Minskad pressfrihet i Sverige och i världen

I spåren av pandemin minskar pressfriheten och öppenheten världen runt.
Så också i Sverige, det har vi redan sett alldeles för många exempel på.

Frågan är om inte botten nåddes nu i veckan!

Expressens reporter Karolina Skoglund begärde ut offentliga handlingar från en kommun. Hon fick handlingarna med brasklappen: ”Om du skriver en artikel i ämnet där vårt materiel förekommer vill vi gärna läsa det innan publicering”.

Citatet är hämtat från Karolinas twitterkonto där hon fortsätter berätta:

”Mejlet efter (begärde ut fler handlingar) fortsätter på samma tema. ”Som jag skrev tidigare så vill vi gärna ta del av den artikel du skriver om underlaget”.”

Lite naivt kan man tänka att det måste vara ett olycksfall i arbetet. Men nejdå. När twittertråden börjar växa, skriver socialdemokraterna i Nässjös offentliga konto:

”Det finns kanske en poäng. Det förekommer ju journalister som inte är sakliga utan lägger in egna åsikter och tyckande i skrivandet och kanske utelämnar viktiga delar.”

Hur är detta möjligt?

Hur kan kunskapen om svensk offentlighetslagstiftning vara så grund? Hur kan Sveriges största politiska parti bland sina företrädare ha personer som i offentligheten ger uttryck för åsikten att makten ska ha rätt att förhandsgranska journalistik?

Sedan Fojo startade offentlighetsjouren.se 2014 hjälper Mats Amnell svenska journalister mot trilskande myndigheter som inte vill lämna ut handlingar som enligt lag ska lämnas ut. För varje år som går är det fler reportrar som hör av sig och får hjälp. I många fall handlar det om ren okunskap från personal på myndigheten eller att det är enklare för dem att säga nej än ja till en begäran om utlämnande.

Mats Amnell bistår ungefär 200 journalister om året, flera ärenden går vidare till Kammarrätten. Det har han bland annat berättat i en intervju i tidningen Journalisten nyligen. Men Mats tror att mörkertalet är stort; många ger helt enkelt ger upp för att man inte orkar, hinner eller vet var man ska börja ett överklagande.

”Vi överklagade i ungefär en fjärdedel av fallen och hade framgång i mer än hälften av dem. Så det lönar sig ofta att ta den här striden. Man får gärna kontakta mig, det kostar ingenting”, säger Mats till journalisten.se.

Välutbildade, modiga journalister som orkar – och hinner – behöver alltid ta fajten.

Och om politiker i offentligheten dessutom ger uttryck för att öppenhet är dåligt och att myndigheter som lämnar ut offentliga handlingar ska ha rätt att förhandsgranska journalistiska publiceringar. Då behövs de journalisterna och Offentlighetsjouren mer än någonsin!