Helt nya frågor när klimatet tar plats på redaktionen

Hem/Nyheter/Helt nya frågor när klimatet tar plats på redaktionen

Det ligger en gigantisk utmaning i att rapportera om klimatförändringar, extrema väderförhållanden, platser som riskerar bli obeboeliga etc utan att bli alarmistisk eller skrämma läsarna/tittarna/lyssnarna så att de stänger av. Både bildligt och bokstavligt.

Om ett par veckor håller Fojo kurs i just de här avvägningarna.

Samtidigt går allt fler mediehus ut och slår fast att man rapporterar om just klimat- och miljöjournalistik på ett annorlunda sätt än tidigare.

 

The Guardian var, mig veterligen, en av de första när de – för nästan ett år sedan – gick ut och meddelade att de skärper tonen kring hur de skriver om miljö och klimat.

I Sverige har både små och stora redaktioner satsat på särskilda klimatreportrar eller till och med klimatredaktioner. Och en berättigad fråga som dyker upp med jämna mellanrum är om miljö- och klimatfrågor borde ha egna sändningar liksom ekonominyheter haft i flera decennier.

Varför finns Ekonomiekot, men inte klimatekot? Till exempel.

Själv blev jag rejält tagen av en frågeställning som dök upp i facebookgruppen Journalistbubblan för en tid sedan.

Jag citerar:

”Förlåt en lekman men är det en självklarhet att journalister och medier oreflekterat ska reproducera rådande (ekonomiska) system i sin rapportering? Som nyhetskonsument är jag främst en flitig radiolyssnare och jag tänker inte minst på fenomenet arbetslöshet och begreppen som omgärdar det.
Är det rimligt och opartiskt att jobb “hotas”, “riskeras” osv i exempelvis ekots sändningar?
Inte minst med klimatfrågans aktualiserande finns det ju andra narrativ i omlopp, men de kanske är dömda att i bästa fall förpassas till nischade “miljöprogram” och reportage utanför nyhetssändningar? Jag menar, ska vi ställa om i enlighet med vad en i övrigt omhuldad forskare som Rockström anför måste ju exempelvis jobb inom fossilindustrin avskaffas osv.
När det rapporteras om förestående varsel hos en fordonstillverkare eller stigande arbetslöshetssiffror, är det givet att konsekvenserna av dessa alltid ska ensidigt kommenteras av en ekonom eller politiker som representerar “arbete-tillväxt”-narrativet?”

Vilken redaktion kommer bli först i Sverige med att, på nyhetsplats – inte opinion eller kultursidor – ifrågasätta en ny lokal flygplats eller fin orderingång till det lokala koldioxidtäta industriföretaget?

Är det ens möjligt att tänka så? Eller tappar journalistiken sin objektivitet då och blir aktivistisk?

När har en samhällsomvandling gått så långt att journalister börjar ifrågasätta den gamla ordningen? Inte bara granska eventuella fel eller maktmissbruk inom systemet, utan hela systemet?

Det skulle jag vilja diskutera med kloka publicister.

Känns inte som att svaret är självklart!

Kersti Forsberg

Kersti Forsberg är verksamhetschef på Fojo.