Nätverk som sprider desinformation. Nätverk som granskar desinformation. Tips för att nå ut med journalistiska publiceringar i digitala nätverk. Och en hel del praktiska moment. Det stod på programmet när Fojos Faktajouren höll sin andra konferens om desinformation och fact-checking.
– När vi hade vår konferens på temat desinformation i november förra året konstaterade deltagare och föreläsare att desinformation och misinformation är ett stort samhällsproblem som behöver lyftas mer av medierna. Sett i backspegeln känns tiden runt den konferensen ändå som ”the good old days” med tanke på hur desinfo och misinfo som har spridits om den pågående pandemin, sa Faktajourens projektledare Annelie Frank när arrangemanget började.
– Att samlas, nätverka och lära av varandra är en viktig del i arbetet mot desinformation. Ingen yrkesgrupp eller aktör klarar detta ensam, fortsatte hon.
Det digitala arrangemanget fick en riktig kickstart genom en föreläsning av Marie Bohner, Global Head of Partnerships vid First Draft, en av de ledande organisationerna i arbetet mot desinformation och misinformation.
Hon gav en bred bild av den globala desinformationen med flera hänvisningar till First Drafts rapport Understanding Information Disorder.
– Medier är en del av problemet, men de kan i stället försöka bli en del av lösningen, sa hon.
Publiken fick bland annat en genomgång om varför ämnen som 5G, vaccin och corona lätt plockas upp av konspirationsteoretiker och används av aktörer som sprider desinformation:
– Det är triggers, de berör vår vardag, kommer nära oss. Det byggs upp narrativ om de här ämnena över lång tid.
Marie Bohner lyfte också att desinformation/misinformation inte sällan får större spridning än korrekt information.
– Inför valet i USA har till exempel en sajt med parodi på Joe Biden fått mycket fler visningar än hans egna valsajt. Även här hade medierna en roll då de skrev mycket om parodisajten.
När det ska rapporteras om desino/misinfo är en ständig balansgång, menade Marie Bohner. Fact-checkers över hela världen försöker att analysera och förstå denna ”tipping point”. Detta för att inte själva bidra till att den icke korrekta informationen oberättigat utrymme.
– När en bedömning ska göras om det är dags att fact-checka något tittas de på hur stort engagemang publiceringen har fått, om den börjar röra sig mellan olika plattformar och om influencers av olika slag har plockat upp den.
Hon menade också att en anledning till att desinformation får fäste och spridning är för att medierna ofta missar att rapportera om saker som allmänheten vill veta mer om och då uppstår det ett glapp som behöver fyllas av något. Mycket desinformation sprids också i slutna grupper på plattformar som WhatsApp och Telegram, och denna är extra svår att få syn på och debunka.
Detta med glappet när vi försöker förstå något togs också upp av filosofiprofessorn, författaren och ledamoten i Svenska Akademien, Åsa Wikforss, under hennes föreläsning.
Hon sa till exempel att om det finns ett glapp i den informationen vi får, så söker vi oss till flera källor för att fylla glappet och kan då råka på en manipulerad källa.
– Vår kunskap skapas när vi har goda grunder att tro på något. Vi får vår kunskap genom våra sinnen, genom andra som vet, sa Åsa Wikforss som menade att vi nu lever i en tid där det kris både för sanningen och demokratin och att dessa två kriser hänger ihop.
Hon ser att mycket av desinformationen har tydliga propagandamål – alltså ett syfte i att påverka åsikter och beteenden.
– Desinfon påverkar val, splittrar samhället genom att ställa grupper mot varandra och sprider rädsla.
– Ett annat syfte är att underminera förtroendet för demokratiska institutioner, fortsatte hon.
Åsa Wikforss lyfte också begreppet källtillit, som handlar om att kunna värdera källor och gav tipsen att hålla utkik efter källor som är transparanta, har verifierabara källor och snabbt rättar sig om de har fel.
De psykologiska aspekterna bakom spridningen av desinfo/misinfo är också betydelsefulla och här tog professorn upp begrepp som bekräftelsebias och grupptillhörighet.
– Det handlar mycket om att skydda den egna identiteten.
Åsa Wikforss driver nu ett större forskningsprojekt om kunskapsmotstånd.
– Kunskapsmotstånd handlar om att vi tror på det vi vill tro i stället för det som vi har goda skäl att tro.
Walid Al-Saqaf, forskare vid Södertörns högskola, tog med deltagarna på en teknisk resa i desinformationens digitala ekosystem och gav exempel på granskningar och kartläggningar som kan göras.
– Journalister kan, och bör, granska på tre nivåer; själva mediet/plattformen, källan och det som sägs/publiceras. Till detta behövs olika resurser, sa han.
Malmö högskolas Johan Farkas hade en presentation som till stor del grundades på hans bok Post-Truth, Fake News and Democracy: Mapping the Politics of Falsehood.
Han utmanade konferensdeltagarna lite genom att sätta desinformation i ett större sammanhang historiskt och att det inte var bättre förr.
– Hela begreppet post-truth grundas på en längtan tillbaka till en tid av sanning som aldrig har funnits, sa han.
– Demokratins kris är mer än en sanningskris och inget som har kommit snabbt genom sociala medier, fortsatte han och visade bland annat en graf som visade att medborgare i USA har minskat sitt förtroende för samhällets institutioner under lång tid.
Samtidigt sa han inte att desinfo inte är ett problem för samhället.
– Falska nyheter och propaganda på sociala medier handlar ofta inte om de falska nyheterna i sig utan om att polarisera.
Johan Farkas hade också ett digitalt exempel på den gamla analoga tekniken att imitera den som en vill skada. Han har studerat och följt falska muslimska danska sidor på Facebook, och sett ett mönster att samma typ av sida kom upp så fort en tidigare stängdes ned av plattformen. Det handlade om anti-muslimska aktörer som ville sprida sitt budskap.
– De kunde göra detta om och om igen utan att det fick några konsekvenser för dem.
Johan Farkas är skeptisk till att lagstiftning är rätt väg att gå då detta för att komma åt problemet med disinfo/misinfo då detta ofta leder till censur.
– Däremot tycker jag att de stora plattformarna kunde dela med sig mer av sin data till journalister och forskare så att de kan granska de här fenomenen.
Hur journalistiskt material presenteras har betydelse för hur det tas emot och vilka reaktioner det väcker. Här delade Hem och Hyras Johan Sjöholm och Uppdrag Gransknings Ella Hopf Berger med sig av sina bästa tips.
– Vi är noga med att hela bilden av reportaget ska finnas med överallt, på alla plattformar. Vi undviker att publicera material om vissa ämnen på Facebook när vi på förhand bedömer att det kommer att dra i väg i kommentarsfälten, sa Ella Hopf Berger.
När det gäller modererandet av kommentarer vill Uppdrag granskning ha högt i tak, men kräver samtidigt att de som kommenterar ska följa de regler som finns, till exempel om att hålla sig till aktuellt ämne.
– Vi förbereder också ett Q&A-dokument som vi laddar upp på Facebook och kan hänvisa till. Ofta är det samma frågor som dyker upp.
Hem och Hyra letar ofta aktivt efter sin publik på sociala medier.
– Det kan handla om grupper som vi tror kan vara intresserade av vårt material, sa Johan Sjöholm.
Deras målsättning är att driva trafik till sajten, men de har också tydliga publicistiska mål som att bli citerade av andra medier och att få andra medier att göra egna uppföljningar.
– Ska vi lyckas med det måste våra publiceringar ha en hög verkshöjd, vara unika och originella.
Frilansjournalisten och författaren Jonathan Lundberg guidade deltagarna genom det anonyma forumet 4chan, en av internets mörkaste och märkligaste platser. Han förklarade hur 4chan gick från att vara en kreativ motor för internetkulturen, till att bli en grogrund för politisk extremism.
Martin Knust, lektor i musikvetenskap vid Linnéuniversitet föreläste om musikens roll i nyhetsmaterial.
– Att förstå 4chans resa under de senaste femton åren är nyckeln till att förstå både hur nätkulturen ser ut i dag och hur extremister använder samma nätkultur för att nå ut med sina budskap. De försöker att tilltala teknikintresserade ungdomar, särskilt dem som känner sig ensamma, arga och ledsna, sa Jonathan Lundberg.
Journalisterna Åsa Larsson och Hugo Ewald samt analytikern Hanna Linderstål höll en spaning med vad de sett för trender när det gäller desinformation sedan Fojos konferens 2019.
– Konspirationsvärlden exploderade när pandemin bröt ut, och vi ser att konspirationsteoretiker allt oftare möter och radikaliserar vanliga ”Svensson” i olika grupper på Facebook, sa journalisten Åsa Larsson, Källkritikbyrån.
– Det blir alltmer polariserat, det är som om att finns två parallella världar. Vi måste verkligen fundera på ett sätt att överbygga den här avgrunden, fortsatte hon och efterlyste mer resurser till journalistiken.
Hugo Ewald har arbetat mycket med DN:s liverapportering om pandemin och han har sett samma sak som Åsa Larsson när det gäller konspirationsteorier.
– ”Vanliga” människor har mycket mer kommit i kontakt extrema budskap och konspirationsteorier, sa han.
– Jag har också sett en helt ny allians mellan högerextrema och alternativmedicinare.
Hanna Linderstål tryckte på att journalister behöver bevaka vad som händer på den digitala plattformen TikTok.
– Journalister behöver vara där folk är och TikTok har 3,2 miljarder användare, sa hon och fortsatte:
– Vi är mottagliga för den sortens infodataklipp med musik som finns på TikTok. Varför tror ni att Donald Trump vill köpa TikTok?
Sofia Bard vid Svenska Institutet höll en presentation om deras arbete med att kartlägga information om Sverige utomlands.
Arrangemanget avslutades med flera praktiska workshops med digitala verktyg och metoder för journalistiskt arbete.
Detta arrangemang var möjligt tack var stöd från Linnéuniversitetets kunskapsmiljö En ifrågasatt demokrati, IfDem, samt stöd till Fojos Faktajouren från Anderstiftelsen och Barometernstiftelsen.