Spelar det någon roll vem som syns och hörs i medierna?

Bryr du dig mer om vad som sägs på nyheterna om du ibland känner att de handlar om personer som du? Om de som skriver nyheterna är som du?
Påverkar mängden män och kvinnor i nyheterna huruvida ungdomar av endera könet blir politiskt aktiva, deltar i samhällsdebatten eller överhuvudtaget tycker att det är värt att bry sig?
Om världen består av ungefär lika många män som kvinnor, finns det en poäng med att också de som syns och hörs i nyheterna är (ungefär) lika många män som kvinnor?

År 2000 var jag chef på en stor svensk dagstidning. Vi räknade män och kvinnor i spalterna för att kolla hur det låg till med representativiteten.
Det visade sig vara i snitt 74 procent män och 26 procent kvinnor som uttalade sig i artiklarna. Vi blev, som redaktionsledning, inte supernöjda…
Samma år gjordes den andra stora globala mätningen av vem som ”platsar” i nyheterna: ”Who makes the news?” Bakom mätningen står GMMP (The Global Media Monitoring Project), världens största undersökning av media och genus. Och resultatet det året visade att på global nivå var de som syntes och hördes i media i snitt 82 procent män och 18 procent kvinnor. Skillnaden mellan vilka som faktiskt producerade nyheterna var mindre: 59 procent män och 41 procent kvinnor.
Och vi skulle ju kunnat vara nöjda på tidningen jag jobbade. Vi låg ju rejält bättre till än snittet.

I höst är det dags igen. I går granskade – för sjätte gången (GMMP genomförs vart femte år) – forskare, studenter och andra intresserade i 120 länder, artiklar, radioinslag, TV-inslag och tweets och kodade dem utifrån kön på de personer som uttalar sig eller som det handlar om i nyheterna.
Kommer vi att se någon skillnad jämfört med för fem år sedan? Det återstår att se.
Fojo genomförde den svenska kodningen tillsammans med JMG. Och i Kambodja, Myanmar, Ryssland och Zimbabwe kodade våra partnerorganisationer sina nationella medier i samarbete med Fojo.

För mig personligen har att mäta hur många kvinnor eller män som hörs och syns i nyheterna varit lite av en besatthet genom mitt yrkesliv.
På den – tråkigt nog nerlagda – tidningen City Skåne räknade vi intervjupersoner varje månad och separat per avdelning (allmänna nyheter, nöje och sport). Vi hamnade löjligt nära 50/50 varje månad. Kanske för att vi inte alltid lät makthavare vara huvudperson i nyheterna? Kanske för att alla på redaktionen bara hade bestämt sig för att det här var viktigt?

Sverige har en stolt tradition som jämställd nation. Kommer det synas i årets GMMP? Eller blir vi förbisprungna av yngre nationer med högre ambitioner när det kommer till representativitet i journalistiken?
Svaret får vi i början av nästa år då sammanställningen av gårdagens mätning är klar.