S\u00e5 snart EU-l\u00e4ndernas v\u00e4ljare har r\u00f6stat fram ett nytt Europaparlament (6-9 juni 2024) ska ocks\u00e5 EUs toppjobb omf\u00f6rdelas.<\/p>\n\n\n\n
L\u00e4nge var det\u00a0\u00a0EU-regeringarna som r\u00e4tt mycket ensamma avgjorde vem som fick toppjobben i EU. Det har dock aldrig varit enkelt. P\u00e5 toppm\u00f6ten har stats- och regeringscheferna diskuterat namn och f\u00f6rs\u00f6kt vikta posterna f\u00f6r b\u00e4sta balans.<\/p>\n\n\n\n
Om kommissionsordf\u00f6rande senast var en borgerlig politiker fr\u00e5n norra Europa, kan det vara tid f\u00f6r en socialist fr\u00e5n Sydeuropa. Om de stora l\u00e4nderna haft uppdraget, kan det vara ett litet lands tur att f\u00e5 chansen. De \u201dnya\u201d EU-l\u00e4nderna i \u00d6st- och centraleuropa m\u00e5ste f\u00e5 sitt. Slutligen \u00e4r det inte l\u00e4ngre politiskt m\u00f6jligt att ge alla toppjobb till m\u00e4n \u2013 det beh\u00f6ver sluta n\u00e5gorlunda j\u00e4mt mellan k\u00f6nen.<\/p>\n\n\n\n
V\u00e5ren 2014 la sig Europaparlamentet i processen p\u00e5 ett nytt och n\u00e5got ov\u00e4lkommet s\u00e4tt. Parlamentarikerna kr\u00e4vde att ordf\u00f6rande m\u00e5ste representera samma partigrupp som vunnit flest platser i valet till Europaparlamentet. F\u00f6lj v\u00e5r \u201dspitzenkandidat-process\u201d eller, hotade de, s\u00e5 nekar vi att godk\u00e4nna alla f\u00f6rslag.
Parlamentet fick sin vilja igenom. Deras spetskandidat Jean-Claude Juncker blev EU-kommissionsordf\u00f6rande. Han kom fr\u00e5n den borgerliga grupp (EPP) som blivit st\u00f6rst i valet i maj 2014.<\/p>\n\n\n\n
Men f\u00f6rs\u00f6ket att \u00e5terskapa den segern v\u00e5ren 2019 gick omintet. Toppm\u00f6tet valde helt sj\u00e4lv och n\u00e4r det blev parlamentets tur att godk\u00e4nna var deras politiska l\u00e4ge mer splittrat \u00e4n tidigare. Toppm\u00f6tets namn, Ursula von der Leyen, blev <\/a>\u00e4nd\u00e5 godk\u00e4nd<\/a> men det h\u00e4ngde p\u00e5 repet, med bara 13 r\u00f6sters \u00f6vervikt.<\/p>\n\n\n\n Namnstriden \u00e5r 2024 kan bli enklare.<\/strong> Ursula von der Leyen har varit en solid ordf\u00f6rande och har mycket goda chanser att f\u00f6rl\u00e4ngas i fem \u00e5r till. Hon \u00e4r borgerlig s\u00e5 balansen s\u00e4ger att det m\u00e5ste bli en liberal eller socialist som ny r\u00e5dsordf\u00f6rande efter Michel. Den personen h\u00e4mtas alltid bland sittande eller tidigare regeringschefer vilket ocks\u00e5 begr\u00e4nsar antalet m\u00f6jliga kandidater.<\/p>\n\n\n\n Sedan ska de 26 ledam\u00f6ter som tillsammans ska utg\u00f6ra EU-kommissionen nomineras, en fr\u00e5n varje EU-land (von der Leyen \u00e4r nummer 27) och bland dem en utrikesminister.<\/p>\n\n\n\n Sedan Sverige gick med 1995 har vi bara s\u00e4nt kvinnor: Anita Gradin<\/strong> (s), Margot Wallstr\u00f6m<\/strong> (s) 2 ggr, Cecilia Malmstr\u00f6m<\/strong> (fp) 2 ggr och Ylva Johansson<\/strong> (s). Detta brukade bel\u00f6nas med hyggliga portf\u00f6ljer eftersom ordf\u00f6rande som regel fick slita med att f\u00e5 ihop ett anst\u00e4ndigt antal kvinnliga kommission\u00e4rskandidater. Sverige f\u00e5r s\u00e4llan n\u00e5gon av de riktigt tunga portf\u00f6ljerna. Tyngst var nog handel (Malmstr\u00f6m II) medan tre svenska kommission\u00e4rer haft den sv\u00e5rl\u00f6sta portf\u00f6ljen migration (Gradin, Malmstr\u00f6m I, Johansson), den intressanta milj\u00f6portf\u00f6ljen (Wallstr\u00f6m I) och den lite perifera portf\u00f6ljen kommunikation (Wallstr\u00f6m II).<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vart femte \u00e5r v\u00e4ljer EU-l\u00e4nderna ett nytt Europaparlament. Denna g\u00e5ng sker det den 9 juni 2024. I samma veva ska ocks\u00e5 flera av EU:s toppjobb bes\u00e4ttas.<\/p>\n","protected":false},"author":18,"featured_media":3938,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[17],"tags":[],"class_list":["post-1747","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-politik"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1747","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/users\/18"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1747"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1747\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5092,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1747\/revisions\/5092"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1747"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1747"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fojo.se\/eu\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1747"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Den tiden \u00e4r nog f\u00f6rbi, numera \u00e4r h\u00e4lften-h\u00e4lften det normala i de flesta europeiska regeringar.<\/p>\n\n\n\n