Frågor och svar

Vad är demokratijouren?

Demokratijouren är namnet på det uppdrag som tilldelats Medieinstitutet Fojo av Sveriges regering. I handlingsplanen ”Till det fria ordets försvar” har regeringen infört åtgärder för att stärka och stötta samhälls-och yrkesgrupper som är aktiva deltagare i det offentliga samtalet, och därav har identifierats som särskilt utsatta för hat och hot. Utöver journalister innehåller handlingsplanen även åtgärder för att stötta och stärka landets politiker och konstnärer.

Vad ska Demokratijouren göra?

Vårt uppdrag är att ta fram råd och stöd till landets journalister, för att på så sätt försöka mildra deras utsatthet när det gäller hat och hot. Till vår kunskapsbank här på fojo.se har vi bett experter och yrkesmän berätta bland annat hur man kan skydda sig mot näthat, vad man ska tänka på när man gör polisanmälan och hur man kan förbereda sig rent mentalt inför en stressande hotsituation. Vi har även tagit fram mallar och tips för hur man på arbetsplatsen kan skriva och implementera en policy kring hanteringen av hat och hot, och vi visar hur man kan skriva en handlingsplan som kan tas i bruk vid förekomst av hat och hot.

Hur ser situationen ut när det gäller hat och hot mot svenska journalister?

Flera svenska myndigheter har identifierat ett ökat hot mot landets journalister. I sin rapport ”Hot, risker och sårbarheter i Mediebranschen” som utkom 2016 konstaterar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att det behöver tas fram strategier för att möta det ökade hotet. I sin årsbok för 2017 redogör Säkerhetspolisen för sitt arbete med att följa de grupperingar som kan utgöra ett hot mot Sveriges demokratiska system. De konstaterar att grundläggande demokratiska rättigheter, där yttrande-och pressfrihet ingår, hotas av grupperingar med ideologisk eller religiös övertygelse. Att yttrandefriheten, och pressfriheten, är ansatti Sverige idag bekräftas även av Journalisternas Trygghetsundersökning utförd av JMG 2016. Bland de tillfrågade i undersökningen uppgav 26 procent av de yrkesverksamma svenska journalisterna att de har låtit bli att rapportera om särskild person, gruppering eller företeelse. Det finns alltså tydliga tecken på självcensur bland Sveriges journalister. I JMG:s undersökning uppgav även 89 procent av de tillfrågade journalisterna att de låtit bli att meddela polis eller polisanmäla trots att de varit med om en situation eller händelse som kändes hotfull. Anledningen var främst för att de såg det inträffade som en småsak, eller något som tillhör jobbet. Det finns alltså tydliga tecken på att hat och hot mot landets journalister har normaliserats.

Vilka journalister är mest utsatta?

Journalister verksamma inom televisionen, radion och nyhetspressen tillhör dem som är mest utsatta. Avgörande är också vilket ämne man bevakar. JMG:s Trygghetsundersökning från 2016 visar att de journalister eller opinionsbildare som formulerar åsikter eller rapporterar om politik, samhälle, utrikesrapportering och kriminaljournalistik är mest utsatta.

Är kvinnliga journalister mer utsatta för hat och hot?

I en undersökning utförd våren 2017 av Kantar Sifo på uppdrag av branschorganisationen Tidningsutgivarna och nätverket Klara K, Hot mot kvinnliga opinionsbildare, framkommer det att något fler än 7 av 10 kvinnliga opinionsbildare och krönikörer upplever att de har utsatts för hot och trakasserier  de senaste 12 månaderna. JMG:s Trygghetsundersökning från 2016 visar dock inte att kvinnor drabbas oftare av hat och hot än sina manliga kollegor. Däremot är tonen råare mot kvinnliga journalister och opinionsbildare, och det förekommer i stor utsträckning hot om sexuellt våld.

Hur framförs hat och hot till journalisterna?

Uppgifter från mediechefer och yrkesverksamma journalister visar att en övervägande andel hat, hot och trakasserier framförs online via mejl och i sociala medier. Men även offline förekommer hot och trakasserier. Det finns exempel på hur svenska journalister blivit attackerade fysiskt i samband med nyhetsrapportering på fältet, men det har även förekommit att journalister blivit attackerade i sina hem.

På vilka sätt försöker man påverka journalisterna?

Förutom hat och hot som framförs fysiskt och i digital form, förekommer bland annat försök att minska förtroendet för journalisten, till exempel genom att sprida desinformation i form av medvetet felaktiga uppgifter om journalisten, dennes arbetsgivare eller rapportering. Det förekommer att journalisten får sin identitet kapad eller stulen, och att någon till exempel upprättar fejkkonton i dennes namn på sociala medier eller köper oönskade varor på nätet. I samband med uppmärksammade publiceringar förekommer det även att det organiseras mejlbombningar, att en viss journalist eller utgivare får en större mängd mejl med hatiskt eller hotfullt innehåll skickat till sig i mejl dagligen och under en längre tid. Det förekommer även så kallad ”swatting” där någon larmar myndigheter om journalisten på felaktiga grunder, till exempel gör en felaktig orosanmälan till Socialtjänst eller brottsanmälan till polis.

Vem eller vilka står bakom hatet och hoten?

Det finns i nuläget ingen forskning eller kartläggning som tydligt visar vem eller vilka som försöker påverka landets journalister. I en kartläggning gjord 2016 av Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs Universitet har medlemmar i Svenska Journalistförbundet tillfrågats om vem man själv upplever stå bakom det framförda hatet eller hotet. Offrens uppfattning är att förövaren övervägande ofta är ensam och av manligt kön. I JMG:s studie frågades även om offret kunde placera in förövaren/förövarna i en särskild grupp. Majoriteten uppgav då att hoten och trakasserierna kunde härledas till en person med koppling till en högerextrem eller rasistisk gruppering. Vid en bedömning om vad förövaren ville uppnå med sitt agerande uppgav en klar majoritet att syftet var att påverka journalisten i dennes agerande. Därefter upplevdes syftet vara att visa missnöje, att förödmjuka och förolämpa. I rapporten ”Det vita hatet” framtagen av Statens Forskningsinstitut (FOI) studeras svenska digitala invandringskritiska miljöer. I rapporten konstateras att hatet mot olika samhällsgrupper, såsom journalister, grundar sig i att man känner sig hotad. Genom att avhumanisera bland andra journalister stärker man sin kollektiva identitet i gruppen, den moraliska spärren bryts ned, och det blir inte bara rättfärdigat utan också moraliskt påbjudet att använda våld.

Vems ansvar är det att skydda journalister mot hat och hot?

I en akut situation är det alltid polisens ansvar att upprätthålla ordning, och att oavsett yrke skydda en utsatt person mot fara. Det är även polisens uppgift att utreda polisanmälda händelser, och pröva om det behövs insatser för att skydda personens säkerhet. Enligt Sveriges arbetsmiljölagstiftning är det även arbetsgivarens skyldighet att ha rutiner för hur man ska hantera ett hot mot en anställd. Däri ligger även ett ansvar att återkommande identifiera och förebygga risker som kan uppstå i arbetet.