Kerstiheader svart
         Mejla: kersti.forsberg@lnu.se                  Twitter: @ForsbergKersti

Organiserat hot och hat tystar journalister

Submit to FacebookSubmit to Google PlusSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Kvinnliga journalister tystas genom hot och hat. Det visar ännu en undersökning.
Var tredje kvinna som svarade på en ny Sifo-undersökning som TU presenterade under påsken funderar på att sluta med journalistiken på grund av de trakasserier hon utsatts för. Dessutom har nästan var femte ”avstått från att bevaka/rapportera om sakområde, samhällsfråga eller utveckling” eller från att ”bevaka/rapportera om viss person, gruppering eller organisation”.
Självcensur alltså.

Något av det läskigaste som finns om vi vill bevara ett öppet samhälle där missförhållande avslöjas och maktmissbruk stoppas. Ibland får journalister och publicister som försöker diskutera hatet och hoten mot enskilda kollegor höra att de bara pratar i egen sak. Att även andra yrkesgrupper minsann trakasseras och att journalister inte ska tro att de är så speciella.
Men journalister är ju speciella. Det är journalistiken som är allmänhetens ögon och öron. Om den fria, oberoende, professionella journalistiken hindras är hela det demokratiska samhället i fara.

Stora ord? Jo, jag vet. Men de stora orden behövs. Det helt oresonliga hatet, och hoten som följer i dess spår, måste stoppas. Jag läser Erik Olsson som skrivit på Kit om medborgarlön och efter det mordhotades.
Jag pratar med chefredaktörer som vittnar om hur vissa artikelämnen är omöjliga att ha kommentarsfält på. Varg och hockey är till exempel uteslutet, då blir reportrarna oundvikligen hotade och hatade. Kvinnor hatas och hotas inte bara för vad de rapporterar utan så gott som alltid för att de är just kvinnor.

”Motiven inom olika extremistgrupper för att hota journalister är mer komplexa än för aktörer inom organiserad brottslighet.” Det konstateras i rapporten ”Mediebranschen 2016” från MSB, (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

Hatet är alltså organiserat och politiskt motiverat. Det är inte enbart enskilda galningar som sitter hemma på kammaren och hatar och hotar.

MSB hänvisar också till journalisternas roll för att skapa trygghet i samhället: ”väl etablerade och förtroendeingivande programledare som leder nyhetsrapporteringen i samband med samhällskriser, vilket utöver själva krisrapporteringen också skapar en upplevelse av kontinuitet och trygghet.”

TU:s nya undersökning visar att journalisterna själva inte upplever någon trygghet.
Och makthavarna som ligger bakom trollfabrikerna gläds.

Läs tidigare blogginlägg här.

Fojo på Twitter

Fojo på Facebook


Phone: +46 (0) 480 44 64 00 Address: Linnéuniversitetet, fojo, 391 82 Kalmar, Sweden Visiting Address: Gröndalsvägen 19, 392 36 Kalmar, Sweden Email: fojoinfo@lnu.se