{"id":2528,"date":"2023-10-31T15:58:36","date_gmt":"2023-10-31T14:58:36","guid":{"rendered":"https:\/\/fojo.se\/faktajouren\/?p=2528"},"modified":"2026-02-24T11:46:51","modified_gmt":"2026-02-24T10:46:51","slug":"postmodernismen-som-slagpase-i-samhallsdebatten-lardomar-for-journalistiken-recension-av-postmodernismen-frida-beckman-fri-tanke-2023","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/fojo.se\/verify\/postmodernismen-som-slagpase-i-samhallsdebatten-lardomar-for-journalistiken-recension-av-postmodernismen-frida-beckman-fri-tanke-2023\/","title":{"rendered":"Postmodernismen som slagp\u00e5se i samh\u00e4llsdebatten"},"content":{"rendered":"\n

Recension av Postmodernismen (Frida Beckman, Fri Tanke, 2023)<\/em><\/p>\n\n\n\n

Knappt n\u00e5got annat begrepp har under de senaste decennierna utsatts f\u00f6r s\u00e5 mycket kritik i samh\u00e4llsdebatten som \u201dpostmodernismen\u201d. Men vad \u00e4r det egentligen? Ett estetiskt program, ett epokbegrepp eller en samlad filosofi? Professorn i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, Frida Beckman reder i sin senaste bok ut hur det sv\u00e5rf\u00e5ngade begreppet postmodernism har definierats eller snarare inte definierats ordentligt och d\u00e4rf\u00f6r blivit en slagp\u00e5se i samh\u00e4llsdebatten.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den som \u00e4r intresserad av sanningsbegreppet och dess st\u00e4llning i v\u00e5r samtid erbjuder Beckmans bok f\u00f6rdjupad f\u00f6rst\u00e5else. Inte minst svenska journalister har bidragit till en negativ uppfattning om vad postmodernism \u00e4r, vilket manar till st\u00f6rre varsamhet och eftertanke. Postmodernism \u00e4r f\u00f6r vissa en ideologi som fr\u00e4ter s\u00f6nder v\u00e5ra etablerade uppfattningar om sanningen, naturliga f\u00f6rh\u00e5llanden och traditionella roller. Fr\u00e5n h\u00f6gerh\u00e5ll h\u00e5lls tankestr\u00f6mningen ansvarig f\u00f6r att ha fr\u00e4mjat en destruktiv s\u00e5 kallad \u201didentitetspolitik\u201d med negativa utv\u00e4xter som \u201dwoke\u201d, \u201dpolitisk korrekthet\u201d och moralisk relativism. Fr\u00e5n v\u00e4nsterh\u00e5ll misst\u00e4nkligg\u00f6rs postmodernismen f\u00f6r att undergr\u00e4va en samh\u00e4llsanalys d\u00e4r de materiella villkoren borde st\u00e5 i centrum. Men varf\u00f6r skuldbel\u00e4ggs postmodernism f\u00f6r allting mellan att urholka den svenska skolans k\u00e4rnuppdrag till att f\u00f6rvirra v\u00e5r uppfattning av verkligheten? \u00c4r det n\u00e5gon som har t\u00e4nkt ut en ond strategi f\u00f6r att manipulera oss och f\u00f6rst\u00f6ra v\u00e5r kollektiva kunskapsbas?<\/p>\n\n\n\n

Orsakar samh\u00e4llsanalysen samh\u00e4llskollapsen? Konstruktionen av konspiratoriska kausalsammanhang<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Svenska journalister har i decennier bidragit till att sprida uppfattningen om att franska filosofer i f\u00f6rening med nordamerikanske konstn\u00e4rer avsiktligt har dragit undan mattan f\u00f6r upplysningens, modernitetens och rationalitetens arv. D\u00e4rmed skall de ha bidragit till en samh\u00e4llelig milj\u00f6 d\u00e4r sanningsrelativism r\u00e5der och enskilda sanningar anses vara lika v\u00e4rda enligt mottot \u201danything goes\u201d. Beckman belyser i sju kapitel hur denna ofta enkelsp\u00e5riga kritik har hamnat snett d\u00e5 den skjutit budb\u00e4rarna, inte skiljt mellan epokdiskussioner, estetiska uttryckt eller analys och antaget akt\u00f6rskap. I st\u00e4llet har kritiken utg\u00e5tt fr\u00e5n en sammanh\u00e5llen r\u00f6relse eller rent av ideologi som medvetet har orsakat skada. N\u00f6dv\u00e4ndiga begreppsdiskussioner som dessa \u00e4gnas ett helt kapitel \u00e5t. Det som \u00e4r viktigast att ta med sig \u00e4r att de filosofer som associeras med postmodernism (som Lyotard och Baudrillard) analyserade trender i det moderna samh\u00e4llet och inte kan h\u00e5llas ansvariga f\u00f6r dem enligt en f\u00f6renklande modell av orsak och verkan. Till exempel var Lyotards analys av det kommande informationssamh\u00e4llet redan 1979 <\/a>n\u00e4stan skr\u00e4mmande profetisk, men till skillnad fr\u00e5n vad m\u00e5nga tycks tro l\u00e5g den franske filosofen inte bakom den framtida utvecklingen. Det samma g\u00e4ller Baudrillards analys av att m\u00e4nniskor i allt st\u00f6rre utstr\u00e4ckning konsumerar tecken i st\u00e4llet f\u00f6r verkliga varor i en avmaterialiserad digital upplevelseekonomi. Dessa kallar han f\u00f6r \u201dsimulacra\u201d (n\u00e5got \u201di st\u00e4llet f\u00f6r\u201d) som bildar en simulerad verklighet bortom den verkliga, en hyperverklighet. Det \u00e4r fullst\u00e4ndigt missvisande att filosofen skulle ha orsakat en samh\u00e4llssituation fr\u00e5n de f\u00f6rsta Instagramupploppen till dagens konsumtion och spridning av AI-genererad desinformation p\u00e5 TikTok. Han analyserade, m\u00f6jligen f\u00f6rutsp\u00e5dde, megatrender vi idag beh\u00f6ver hantera \u2013 till exempel genom fact-checking som s\u00f6ker korrigera simulacrans f\u00f6rvr\u00e4ngning av verkligheten. Det samma g\u00e4ller den postmoderna estetiken \u2013 om vi t\u00e4nker oss att den b\u00f6rjar med konstn\u00e4rer som Warhol, d\u00e4r kollage, dekonstruktion och eklektisk samtidighet av h\u00f6gt och l\u00e5gt samexisterar i ett gemensamt uttryck. Konsten kan inte h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r samh\u00e4llsutvecklingen utan \u00e4r allt som oftast en avancerad kommentar till den. F\u00f6r den som hellre vill betrakta klassisk konst eller inte st\u00f6ras i f\u00f6renklade analyser av samtiden finns det fortfarande tillr\u00e4ckligt mycket utrymme att slippa provoceras, menar Beckman. T\u00e4tt sammanfl\u00e4tat med tankar som dessa \u00e4r de om sj\u00e4lva epokbegreppet \u2013 i \u00e5rhundraden har m\u00e4nniskor spanat och sp\u00e5nat om n\u00e4r deras egen tid b\u00f6rjar och slutar och vad som skiljer ren\u00e4ssans fr\u00e5n medeltid eller upplysning fr\u00e5n romantik. S\u00e5 att det r\u00e5der delade uppfattningar om v\u00e5r egen samtid (n\u00e4r den nu b\u00f6rjade?) \u00e4r inget konstigt men beh\u00f6ver inte betyda att postmodernitet verkligen inneb\u00e4r att (n\u00e5gon vill att) det moderna samh\u00e4llet och dess civilisatoriska landvinningar verkligen \u00e4r \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

De stora ber\u00e4ttelsernas tid \u00e4r f\u00f6rbi och ers\u00e4tts av m\u00e5ngfald, inte enfald<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Den postmoderna analysens grundantagande \u00e4r att de stora ber\u00e4ttelsernas tid \u00e4r f\u00f6rbi, det \u00e4r inte dess uttalade m\u00e5l. Av m\u00e5nga olika sk\u00e4l, bland annat f\u00f6r att m\u00e4nniskor genom en allt h\u00f6gre utbildningsniv\u00e5 p\u00e5 en global niv\u00e5 har kunnat er\u00f6vra en st\u00f6rre sj\u00e4lvst\u00e4ndighet (b\u00e5de som t\u00e4nkande och politiska varelser) har ett f\u00e5tal dominerande ber\u00e4ttelser ersatts av en st\u00f6rre m\u00e5ngfald. Men det beh\u00f6ver inte betyda att de inte \u00e4r kompatibla eller inte skulle kunna samexistera. En av de viktigaste slutsatserna i boken, inte minst mot bakgrund av polariseringen i v\u00e4rldspolitiken, \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r:<\/p>\n\n\n\n

\n

\u201dAtt lyfta fram historiska dimensioner som inte synliggjorts \u2013 till exempel att l\u00e4nder eller personer inte alltid bara \u00e4r offer eller f\u00f6r\u00f6vare utan ibland b\u00e5da, eller att historiska skeenden b\u00e4r med sig en m\u00e4ngd olika och ofta mots\u00e4gelsefulla erfarenheter \u2013 handlar inte om moralisk relativism utan om en djupare f\u00f6rst\u00e5else av historiens faktiska h\u00e4ndelser och utveckling.\u201d<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

Den digitala \u00f6vervakningskapitalismens konsekvenser<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Om vi backar tillbaka till Lyotard s\u00e5 \u00e4r hans framtidsanalys av informationssamh\u00e4llet ocks\u00e5 en h\u00f6gst relevant spaning om det som vi idag k\u00e4mpar att f\u00f6rst\u00e5 och hantera, den digitala s\u00e5 kallade \u00f6vervakningskapitalismen, d\u00e4r v\u00e5ra digitala liv och interaktioner i ett f\u00e5tal \u00f6verm\u00e4ktiga akt\u00f6rers h\u00e4nder kartl\u00e4ggs och anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00f6da och f\u00f6rst\u00e4rka den digitala konsumtionen i en evig feedbackloop. En situation d\u00e4r samma \u00e4gare till\u00e5ter desinformationens fria fl\u00f6de p\u00e5 en av sina kommunikationsplattformar och \u00e5 andra sidan har m\u00e4ktigare satellitbaserad teknologi \u00e4n enskilda stater och som kan ge b\u00e5de ukrainare och palestinier internet \u2013 eller inte. Att b\u00e5de lagstiftare, fact-checkers och journalister m\u00e5ste f\u00f6rh\u00e5lla sig till denna nya verklighet \u00e4r alldeles uppenbart. P\u00e5 ett f\u00f6red\u00f6mligt s\u00e4tt diskuterar Beckman hur kritiken mot \u201dpostmodernismen\u201d som ett ont f\u00f6renar b\u00e5de h\u00f6ger-, v\u00e4nster- och liberala positioner i samh\u00e4llsdebatten. Mot bakgrund av detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt som tycks vara s\u00e4rskilt starkt i Sverige \u00e4r det uppenbart att f\u00f6rm\u00e5gan till mer avancerade analyser ges upp och i st\u00e4llet sammanfaller i konspiratoriska skuldtillskrivningar. Men om alla och allting kan skyllas p\u00e5 \u201dpostmodernismen\u201d blir kritiken i slut\u00e4ndan menings- och verkningsl\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

Att navigera i sanningslandskapet<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det kanske viktigaste kapitlet mot bakgrund av Faktajourens arbete mot desinformation \u00e4r det som r\u00e4tt och sl\u00e4tt heter \u201dSanning\u201d. Med utg\u00e5ngspunkt i en svensk tidningsartikel diskuterar Beckman h\u00e4r journalistikens ibland f\u00f6renklande \u00f6nskan eller konstaterande om att det inte kan r\u00e5da missf\u00f6rst\u00e5nd om enskilda h\u00e4ndelsers sanningshalt. Men \u00e4ven om det \u00e4r s\u00e5, lyfter Beckman fram att enskilda sanningar ocks\u00e5 alltid \u00e4r inb\u00e4ddade i sin kontext och att de placeras in i st\u00f6rre medieh\u00e4ndelsers narrativa logik. Det \u201dhar gjort det sv\u00e5rare att navigera i sanningslandskapet\u201d som har p\u00e5verkats av tre trender: 1) polemiseringen och f\u00f6rmedlingen av falskheter (t\u00e4nk Trump), 2) instrumentaliseringen och politiseringen av \u00f6verfl\u00f6det av information i sig (f\u00f6rst\u00e4rkt av avsiktlig spridning av falsk information) och 3) det faktiska \u00f6verfl\u00f6det \u2013 det finns s\u00e5 enormt mycket information att det blir en n\u00e4stintill om\u00f6jlig uppgift att s\u00e5lla den. F\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r informationens omvandling till kunskap f\u00f6rs\u00e4mras. I denna situation beh\u00f6ver vi \u201db\u00e5de fakta och vetande om vi tycker att sanningen \u00e4r viktig p\u00e5 riktigt\u201d. Det r\u00e4cker inte med att m\u00e4ta. Beckman sl\u00e5r ett slag f\u00f6r den humanistiska kunskapen som \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att vi kan ta h\u00e4nsyn till de f\u00f6ruts\u00e4ttningar och den kontext inom vilka fakta skapas och yttras.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4rdomar f\u00f6r svensk journalistik<\/strong><\/p>\n\n\n\n

L\u00e4rdomarna f\u00f6r den svenska journalistiken \u00e4r m\u00e5nga. F\u00f6r det f\u00f6rsta har den inte lyckats skingra begreppsf\u00f6rvirringen kring vad postmodernism egentligen inneb\u00e4r (epok, id\u00e9str\u00f6mning, estetiskt uttryck \u2013 eller alla tre). F\u00f6r det andra har den anammat en f\u00f6renklande skuldtillskrivning som tillgodoser ett brett ideologiskt spektrum fr\u00e5n h\u00f6ger till v\u00e4nster. Alla m\u00f6jliga problem, fr\u00e5n skolpolitik till Trump och kritiken mot Svenska Akademin under #metoo har h\u00e4ftats fast p\u00e5 den bekv\u00e4ma syndabocken. F\u00f6r det tredje har den p\u00e5 grund av oklarheterna i definitionen och genom att peka ut postmodernism som syndabock missat att ta till sig centrala element i en mer avancerad samh\u00e4llsanalys. Detta har f\u00f6rsvagat f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r exempelvis informationssamh\u00e4llets villkor f\u00f6r kunskapsproduktion och f\u00f6rsenat \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att kunna bem\u00f6ta den. En annan sorts f\u00f6rvirring \u00e4r den om den p\u00e5st\u00e5dda sanningsrelativismen. Det \u00e4r knappas postmodernismens fel att en dokument\u00e4r med stora brister och manipulativt inneh\u00e5ll som den om M\/S Estonia har vunnit journalistiska priser och att de som utdelat dem anser det vara helt i sin ordning. Skolad i postmodern filosofi skulle man genast f\u00f6rst\u00e5tt att den levererade de tecken som \u00e5sk\u00e5darna \u00f6nskade konsumera, ett fl\u00f6de av simulacra i hyperrealiteten, inte verkligheten. Sanningen f\u00f6rv\u00e4xlades med den dokument\u00e4ren enbart simulerade. Beckman m\u00e5ste gratuleras till en banbrytande bok som f\u00f6rhoppningsvis r\u00f6jer upp bland de m\u00e5nga missf\u00f6rst\u00e5nd som finns om postmodernism, i synnerhet i Sverige.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Postmodernismen som slagp\u00e5se i samh\u00e4llsdebatten \u2013 l\u00e4rdomar f\u00f6r journalistiken
\nRecension av Postmodernismen (Frida Beckman, Fri Tanke, 2023)<\/p>\n

Knappt n\u00e5got annat begrepp har under de senaste decennierna utsatts f\u00f6r s\u00e5 mycket kritik i samh\u00e4llsdebatten som \u201dpostmodernismen\u201d. Men vad \u00e4r det egentligen? Ett estetiskt program, ett epokbegrepp eller en samlad filosofi? Professorn i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, Frida Beckman reder i sin senaste bok ut hur det sv\u00e5rf\u00e5ngade begreppet postmodernism har definierats eller snarare inte definierats ordentligt och d\u00e4rf\u00f6r blivit en slagp\u00e5se i samh\u00e4llsdebatten.<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":2531,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[],"class_list":["post-2528","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fordjupning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2528","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2528"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2528\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3594,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2528\/revisions\/3594"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2531"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2528"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2528"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2528"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}