Inte okej att Sverige fortsätter tappa på pressfrihetsrankingen

Pressfriheten är usel runtom i världen. Och i Sverige försämras den; för andra året i rad tappar Sverige i rankingen och hamnar nu på fjärde plats i stället för att 2018 vara näst bäst i världen på pressfrihet.

 

När Reportrar utan gränser (RSF) presenterade sin världsranking häromdagen får 14 (!) av världens 180 kontrollerade länder betyget ”Bra situation för pressfriheten”. Ytterligare 33 bedöms ha en ”tillfredsställande situation”. Det betyder att tre fjärdedelar av världens länder har en situation där pressfriheten är antingen problematisk, allvarlig eller mycket allvarlig.

Utvecklingen försämras dessutom nu i spåren av Corona och covid-19. Repressiva regimer använder pandemin som ursäkt för att dra åt tumskruvarna ytterligare. I många länder hotar fängelsestraff för den som publicerar det som makten tycker är falsk information om pandemin. Gott så, om det varit just det – falsk information om sjukdomen. Men det kan lika gärna handla om rättmätig kritik av regimens sätt att hantera krisen eller andra journalistiska publiceringar.

Begränsningarna och hoten kryper närmre. I vårt grannland Danmark antogs raskt en ny lag som gör det straffbart att publicera felaktig Corona-information. Straffet kan bli nedstängd hemsida och uppemot två års fängelse.

På hemmaplan ser vi exempel på lokala politiker eller tjänstemän som vägrar svara på frågor med ursäkten att det är sekretessbelagda uppgifter på grund av pandemin. Ett exempel är Eskilstuna där den lokala tidningen med chefredaktör Eva Burman i spetsen tagit strid.

Det sitter småpåvar på alla möjliga håll och kanter i vårt avlånga land och tror att de har rätt att bestämma vilken information som ska lämnas ut eller inte.

Korrekt svar är: så gott som allting! Alltid.

Lägg till detta den ekonomiska verklighet som redan före pandemin slagit stenhårt mot världens privata medieföretag. Nu är annonsintäkterna från flera branscher utraderade och journalister mister sin anställning i snabb takt.

 

Så. Tillbaka till det internationella pressfrihetsindexet och Sveriges kräftgång i tabellen. Varför har det gått åt fel håll två år i rad? Tyvärr är svaret både entydigt och enkelt: hat och hot mot enskilda journalister fortsätter att växa i vårt land.

Det är dags för både politiker och rättsväsende att sluta prata och börja agera i denna fråga.

Nu. Inte sedan.