<\/p>\n\n\n\n
Titel:<\/strong> Expertparadoxen Emma Frans, epidemiolog p\u00e5 Karolinska Institutet och en av Sveriges fr\u00e4msta popul\u00e4rvetenskapliga profiler, har utkommit med boken Expertparadoxen \u2013 ska jag alltid lita p\u00e5 forskarna?<\/em> F\u00f6r oss som arbetar med faktagranskning och att motverka informationsp\u00e5verkan \u00e4r den evidensbaserade expertkunskapen s\u00e4rskilt viktig att belysa. Emma Frans bok \u00e4r ett slags \u00f6verlevnadsguide f\u00f6r att navigera mellan vad experter s\u00e4ger, att f\u00f6rst\u00e5 kunskapsresistens men samtidigt inte hemfalla \u00e5t faktafundamentalism.<\/p>\n\n\n\n Boken behandlar hur stort utrymme expertkunskap intar i samh\u00e4llet och dess p\u00e5verkan, eller icke-p\u00e5verkan, i den demokratiska opinionsbildningen och beslutsfattningen den b\u00f6r ha. \u201dExpertparadoxen\u201d lyfter fram att b\u00e5de ett f\u00f6r h\u00f6gt eller ett f\u00f6r l\u00e5gt f\u00f6rtroende f\u00f6r expertis ter sig problematiskt.<\/p>\n\n\n\n Boken \u00e4r indelad i olika teman d\u00e4r l\u00e4saren f\u00f6rst f\u00e5r problematisera kring vem det egentligen \u00e4r som f\u00e5r kalla sig expert, f\u00f6r att sedan i den andra delen ta del av olika orsaker till vad som hindrar oss fr\u00e5n att lyssna p\u00e5 forskare. D\u00e4refter st\u00e4ller f\u00f6rfattaren fr\u00e5gan om vi kanske lyssnar f\u00f6r mycket p\u00e5 forskarna? Eller om vi borde lyssna mer p\u00e5 dem. Boken avslutas med konkreta tips kring hur vi kan hantera expertparadoxen.<\/p>\n\n\n\n Den samtida synen p\u00e5 experten och expertkunskap r\u00f6r sig mellan tv\u00e5 extremer: total tilltro eller total misstro. Under pandemin hamnade experter inom folkh\u00e4lsovetenskap i tilltagande grad i skottlinjen f\u00f6r konspiratorisk kritik, medan andra tatuerade in deras ansikten som ett tecken p\u00e5 tilltro och lojalitet. F\u00f6r en vetenskapligt skolad modern m\u00e4nniska intar expertens kunskap den h\u00f6gsta st\u00e4llningen f\u00f6r att bilda sig en uppfattning om sakernas natur. F\u00f6r den som av olika sk\u00e4l har anledning att ifr\u00e5gas\u00e4tta vetenskapen \u00e4r det den raka motsatsen. Experten blir d\u00e5 till representant f\u00f6r ett system som vill avvisa, marginalisera och rensa ut eller tysta ner andra kunskapsformer. Ofta st\u00e5r konflikten mellan upplevda erfarenheter och vetenskaplig grund. Emma Frans varnar f\u00f6r s\u00e5dana mots\u00e4ttningar och f\u00f6rklarar pedagogiskt och med ett tydligt spr\u00e5k varf\u00f6r verkligheten har \u2013 och m\u00e5ste ha \u2013 en m\u00e4ngd av olika schatteringar. F\u00f6r det f\u00f6rsta m\u00e5ste vi f\u00f6rst\u00e5 hur en expert egentligen blir till och att det \u00e4r en stor skillnad mellan etiketten och inneh\u00e5llet. I det f\u00f6rsta kapitlet f\u00f6rklarar Frans vad som g\u00f6r en forskare till expert, till exempel akademiska studier och forskning, men kanske fr\u00e4mst skolning i vetenskapliga metoder f\u00f6r att n\u00e5 kunskap. Just metoden \u00e4r intressant och v\u00e4rdefull att \u00e5terkomma till. En grundl\u00e4ggande egenskap \u00e4r att kunna utv\u00e4rdera information vetenskapligt och det som ger experten f\u00f6rm\u00e5ga att dra korrekta slutsatser. Men hur kan vi sj\u00e4lva kontrollera att det sker p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt?<\/p>\n\n\n\n Problemet \u00e4r n\u00e4r m\u00e4nniskor f\u00f6rnekar kunskapen som tagits fram och i samst\u00e4mmighet utg\u00f6r grunden f\u00f6r vetenskaplig konsensus. Kunskapsresistens sker ofta p\u00e5 grund av olika s\u00e5 kallade bias, partiska snedvridningar, till exempel att expertkunskapen inte st\u00e4mmer \u00f6verens med mina eller gruppens \u00e5sikter och d\u00e4rf\u00f6r avf\u00e4rdas. Men v\u00e4rre \u00e4r n\u00e4r f\u00f6rtroendet f\u00f6r forskningen av olika sk\u00e4l brister. H\u00e4r formuleras en av bokens absolut mest centrala insikter, n\u00e4mligen att expertkunskap m\u00e5ste kunna f\u00f6rtj\u00e4na samh\u00e4llelig tillit \u2013 det \u00e4r ingenting den f\u00e5r av sig sj\u00e4lv. Men denna process \u00e4r \u00f6msesidig: dels m\u00e5ste det finnas en samh\u00e4llelig f\u00f6rst\u00e5else av vad expertkunskap \u00e4r, dels m\u00e5ste experterna f\u00f6rst\u00e5 att de verkar i ett samh\u00e4lle f\u00f6r vilket v\u00e4rdet av forskningen m\u00e5ste kunna f\u00f6rklaras. En viktig del i detta \u00e4r att sl\u00e4ppa tanken om absoluta sanningar utan entr\u00e4get f\u00f6rklara att vetenskapen \u00e4r ett l\u00e4rande system \u201dd\u00e4r ny kunskap stegvis inf\u00f6rskaffas, vilket inneb\u00e4r att gamla uppfattningar ibland m\u00e5ste uppdateras\u201d (s. 28) och utg\u00f6r \u201dden b\u00e4sta f\u00f6rklaringsmodellen vi har idag\u201d (s. 30). Det inneb\u00e4r ocks\u00e5 att erk\u00e4nna att vetenskapen kan ha fel, till exempel etiskt helt fel i att uts\u00e4tta m\u00e4nniskor utan medgivande f\u00f6r medicinska experiment som Tuskegee-experimentet Frans beskriver (eller f\u00f6r v\u00e5r egen svenska del, sockerexperimenten p\u00e5 Vipeholmsanstalten i Lund). F\u00f6rtroendet experter \u00e5tnjuter kan snabbt f\u00f6rbrukas och i st\u00e4llet orsaka vetenskapsf\u00f6rnekelse som i sin tur kan kr\u00e4va \u00e4nnu fler offer.<\/p>\n\n\n\n Emma Frans beskriver utifr\u00e5n en rad nutida och historiska exempel varf\u00f6r expertkunskap har sv\u00e5rt att g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. Ett sk\u00e4l \u00e4r exempelvis att m\u00e4nniskor inte \u00e4r beredda att ta till sig den f\u00f6r att de lagt stora summor p\u00e5 alternativa behandlingar. Ett annat \u00e4r inomvetenskapliga hinder s\u00e5 som att personen som kommer p\u00e5 en ny metod lyckas provocera resten av sina kollegor eller helt enkelt var d\u00e5lig p\u00e5 att n\u00e5 ut. Mot dessa \u201dobekv\u00e4ma sanningar\u201d st\u00e4ller Frans de \u201dbekv\u00e4ma osanningarna\u201d, kanske bokens b\u00e4sta ordlek. H\u00e4r \u00e4r det i st\u00e4llet osanningens psykologiska attraktivitet som g\u00f6r att den sprids snabbare och h\u00e5ller fast sig mer ih\u00e4rdig \u00e4n den kan motbevisas. Enkla l\u00f6sningar p\u00e5 komplexa problem som tillskriver skuld och f\u00f6rklarar (falska) samband mellan orsak och verkan utan att kr\u00e5ngla till det \u00e4r ofta mer eftertraktade \u00e4n forskares grubblande problematiseringar. Ett exempel som f\u00f6rfattaren ger \u00e4r alternativmedicinens pseudovetenskap. Ofta tillskriver vi ocks\u00e5 upplevelsen st\u00f6rre makt \u00e4n sakkunskapen. En annan typisk f\u00e4lla \u00e4r gapet mellan v\u00e4rdering och handling. Vi vet intellektuellt att det \u00e4r d\u00e5ligt att flyga men g\u00f6r det \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r att vi l\u00e4ngtar semester i ett soligt land. Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att acceptera det personliga ansvaret f\u00f6r st\u00f6rre samh\u00e4lleliga problem.<\/p>\n\n\n\n Men de hinder som finns f\u00f6r att ta till sig expertkunskapen speglas av att okritiskt acceptera den, en \u00f6vertro p\u00e5 experter. M\u00e4nniskor kan lyssna f\u00f6r mycket p\u00e5 forskare f\u00f6r att de bl\u00e4ndas av namn, titlar och priser. Andra experter \u00e4r helt enkelt mycket bra p\u00e5 att n\u00e5 ut eller de hamnar i medierna (enligt deras egen logik) d\u00e4rf\u00f6r att det de s\u00e4ger avviker fr\u00e5n konsensus eller presenterar uppseendev\u00e4ckande resultat. Ett annat problem uppst\u00e5r i tv\u00e4rs\u00e4kerheten med vilken enkla l\u00f6sningar ibland f\u00f6resl\u00e5s. Verkligheten \u00e4r komplex och ju mer vetenskapen l\u00e4r sig, desto tydligare blir det att framtida landvinningar inte sk\u00f6rdas vertikalt inom enskilda omr\u00e5den eller discipliner utan horisontellt genom samverkan i forskargemenskapen (den ursprungliga tanken bakom flerdisciplin\u00e4ra vetenskapsakademier). \u00c4nnu sv\u00e5rare \u00e4r det n\u00e4r vetenskapen skall sia om framtiden som i vissa avseenden \u00e4r lika oviss som att tolka m\u00e4nsklighetens f\u00f6rhistoria. Forskare kan ocks\u00e5 f\u00f6rledas att h\u00e5lla fast vid d\u00e5ligt underbyggda resultat f\u00f6r att de bygger upp sin egen status kring dem. Eftersom publiceringar v\u00e4rderas h\u00f6gt ger det incitament att sl\u00e4ppa illa underbyggda resultat ifr\u00e5n sig, speciellt om det skall g\u00e5 snabbt som under pandemin.<\/p>\n\n\n\n Speciellt farliga \u00e4r exempel som Andrew Wakefield, vaccinationsmotst\u00e5ndarnas husgud, som trots att hans forskning inte gick att replikera och l\u00e4karlegitimationen drogs in fortfarande hyllas som de drabbades advokat. Han gav dem en f\u00f6rklaring (vaccin skapar autism) som kunde avleda fr\u00e5n stigma och ansvarsfr\u00e5gor och i st\u00e4llet projicera skuld p\u00e5 l\u00e4kemedelsindustrin.<\/p>\n\n\n\n \u201dM\u00e4ngden av energi som kr\u00e4vs att sprida felaktiga p\u00e5st\u00e5enden \u00e4r betydligt mindre \u00e4n den energi som kr\u00e4vs f\u00f6r att dementera den\u201d, som Frans elegant sammanfattar den s\u00e5 kallade \u201dBrandolinis lag\u201d (som \u00e4ger sin egen r\u00e4tt f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 desinformationens logik). Andra faktorer som grumlar tilliten till forskningen \u00e4r icke redovisade intressekonflikter (till exempel finansi\u00e4rer) eller personliga egenskaper som \u00f6verdrivet stort karisma och ego. Detta rimmar v\u00e4l med idealbilden av forskaren som det banbrytande (manliga) geniet i den vita rocken som man g\u00e4rna tillskriver \u00f6verdrivet stora egenskaper f\u00f6r att kunna f\u00f6rnya hela forskningsf\u00e4lt eller behandlingsmetoder (exempelvis Macchiarini).<\/p>\n\n\n\n Mot bakgrund av hur f\u00f6rfattaren beskriver b\u00e5de kunskapsresistensens och faktafundamentalismens mekanismer och villov\u00e4gar s\u00e4ger det sig sj\u00e4lvt att hon inte f\u00f6rordar att experter borde ha mer att s\u00e4ga till om. Det kan vara frestande att \u00f6nska sig ett st\u00f6rre m\u00e5tt av teknokrati med tanke p\u00e5 stora samh\u00e4llsutmaningar som klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna, men samtidigt har historien visat att det inte \u201dfinns ett korrekt svar p\u00e5 komplexa politiska fr\u00e5gest\u00e4llningar\u201d (s. 180). F\u00f6r det andra finns det fortfarande en m\u00e4ngd omr\u00e5den d\u00e4r varken individer eller samh\u00e4llet \u201dkan delegera alla beslut till experter\u201d (s. 181). I st\u00e4llet \u00e4r det viktigt att diskutera hur ansvar skall f\u00f6rdelas mellan experter (som representerar evidensbaserad kunskap) och politiker (som representerar v\u00e4ljark\u00e5rens opinion) i en demokrati. Forskaren b\u00f6r h\u00e4r mer kunna agera som guide. F\u00f6r v\u00e5rt \u00e4mnesomr\u00e5de \u00e4r en central slutsats dock: \u201dF\u00f6r att demokratin ska fungera i dagens stora informationsfl\u00f6de kr\u00e4vs dock en befolkning som kan skilja det trov\u00e4rdiga fr\u00e5n det som \u00e4r trams\u201d (s. 185). Med all s\u00e4kerhet bidrar Emma Frans bok till denna st\u00f6rre vision som pedagogiskt och nyttigt avslutas med \u201dTio punkter som hj\u00e4lper dig att bed\u00f6ma forskarens trov\u00e4rdighet\u201d (s. 192\u2013193) och viktiga sammanfattande slutord. Expertparadoxen kan l\u00f6sas genom att hitta \u201den bra balans i hur mycket du lyssnar p\u00e5 forskarna [s\u00e5 att] ditt liv [kan] bli mycket b\u00e4ttre\u201d (s. 195). Processen liknas vid att kunna vaska guld ur slammet som utg\u00f6rs b\u00e5de av vetenskapsf\u00f6rakt och \u00f6vertro p\u00e5 experternas makt att kunna l\u00f6sa alla kriser.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r mig \u00e4r den centrala insikten h\u00e4r att allm\u00e4nheten \u201dhar tillr\u00e4ckliga kunskaper om vetenskaplig metodik f\u00f6r att kunna f\u00f6rst\u00e5 dess f\u00f6rklaringar\u201d. Vi b\u00f6r \u201dstr\u00e4va efter ett h\u00f6gt f\u00f6rtroende f\u00f6r den vetenskapliga metoden i st\u00e4llet f\u00f6r att fokusera p\u00e5 experten\u201d, s\u00e4ger hon n\u00e5gra rader senare (s. 197). Mer insikt i hantverket och verktygsl\u00e5dan, mindre personfokusering skulle man kunna sammanfatta det med: \u201dforskare [\u00e4r] faktiskt inte b\u00e4ttre \u00e4n de metoder de anv\u00e4nder\u201d (s. 118). Detta starka metodfokus f\u00f6r fr\u00e5gan om bed\u00f6mningen av expertkunskap och kanske kunskapens generella st\u00e4llning i det flytande informationslandskapet tillbaka till kanske ett av de viktigaste omr\u00e5dena: att tillhandah\u00e5lla f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur kunskap produceras, vad som r\u00e4knas som ett bel\u00e4gg eller bevis f\u00f6r att n\u00e5got faktiskt st\u00e4mmer eller inte. Genom b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r metoderna kan vi avf\u00e4rda den typ av fiktiva orsakssammanhang som desinformation och konspirationsteorierna ovetenskapligt v\u00e4vs av och effektivt sprider.<\/p>\n\n\n\n Finns det n\u00e5got jag hade \u00f6nskat mig mer av efter l\u00e4sningen av Expertparadoxen s\u00e5 \u00e4r det delen om de tio punkterna f\u00f6r att bed\u00f6ma expertkunskapens trov\u00e4rdighet b\u00e4ttre. L\u00e4ngs med v\u00e4gen kommer Emma Frans med en hel rad goda tips om hur allm\u00e4nheten och de som beh\u00f6ver bed\u00f6ma expertkunskap b\u00e4ttre skall g\u00e5 till v\u00e4ga. Men det k\u00e4nns som att de tio punkterna inte f\u00e5ngar in allt som kunde s\u00e4gas och att punkterna kanske kunde ha illustrerats med en (till)talande infografik. Hur som helst hj\u00e4lper de oss, liksom boken i sin helhet, med den v\u00e4rdefulla konsten att sila kunskapens guldkorn fr\u00e5n det sega slammet i v\u00e5rt flytande informationslandskap.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Emma Frans, epidemiolog p\u00e5 Karolinska Institutet och en av Sveriges fr\u00e4msta popul\u00e4rvetenskapliga profiler, har utkommit med boken
F\u00f6rfattare:<\/strong> Emma Frans
F\u00f6rlag:<\/strong> Bonnier Fakta
Utgiven:<\/strong> 2023<\/p>\n\n\n\nMellan total tilltro och total misstro<\/h6>\n\n\n\n
Att f\u00f6rneka expertkunskap<\/h6>\n\n\n\n
Faktafundamentalism<\/h6>\n\n\n\n
Teknokrati som problemens l\u00f6sning?<\/h6>\n\n\n\n
Kunskap om metoden ger metodisk kunskap<\/h6>\n\n\n\n
\nExpertparadoxen \u2013 ska jag alltid lita p\u00e5 forskarna? F\u00f6r oss som arbetar med faktagranskning och att motverka informationsp\u00e5verkan \u00e4r den evidensbaserade expertkunskapen s\u00e4rskilt viktig att belysa. Emma Frans bok \u00e4r ett slags \u00f6verlevnadsguide f\u00f6r att navigera mellan vad experter s\u00e4ger, att f\u00f6rst\u00e5 kunskapsresistens men samtidigt inte hemfalla \u00e5t faktafundamentalism. <\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":2461,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[25],"class_list":["post-2452","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fordjupning","tag-faktajouren"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2452","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2452"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2452\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3553,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2452\/revisions\/3553"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2452"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2452"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2452"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}