u00f6r vars extremism inte bottnar i vare sig djup ideologisk \u00f6vertygelse eller passionerat hat. Det \u00e4r en individ som s\u00f6ker sig till den och genomf\u00f6r fasansfulla handlingar i dess namn f\u00f6r att det \u00e4r personligt gynnsamt p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt \u2013 pullfaktorer som ett utfall av karri\u00e4rism, gemenskapsskapande eller social anpassning enligt minsta motst\u00e5ndets lag. Deras fr\u00e4msta motivation \u00e4r vardagligt egenintresse, som kanaliseras genom institutionella strukturer som bel\u00f6nar antisociala beteenden. I den digitala eran best\u00e5r dessa ofta av algoritmiska system som bel\u00f6nar uppr\u00f6rda reaktioner med uppm\u00e4rksamhet, monetiseringsmodeller som g\u00f6r kontroverser l\u00f6nsamma och plattformar som ger status och synlighet till akt\u00f6rer som driver debatten till de yttersta anst\u00e4ndighetsgr\u00e4nserna. <\/p>\n\n\n\n
Den h\u00e4r typologin \u00e4r inte avsedd att vara ett stelbent klassificeringssystem \u2013 m\u00e4nniskor \u00e4r komplexa, s\u00e5 de flesta akt\u00f6rer kommer att ha drag av olika typer. Det \u00e4r snarare ett sorts heuristiskt verktyg som tvingar oss att se skillnaderna mellan de olika faktorer som spelar in i radikaliseringsprocesser, och det \u00e4r kravet p\u00e5 en mer m\u00e5ngsidig analys som tar h\u00f6jd f\u00f6r b\u00e5de ideologisk \u00f6vertygelse, existentiell \u00e5ngest och strukturella incitament \u2013 ist\u00e4llet f\u00f6r att behandla extremister som en monolit \u2013 som (f\u00f6rhoppningsvis) g\u00f6r den v\u00e4rdefull. <\/p>\n\n\n\n
Att introducera en typ som ”Misantropen” handlar heller inte om att sjukdomsf\u00f6rklara extremism eller reducera en v\u00e4rldsbild till individuell patologi. Snarare \u00e4r det ett f\u00f6rs\u00f6k att s\u00e4tta ord p\u00e5 en viktig sanning: att djup, personlig meningsl\u00f6shet och social alienation kan vara b\u00f6rdig jord f\u00f6r destruktiva ideologier och v\u00e5ldsfantasier att sl\u00e5 rot i. <\/p>\n\n\n\n
Att f\u00f6rst\u00e5 skillnaderna \u00e4r avg\u00f6rande, f\u00f6r varje typ kr\u00e4ver sitt eget motgift. Ideologen m\u00e5ste bem\u00f6tas med intellektuella argument och meningsfulla alternativ till sina destruktiva sagor. Misantropen beh\u00f6ver ett socialt vaccin i form av gemenskap, terapi och materiellt hopp. Den Banala Funktion\u00e4ren kan bara stoppas genom att vi river de institutionella strukturer som bel\u00f6nar tankl\u00f6s ondska. <\/p>\n\n\n\n
De psykologiska m\u00f6nstren \u00e4r tidl\u00f6sa, Arendt och Nietzsche kartlade dem f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Vad som \u00e4r nytt \u00e4r en digital infrastruktur som, i ett postpolitiskt klimat av meningsl\u00f6shet, kan masstillverka och distribuera dessa patologier i en hastighet och omfattning vi inte tidigare beh\u00f6vt f\u00f6rh\u00e5lla oss till. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r dessa akt\u00f6rer blivit ett nytt fenomen m\u00e5ste vi allts\u00e5 zooma ut fr\u00e5n individuell psykologi till samh\u00e4llsdiagnos. Flytta blicken fr\u00e5n symptomet till sjukdomen: de sociala och politiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar som f\u00e5r dessa patologier att blomstra. <\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r precis vad vi kommer att g\u00f6ra i n\u00e4sta del, d\u00e5 vi l\u00e4mnar individen f\u00f6r att ist\u00e4llet kliva in i det jag har valt att kalla ”ett rollspel vid v\u00e4rldens \u00e4nde”. <\/p>\n\n\n\n
PS:<\/strong>\u202fDet \u00e4r v\u00e4rt att notera att denna analys medvetet fokuserar p\u00e5 manliga akt\u00f6rer och utel\u00e4mnar genusperspektiv, d\u00e5 den absoluta majoriteten av den h\u00e4r sortens v\u00e5ldsverkare \u00e4r m\u00e4n. I korthet f\u00f6rest\u00e4ller jag mig att faktorer som den mansdominans som format n\u00e4t- och gamingkulturen samt aspekter av vad som ibland beskrivs som en kris f\u00f6r traditionell manlighet spelar roll, men jag f\u00e5r s\u00e4kert anledning att \u00e5terkomma till fr\u00e5gan i framtiden. Annars g\u00e5r det ocks\u00e5 att titta p\u00e5 n\u00e5gra av mina tidigare resonemang runt exempelvis\u202fmanosf\u00e4ren<\/a>\u202foch\u202fincelkultur<\/a>. <\/p>\n\n\n\n
\u00a9 Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman, 2025 <\/h6>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Del 1. I ett samarbete med frilansjournalisten Myra \u00c5hbeck \u00d6hrman \u00e5terpublicerar Fojo Verify hennes texter f\u00f6r att ge en f\u00f6rdjupande f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det politiska v\u00e5ldet i den digitala meme-kulturens tidevarv. Del 1 unders\u00f6ker nihilismen och misantropi. Begreppet \u201cnihilistisk v\u00e5ldsextremism\u201d l\u00e5ter tr\u00e4ffande men missar \u00e4nd\u00e5 m\u00e5let. Extremisterna saknar inte v\u00e4rderingar \u2013 de tror p\u00e5 destruktiva motv\u00e4rden. […]<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":4012,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[],"class_list":["post-3977","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fordjupning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3977","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3977"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3977\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4016,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3977\/revisions\/4016"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4012"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3977"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3977"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3977"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}