Vilka lagliga vägar finns för asylsökande?

Submit to FacebookSubmit to Google PlusSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Ofta finns det inga lagliga vägar för asylsökande. För att komma till Europa krävs visum av medborgare i de länder som brukar kallas ”flyktingproducerande”. Och det går i princip inte att få visum för att söka asyl – tvärtom brukar ”risk för avhopp” ses som ett skäl att neka visum. Andra industrialiserade länder har liknande regler. Det är en mänsklig rättighet att söka asyl, men inget hindrar länder från att aktivt försvåra för asylsökande att ta sig fram till en landgräns där de kan lämna sin ansökan.

I EU har gränskontrollerna skärpts sedan 1990-talet, då Schengensamarbetet blev allt mer utvecklat (det första Schengenavtalet från 1985 gällde bara fem länder, men under 90-talet kom det att vidgas allt mer. Numera ingår 26 europeiska länder). Schengensamarbetet går ut på att människor ska kunna resa fritt mellan de länder som anslutit sig. I stället sker en hård kontroll av dem som reser in i Schengenområdet utifrån, bland annat finns en gemensam visumpolitik och det gemensamma datasystemet Schengen Information System (SIS).

Det har skapat en lukrativ marknad för människosmugglare, som mot betalning för migranter till ett annat land, endera för att söka asyl eller för att arbeta.

HuffingtonPost Refugee CrisisArtikel från Huffington Post Avsaknaden av lagliga vägar till Europa beskrivs som ett problem av flera skäl. För det första för att det är livsfarligt. Medelhavet är världens farligaste flyktväg och situationen blir allt värre, enligt International Organization of Migration (IOM). Deras statistik uppdateras hela tiden och kan följas här.

Under det första halvåret 2017 dog 1985 personer då de försökte ta sig över Medelhavet. I absoluta tal är det något färre än 2016, då 2512 personer dog under årets första fem månader. Sedan dess har EU ytterligare försvårat för människor att ta sig över Medelhavet. Men följden har blivit att resorna blivit ännu farligare – risken att dö under resan har stigit från 1,2 procent till 2,3 procent, enligt IOM. Under 2015 var risken 0,37 procent. Läs mer här i en artikel från The Guardian.

För det andra leder människosmugglingen till att gigantiska summor göder den organiserade brottsligheten.
Journalistnätverket The Migrants´ Files har beräknat att det kan ha handlat om 16 miljarder euro under perioden 2000-2015.

The Migrants' Files har även påtalat de höga kostnaderna för den allt mer militariserade gränskontrollen. Mellan 2002 och 2013 anslog EU 225 miljarder euro till den verksamheten.

Mot den här bakgrunden har det inom EU under många år talats om att införa lagliga inresevägar för flyktingar. Gregor Noll, som är professor i folkrätt vid Lunds universitet, utredde i början av 2000-talet frågan på uppdrag av EU-kommissionen. Han förslog bland annat att det skulle vara möjligt att söka asyl via ambassader. Men förslaget har aldrig blivit verklighet.

Ruben Andersson är forskare vid London School of Economics och expert på gränsfrågor. Han beskriver i en rapport från Delegationen för migrationsstudier om olika sätt att hantera problematiken.

 

Tillbaka till förstasidan.

Phone: +46 (0) 480 44 64 00 Address: Linnéuniversitetet, fojo, 391 82 Kalmar, Sweden Visiting Address: Gröndalsvägen 19, 392 36 Kalmar, Sweden Email: fojoinfo@lnu.se