Brott och invandring – när redaktionerna får välja

3 oktober, 2018
Dela

 

Är det rimligt att det varje dag rapporteras i snitt 653 blåljusnyheter eller andra historier kategoriserade som lag och ordning i svenska medier?

Ska tidningar, tidskrifter, radio och TV året efter #metoo-hösten rapportera nästan dubbelt så mycket om invandring och integration som om jämställdhet?
Vilken bild av Sverige får gemene man som läser sin lokaltidning, kanske en gratistidning och/eller något magasin, tittar på morgonsoffa till frukost och följer antingen Ekot eller de lokala SR-nyhetssändningarna?

 

Jag vet inte. Jag jobbar inte längre som journalist på en redaktion. Men jag undrar. Och skulle oändligt gärna diskutera det med alla Sveriges mediechefer, nyhetschefer, webbredaktörer och morgonsoffeproducenter. Alla ni som i vardagen bestämmer om ämne A eller B ska bli en grej just i dag.

Från 1 januari och fram till valdagen berättade svenska medieföretag 163 891 historier om lag och ordning, ett område som hamnar på femte plats när svenska folket i SVT:s vallokalsundersökning berättar vilka frågor som är de viktigaste för dem när de ska lägga sin röst.

På andra plats av svenskarnas ”viktigaste frågor” kommer skola och utbildning. Om skola och utbildning har Sveriges medieföretag rapporterat 28 960 gånger sedan nyår. Eller 115 artiklar eller inslag om dagen.

115 skolnyheter i snitt per dag, 653 lag och ordning. Rimligt?

meg valu1b

Två studenter på journalistutbildningen på Södertörns högskola undersökte i fjol vilken bild av Sverige, utanför Stockholm, man får om man konsumerar Stockholmsbaserade rikstidningar (DN, SvD, Aftonbladet eller Expressen). Två tredjedelar av samtliga artiklar i undersökningen handlar om brott eller olyckor (”blåljus”). 255 av 643.

Sport står för ytterligare 18 procent och sedan är det små skvättar av ett antal olika ämnen. När över hälften av Sveriges journalister bor i Stockholm är det förstås svårare att få en mer rättvisande bild av livet på landet. Brott och olyckor är oändligt mycket enklare att rewrita än långsammare skeenden och flerdimensionella nyheter.

För ett antal år sedan, då jag jobbade på Helsingborgs Dagblad, fick vi med jämna mellanrum upprörda samtal från framförallt lokala politiker i Landskrona om vilken bild av deras hemstad vi visade upp för resten av regionen. Vi hade nämligen tre lokala editioner och bytte ut ett uppslag mellan de tre huvudorterna. Och på första uppslaget i Landskrona Posten hamnade inte sällan brott och straff, både som huvudnyhet och i notisspalterna. Det uppslaget som sedan byttes in i editionerna i Helsingborg och Ängelholm.

Varför skulle resten av nordvästra Skåne bara få se en bild av Landskrona som våldsam brottsdrabbad kommun? frågade politikerna.

Jag tänker på detta nu när jag ser sammanställningen Retriever gjort åt Fojo av vad svenska medier rapporterar om. Hur påverkar det alla oss mediekonsumenter att polisnotiserna är så lättproducerade? Att en rättegång alltid blir en rubrik och dessutom både fyller bra om man har textmängdskrav och gillas av många läsare/tittare.

Påverkar det hur vi röstar? Hur vi ser på vår omgivning?

Kersti Forsberg
Verksamhetschef, Medieinstitutet Fojo

 

Dela artikeln