I dag firar världens alla journalister att två av de allra modigaste av dem får ta emot Nobels fredspris vid en ceremoni i Oslo.
Det skulle också varit en stor fest med 1 000 deltagare, men nya norska pandemirestriktioner avblåste kalaset i onsdags.
Det gör ingenting. För hundratusentals människor kommer ändå att fira Maria Ressa och Dmitrij Muratov i dag. I alla världsdelar kommer det sjungas lovsånger vid hemmaskrivborden, på redaktionerna och på gator och torg.
Sjunger du med i lovsången till de här båda modiga journalisterna och chefredaktörerna? Det är ju faktiskt också en lovsång till alla journalister som varje timma, varje dag utför sina jobb i allmänhetens tjänst. Fattar folk ens hur viktigt det är att de finns?
I den senaste statistiken från SCB är 11 084 personer i Sverige yrkesverksamma journalister. Ungefär 500 av dem kommer varje år till Fojo för att lära sig saker och för att utvecklas. Och i en del fall också för att hämta kraft, för att orka stanna i yrket ett år till.
För det är tufft även här. Även om Sverige ständigt ligger på pallplats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex är det tufft. Ja, det är sjukt, obegripligt och för jävligt: men hat, hot, förlöjliganden, trakasserier – i vissa fall till och med våld – är vardag för svenska journalister. För att de utför ett arbete som handlar om att göra tillvaron bättre för gemene man. För att de utkräver ansvar av makten, granskar skeenden och informerar om händelser. Utan egenintresse.
Därför behövs lovsången i dag. Till journalistikens och journalisternas ära. Det är hög tid att alla – ja, alla – tar till orda och pratar om att utan journalistik skulle samhället vara till råttorna.
Och därför finns Fojo. I uppdraget till oss står det så här:
”Linnéuniversitetet har i uppdrag från regeringen att bedriva fortbildning och vidareutbildning av yrkesverksamma journalister. Utbildningen ska utformas så att den ger de fördjupade kunskaper som journalister behöver för att med aktiv, granskande och oberoende journalistik bidra till en fungerande samhällsdemokrati.”
Jag är oändligt stolt över att vara en del av institutet som fått det här uppdraget och som möjliggör för journalister och journalistiken att fortsätta göra skillnad. Fojo arbetar, förutom i Sverige, i bland annat Myanmar och Etiopien, Belarus och Ukraina, Somalia och Zimbabwe. Våra partnerorganisationer i alla de här länderna har medarbetare eller kollegor som arbetar under samma villkor som årets fredspristagare. Att ifrågasättas, sedan misshandlas, sedan fängslas, kanske försvinna, är riskerna de kalkylerar med varje morgon de går till jobbet.
Att Fojo, som en del av ett svenskt universitet, kan möjliggöra att journalister på olika håll i världen orkar en dag till. Granskar en makthavare till. Publicerar ett grävjobb till. Det firar vi i dag!
Och sjunger samtidigt en lovsång till pristagarna i Oslo: två av världens modigaste journalister: Maria Ressa och Dmitrij Muratov!

Kersti Forsberg
Kersti Forsberg är verksamhetschef på Fojo.