Pressfrihetens dag

Hem/Nyheter/Pressfrihetens dag

Närmare hälften av Sveriges kvinnliga journalister har de senaste tre åren utsatts för sexuellt ofredande eller ofredande. I sin yrkesroll. Alltså på grund av jobbet.
Svenska journalister med utländsk bakgrund upplever sig mer utsatta än journalister utan utländsk bakgrund. Något som kanske inte är så förvånande när det gäller brottsrubriceringen hets mot folkgrupp. Men även hot, förtal och ofredande drabbar den här gruppen i betydligt större utsträckning.
Vill vi ha det såhär? Frågan är såklart retorisk, men rymmer också tvivel på att svaret kanske inte är ett så självklart nej som man skulle kunna hoppas.
För varför fortsätter det annars att se ut såhär i undersökning efter undersökning?
Varför tillåter politiker, arbetsgivare, allmänheten att det ser ut såhär?
Vem står på barrikaderna och säger att nu får det vara nog? Ska vi fortsätta leva i ett fritt och demokratiskt samhälle måste ALLA stå upp för journalistiken och journalisternas rätt att utföra sitt jobb utan att hatas, hotas, trakasseras.

I en ny studie från Lunds universitet fick Svenska journalistförbundets medlemmar frågor om i vilken omfattning de utsätts för hot och hat och i vilken utsträckning denna utsatthet leder till konsekvenser för deras hälsa eller för lusten att avstå från att rapportera om vissa ämnen och grupperingar.
3 000 personer svarade och resultatet är deprimerande tydligt:
En stor andel journalister upplever att de utsatts för hot och hat i samband med sitt yrkesutövande.
Sett till faktiska brottstyper är det vanligast att hot och hat platsar under rubriceringarna förolämpning eller förtal, följt av ofredande eller olaga hot.
Ämnesområdena migration, diskriminering, kriminalitet och jämställdhet upplevs generera mest hot och hat.
Oroväckande många journalister har utsatts för hot och hat i en omfattning som påverkar hälsan negativt.
Och den tråkiga långköraren som kommer igen i samtal efter samtal: förtroendet för rätten och dess förmåga att ta tillvara journalisternas intressen som brottsoffer är lågt.

Ett ljus i mörkret är å andra sidan att förtroendet för uppdragsgivares/arbetsgivares förmåga att hantera hot och hat är förhållandevis hög.

Och nu mina vänner kommer det mest skrämmande av allt.
39 procent av journalisterna uppger att de under de tre senaste åren har avstått från att rapportera
om ett ämne för att undvika hot eller hat. 48 procent uppger att de anpassat sin rapportering av
samma skäl.
Och vad värre är, i ålder 18-25 år uppger hälften av journalisterna att de självcensurerat. Det är dessa unga journalister som är framtiden, betyder det att detta är den framtid för fri journalistik som vi har att vänta?
Vem står på barrikaderna och skriker att det här är farligt? Att tystade journalister är ovärdigt en rättsstat och demokrati. I Reportrar utan gränsers senaste Pressfrihetsindex hade Sverige visserligen klättrat en placering uppåt och är nu på tredje plats igen, men detta beror till stor del på nya mediestödsformer under pandemin som förbättrat läget för lokala medieföretag. Förra året tappade Sverige en placering just på grund av det ökande hatet och hoten mot journalister.

Kom och lyssna på Fojos seminarium i dag där en av forskarna bakom studien presenterar resultaten mer i detalj. Då finns också chansen att prata om vad vi gör åt det här.
Det räcker nu.

Sista-minuten anmäl dig här

Studien är gjord i ett samarbete mellan Högskolan i Halmstad och Lunds universitet. Författarna är Måns Svensson (projektledare), professor i rättssociologi vid Högskolan i Halmstad och Oscar Björkenfeldt, doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet.

Kersti Forsberg

Kersti Forsberg är verksamhetschef på Fojo.