{"id":2183,"date":"2022-10-20T09:01:31","date_gmt":"2022-10-20T07:01:31","guid":{"rendered":"https:\/\/fojo.se\/faktajouren\/?p=2183"},"modified":"2026-02-24T11:48:10","modified_gmt":"2026-02-24T10:48:10","slug":"varfor-befinner-sig-information-i-kris","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/fojo.se\/verify\/varfor-befinner-sig-information-i-kris\/","title":{"rendered":"Varf\u00f6r befinner sig information i kris?"},"content":{"rendered":"\n

Informationslandskapet skakar \u2013 och med det v\u00e5r tillit till vad som \u00e4r sant och relevant. I boken Paradoxes of media and information literacy \u2013 the crisis of information<\/em> beskriver forskarna Jutta Haider och Olof Sundin hur det som l\u00e4nge setts som l\u00f6sningen \u2013 \u00f6kad medie- och informationskunnighet \u2013 ocks\u00e5 f\u00f6r med sig nya utmaningar. I ett samtal med Faktajouren diskuterar de hur digital infrastruktur, algoritmer och k\u00e4nslodrivna fl\u00f6den f\u00f6r\u00e4ndrat v\u00e5ra s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden \u2013 och vad det inneb\u00e4r f\u00f6r journalistikens framtid.<\/p>\n\n\n\n

I boken beskriver ni ett alltmer flytande informationslandskap och varf\u00f6r det som betraktas som ett svar p\u00e5 utmaningarna \u2013 \u00f6kad medie- och informationskunnighet (MIK) \u2013 ocks\u00e5 skapar mots\u00e4ttningar. Fojo kommer att recensera bokens inneh\u00e5ll utf\u00f6rligt, s\u00e5 denna intervju handlar mest om vilka l\u00e4rdomar medier och journalister kan dra utifr\u00e5n det tillst\u00e5nd vi befinner oss i. Men l\u00e5t oss \u00e4nd\u00e5 b\u00f6rja med det:<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r befinner sig information i kris?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

(JH och OS): \u2013 Tesen vi driver i boken \u00e4r att informationens kris visserligen inte \u00e4r skapad av, men f\u00f6rst\u00e4rks av den digitala infrastrukturens villkor. Med dessa villkor menar vi kanske s\u00e4rskilt hur den \u00e4r genomkommersialiserad och driven av popularitet, d\u00e4r m\u00e4nniskors interaktion i form av delningar, likes, gillamarkeringar, kommentarer och \u00e4r centrala. Ju mer interaktion, desto mer synligt \u00e4r allt fr\u00e5n en tweet till en tidningsartikel. En infrastruktur som \u00e4r hyperoptimerad f\u00f6r marknadsf\u00f6ring och datautvinning styr villkoren f\u00f6r i princip hela det offentliga samtalet. D\u00e4rmed har grundl\u00e4ggande \u00f6verenskommelser om vem som best\u00e4mmer vad som st\u00e4mmer och hur<\/em> satts ur spel.<\/p>\n\n\n\n

I boken k\u00e4nnetecknar vi denna kris genom informationens fragmentering, individualisering, emotionalisering samt genom den minskande tillit som m\u00e5nga samh\u00e4llsinstitutioner v\u00e4rlden \u00f6ver erfar. Fragmenteringen tar sig uttryck i korta dekontextualiserade fragment av verklighetsbeskrivningar som blandas med varandra i sociala mediers fl\u00f6den och s\u00f6kmotorers resultatlistor. Vi m\u00e4nniskor f\u00f6rs\u00f6ker, och uppmanas ocks\u00e5 av m\u00e5nga akt\u00f6rer, att s\u00f6ka v\u00e5r egen kunskap, att l\u00e4gga v\u00e5ra egna pussel av dessa fragment. Men utan en grundl\u00e4ggande k\u00e4nnedom om ett fenomen blir vi l\u00e4tta offer f\u00f6r en tro p\u00e5 kunskap som en individuell skapelse. D\u00e4rmed \u00e4r vi inne p\u00e5 individualisering. Ut\u00f6ver en \u00f6vertro p\u00e5 att kunskap byggs av en ensam individ kan individualisering f\u00f6renklat beskrivas som att algoritmernas s\u00e4tt att fungera individanpassar v\u00e5ra sociala mediefl\u00f6den. Det kan ibland k\u00e4nnas sk\u00f6nt, men det betyder ocks\u00e5 att en str\u00e4van mot en gemensam arena f\u00f6r erfarenhetsutbyte byts mot individuellt anpassade fl\u00f6den. K\u00e4nslor v\u00e4cker engagemang och identifikation, och engagemang skapar interaktion.<\/p>\n\n\n\n

Vare sig fragmentering, individualisering eller emotionalisering \u00e4r n\u00e5got nytt, men plattformarnas s\u00e4tt att fungera f\u00f6rst\u00e4rker kraftfullt dessa tendenser. D\u00e4rtill ser vi en minskad generell tillit i samh\u00e4llet, \u00e5tminstone bland vissa grupper, och ibland p\u00e5 goda grunder. Fortfarande har Sverige, liksom \u00f6vriga nordiska l\u00e4nder, en h\u00f6g grad av samh\u00e4llelig tillit och vi har, i alla fall inte \u00e4nnu, inte alls samma problem som exempelvis USA eller m\u00e5nga \u00f6steuropeiska l\u00e4nder har. Man m\u00e5ste ocks\u00e5 komma ih\u00e5g att h\u00f6g tillit inte kan vara ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l om den inte har f\u00f6rtj\u00e4nats. Att inte ha tillit till exempelvis politiska institutioner d\u00e4r ett land under l\u00e4ngre tid har misslyckats med att f\u00f6rtj\u00e4na tillit \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en legitim \u00f6verlevnadsstrategi. D\u00e4remot blir den samh\u00e4lleliga diskussionen otroligt sv\u00e5r om professionell journalistik och akademisk forskning i alla l\u00e4gen kan avf\u00e4rdas som tyckanden.<\/p>\n\n\n\n

Ni \u00e4r b\u00e5da \u201dinformationsvetare\u201d \u2013 vad \u00e4r det ni studerar?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

(JH och OS): \u2013 Vi skriver om informationskrisen, men den ska f\u00f6rst\u00e5s inte ses som isolerad utan \u00e4r en del av vad som kan beskrivas som polykriser, d\u00e4r fr\u00e5gor om demokrati, rasism, misogyni \u00e4r ett resultat av m\u00e5nga p\u00e5g\u00e5ende processer. Vi \u00e4r inga epistemologer (\u00e4ven epistemologi\/Faktajourens f\u00f6rklaring: \u201dkunskapsteori\u201d\/\u00e4r sp\u00e4nnande) s\u00e5 v\u00e5rt intresse f\u00f6r kunskap och information \u00e4r snarare p\u00e5 vad vi kan kalla f\u00f6r de materiella sidorna. Och d\u00e5 inkluderar vi digital materialitet. V\u00e5rt s\u00e4rskilda bidrag \u00e4r att s\u00e4tta fokus p\u00e5 intermedi\u00e4rernas roll. Med intermedi\u00e4rer avser vi det eller den som kurerar information, genom att filtrera, prioritera och presentera en hanterlig m\u00e4ngd av den. Vi talar om informationsinfrastrukturen som best\u00e5r av alla de plattformar, s\u00f6kmotorer och rekommendationstj\u00e4nster med vars hj\u00e4lp vi i allt st\u00f6rre utstr\u00e4ckning tar del av v\u00e4rlden genom, men som \u00e4ven innefattar m\u00e4nniskor och deras agerande i och genom plattformarna.<\/p>\n\n\n\n

Genom v\u00e5r bakgrund i biblioteks- och informationsvetenskap s\u00e4tter vi \u00e4ven in i dessa samtida fenomen i en l\u00e5ng historia d\u00e4r arkiv, bibliotek och bibliotekarier har spelat, men ocks\u00e5 fortfarande spelar, en viktig roll. Oavsett vilken intermedi\u00e4r vi talar om bedriver den n\u00e5gon form av moderering eller kontroll av tillg\u00e5ngen. Det \u00e4r naturligtvis oundvikligt, men likas\u00e5 samh\u00e4llsdefinierande. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi ha ett kontinuerligt samtal om villkoren f\u00f6r denna kontroll av tillg\u00e5ng.  Hur den utf\u00f6rs, vilka som deltar i samtalen och vilka som styr, samt vilka effekter den f\u00e5r, \u00e4r viktiga fr\u00e5gor f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rt informations(s\u00f6knings)beteende styrs av osynliga s\u00e4tt att organisera information, i den digitala \u00e5ldern alltmer av algoritmer. Vilka risker ligger i det?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

(JH och OS): \u2013 V\u00e5r f\u00f6rra bok har titeln Invisible search and online search engines: the ubiquity of search in everyday life<\/em> (2019) och i den \u00e4r fokus \u00e4nnu mer \u00e4n i den senaste just p\u00e5 hur den digitala infrastrukturen f\u00f6r information tenderar att vara osynlig f\u00f6r m\u00e4nniskor som \u00e4r en del av den. N\u00e5got f\u00f6renklat \u00e4r det sj\u00e4lva den teoretiska definitionen f\u00f6r en infrastruktur \u2013 att n\u00e4r den fungerar t\u00e4nker vi inte p\u00e5 att den finns d\u00e4r och hur den bidrar till att forma oss. Ta infrastrukturen f\u00f6r elektricitet som exempel. S\u00e5 l\u00e4nge elen levereras till v\u00e5ra hem som vi \u00e4r vana vid \u00e4r den inget som diskuteras vid frukostbordet, men n\u00e4r elpriserna rusar i h\u00f6jden blir den en konfliktfr\u00e5ga vid samma frukostbord: hur l\u00e4nge ska vi duscha, ska golvv\u00e4rmen verkligen vara p\u00e5 och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r det med informationsinfrastrukturen. S\u00e5 l\u00e4nge den fungerar och levererar resultat, upplevelser, kontakter eller annat inneh\u00e5ll som vi inte upplever som anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, har vi s\u00e4llan anledning att diskutera hur den fungerar. I det ligger en utmaning f\u00f6r oss som forskare, och det kanske vi borde svarat p\u00e5 i ovanst\u00e5ende fr\u00e5ga; att synligg\u00f6ra det komplexa i det som verkar s\u00e5 enkelt. Risken med att inte problematisera infrastrukturens s\u00e4tt att organisera och kontrollera information \u00e4r mycket stor i ett samh\u00e4lle som st\u00e4ndigt uts\u00e4tts f\u00f6r desinformation, b\u00e5de fr\u00e5n fr\u00e4mmande l\u00e4nder, men ocks\u00e5 fr\u00e5n grupper inom landet. S\u00f6kmotorers resultat och sociala mediers fl\u00f6den ska aldrig ses som neutrala, utan som en konsekvens av medvetna beslut fr\u00e5n plattformarna (liksom f\u00f6rst\u00e5s av v\u00e5ra beteenden).<\/p>\n\n\n\n

Hur ska vi kunna skapa en st\u00f6rre tillit till den information som kommuniceras i ett demokratiskt samh\u00e4lle? G\u00e5r det att hitta en balans mellan vad experter, \u201dbetrodda medier och k\u00e4llor\u201d kommunicerar och m\u00e4nniskors behov att skapa mening genom ber\u00e4ttelser? G\u00e5r objektiv trov\u00e4rdighet och meningsskapande att f\u00f6rena?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

(JH och OS): \u2013 Tillitsfr\u00e5gan \u00e4r oerh\u00f6rt sv\u00e5r, men central. Om vi b\u00f6rjar med det enkla s\u00e5 vill vi verkligen understryka att tillit inte \u00e4r en quick fix. Det \u00e4r inget som etableras genom en snabbkurs i medie- och informationskunnighet. Samtidigt \u00e4r medie- och informationskunnighet, s\u00e4rskilt de delar som handlar om att kunna v\u00e4rdera information, beroende av att det finns en viss grundl\u00e4ggande tillit i samh\u00e4llet. Om vi inte har en n\u00e5gorlunda samsyn om vilka nyhetsk\u00e4llor som \u00e4r mer trov\u00e4rdiga \u00e4n andra blir k\u00e4llkritik i praktiken om\u00f6jlig. Om vi inte \u00e4r \u00f6verens om att SVT i grunden \u00e4r mer trov\u00e4rdig \u00e4n Russia Today hj\u00e4lper inte k\u00e4llkritik.<\/p>\n\n\n\n

Samtidigt vill vi ju inte ha ett samh\u00e4lle vars medborgare har en ovillkorlig tillit till samh\u00e4llsinstitutionerna. Det \u00e4r ju det som inte minst samh\u00e4llsjournalistiken har som uppdrag; att problematisera en s\u00e5dan ovillkorlig tillit. H\u00e4r finns den tillitsparadox vi skriver om i boken: k\u00e4llkritik \u00e4r en utmaning av den ovillkorliga tilliten till informationsk\u00e4llor, men kr\u00e4ver samtidigt en konstruktiv tillit till desamma. Hur l\u00f6ser man den knuten? I boken argumenterar vi f\u00f6r att skilja mellan destruktiv misstro och ett konstruktivt ifr\u00e5gas\u00e4ttande. Ett problem menar vi \u00e4r en syn p\u00e5 k\u00e4llkritik som enbart ett enkelt ifr\u00e5gas\u00e4ttande. Om skolan l\u00e4r ut, \u201dlita inte p\u00e5 n\u00e5gon eller n\u00e5got\u201d skapas misstro snarare \u00e4n ett konstruktivt ifr\u00e5gas\u00e4ttande av det f\u00f6rgivettagna.<\/p>\n\n\n\n

Kanske borde vi p\u00e5minna oss om varifr\u00e5n ordet kritik kommer? Grekiskans kritik\u00f3s betyder n\u00e5got mer \u00e4n att hitta fel. Det betyder snarare att vara kapabel att urskilja eller f\u00f6rm\u00e5ga att bed\u00f6ma. En kritiker beh\u00f6ver ju inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis vara negativ, men i k\u00e4llkritiska diskussioner har de negativa aspekterna kommit att n\u00e4stan helt dominera. Vi kan se i v\u00e5r forskning att fr\u00e5gor som \u201dvad \u00e4r d\u00e5ligt med denna k\u00e4lla\u201d tar \u00f6ver p\u00e5 bekostnad av fr\u00e5gor som \u201dvarf\u00f6r borde jag rimligtvis lita p\u00e5 denna k\u00e4lla\u201d. Det betyder f\u00f6rst\u00e5s inte att journalister, forskare och experter i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet inte kan ha fel. Det \u00e4r historien full av exempel p\u00e5. Ist\u00e4llet f\u00f6r f\u00f6rmedla en blind tro p\u00e5 enskilda journalister, forskare eller experter borde vi f\u00f6rmedla en tillit till de metoder de arbetar med och det innefattar \u00e4ven metoder f\u00f6r granskning och r\u00e4ttning. En tidningsartikel kan vara fel, men det inneb\u00e4r inte att journalistiken som system \u00e4r fel.<\/p>\n\n\n\n

Hur anser ni att medier och journalister skall m\u00f6ta dagens informationskris?<\/strong><\/p>\n\n\n\n

(JH och OS): \u2013 Det \u00e4r ju en fr\u00e5ga som vi verkligen \u00f6nskar vi hade svaret p\u00e5. Det finns m\u00e5nga andra forskare och journalister som har l\u00e5ngt b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r just journalistikens s\u00e4rskilda villkor och utmaningar \u00e4n vi.  Med det sagt g\u00f6r vi \u00e4nd\u00e5 ett f\u00f6rs\u00f6k. Som m\u00e5nga har p\u00e5pekat, handlar en viktig aspekt om att inte hamna i f\u00e4llan om falsk balans i fr\u00e5gor d\u00e4r balans inte \u00e4r m\u00f6jlig. Ett exempel fr\u00e5n i v\u00e5ras \u00e4r n\u00e4r P4 Sjuh\u00e4rads reporter flikade in n\u00e4r en som blev intervjuad beskrev Putin som diktator n\u00e5got i stil med: \u201dNu \u00e4r inte Putin h\u00e4r och kan f\u00f6rsvara sig\u201d. Samma sak g\u00e4ller med klimatfr\u00e5gan. Om nu det r\u00e5der konsensus i forskarsamh\u00e4llet om de enorma riskerna med fortsatt utsl\u00e4pp av koldioxid och metan, varf\u00f6r d\u00e5 ge utrymme \u00e5t en ensam r\u00f6st som h\u00e4vdar motsatsen? Vi vet att m\u00e5nga medier jobbar med detta och att det finns olika f\u00f6rs\u00f6k att hitta rutiner.<\/p>\n\n\n\n

En annan aspekt som \u00e4r viktig \u00e4r att bidra till att g\u00f6ra den osynliga informationens infrastruktur synlig f\u00f6r m\u00e4nniskor. Det finns goda exempel p\u00e5 hur medier jobbar med denna fr\u00e5ga redan idag \u2013 ta bara barnkanalen som har tagit upp detta flera g\u00e5nger \u2013 men detta kritiska perspektiv m\u00e5ste st\u00e4ndigt p\u00e5minnas om. Vi har kallat det i en lek med ord f\u00f6r s\u00f6kkritik, allts\u00e5 att hj\u00e4lpa till att synligg\u00f6ra att vi inte enbart m\u00e5ste ha kunskaper om k\u00e4llkritik som en isolerad f\u00f6reteelse, utan vad som g\u00f6r att vi m\u00f6ter en viss sorts information \u00f6ver huvud taget.<\/p>\n\n\n\n

En tredje aspekt \u00e4r att reflektera \u00f6ver vilka konsekvenserna blir n\u00e4r medier spelar p\u00e5 de kommersiella plattformarnas villkor. I alla fall inte utan strategi som g\u00e5r bortom klicksiffror och som bottnar i ett samh\u00e4llskonsekvenst\u00e4nk.  Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s sv\u00e5rt f\u00f6r kommersiell media att l\u00e5ta bli; det g\u00e4ller ju samtidigt att vara d\u00e4r l\u00e4sarna, lyssnarna och tittarna \u00e4r. Men det finns en fara i att ytterligare f\u00f6rst\u00e4rka sociala mediers tendens att skapa artificiella kontroverser kring ett \u00e4mne? Sedan tror vi att det \u00e4r oerh\u00f6rt viktigt att samarbeta och l\u00e4ra av varandra \u00f6ver gr\u00e4nserna \u2013 mycket \u00e4r sig likt i olika l\u00e4nder och man l\u00e4ra av varandra. Vilka konkreta strategier har visat sig fungera i andra l\u00e4nder? Varf\u00f6r?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Varf\u00f6r befinner sig information i kris?Denna intervju handlar om vilka l\u00e4rdomar medier och journalister kan dra utifr\u00e5n det tillst\u00e5nd vi befinner oss i. Med duon Jutta Haider och Olof Sundin.<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":3735,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[],"class_list":["post-2183","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-fordjupning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2183","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2183"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2183\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3734,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2183\/revisions\/3734"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3735"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2183"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2183"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/verify\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2183"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}